Undanlagda funderingar

[KURSIV] Räcker att något petar på mig. Ett pet med en tunn pinne. En liten hint som påminner om min känsla. En oro. En osäkerhet. En farhåga. En undanryckt känsla tar för sig. Tar plats. Reser sig. Jag står på sekunden på darrande ben. Är jag bra som jag är. Står jag mig i konkurrensen. Vågar jag förlita mig på mig? Efter en dag i total harmoni kan en enda mening vara vass nog att spräcka dagens bekymmerslösa bubbla. Är jag tillräckligt intelligent? Tillräcklig insida? Är jag målmedveten nog? Är jag bra som jag är - tvivel som inryms i olika rum och sammanhang i olika sällskap. Undermedveten historik, påminner nutiden om sin faktiska existens. Min tid framöver ska och bör enkom kretsa kring att jobba undan, träna och förbereda inför min semester. All annan oro för vänta. Duger jag så duger jag, jag duger lika bra/lika lite oavsett om jag grubblar. Ingen kontroll kommer att införlivas för att jag vänder och vrider på mig själv. Jag behöver inte försöka passa in för att duga gott nog i olika sammanhang. Själva poängen är att vara som man är och en dag passa in. Ingen anpassning eller kompromiss på min egen persons bekostnad. Jag måste kunna suga som jag är, jag måste också känna tilltro men även en tillit till att jag någon gång i något/några sammanhang kommer att passa in. Som handen i handsken. Duga precis som det jag är. Inte ska jag konstlat med mig själv. Den här sårbarheten sägs göra en människa vacker. Jag måste vara miss universum alla kategorier vid det här lager. Skönhet i oro. Självlockig stress. Glittrande ögonen av ångest. Ett leende i osäkerhet. Bristande självkänslan som en vacker aftonklänning. Vacker, fast mer trött än faktisk vacker. Gäspar. Ska dansa ikväll, dansa mig lycklig som så många andra dagar i veckan! God eftermiddag på er! [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.