Usel lunch och dålig magkänsla.

En burgare i farten. BK sponsrade lunchen. Till nytt val av arbete. Möter verklighetens verksamheter. Ny start i arbetslivet. Nu chans. Med visst risktagande. Uselt upplagda kort. Delade från en halvtaskig hand. På vinst och förlust. Satsar. Försöker att se framåt. Stärka spinnen på golvet genom att spänna magen. Ta fäste på en punkt. Vända huvudet snabbt för att låta kroppen snurra efter. Fokus och balans. Teknik. Det är svårt att lyssna på alla signaler vid första mötet med en ny arbetsplats. Skapa sig en bild om verkligheten. Vad jag är utrustad för i mitt liv, just nu, att tillföra. Vad jag vill. Vad jag behöver. Vad jag orkar. Det är en balansgång. Inser att det känns rimligt att vänta och se sig om efter något bra nog för mig att sträkas och växa i. En arbetsplats där tilltit till personal finns och fatkiskt intresse för den kompetens jag besitter. Det är vad som kommer att få mitt JA.

Idag är det ett år sedan livet blev ensammare än någonsin då du lämnade jorden. Första året av sorg har gjort mig väl förberedd på resten av livet. Jag är utrustad med kärlek i form av allt jag kunnat drömma om. Blir ständigt påmind om vilken tur jag haft. Har även förstått hur livet kan vända upp och ner på en, om det bara vill. Då vill det till att inte bli platt som en pannkaka. Utan hamna på benen. Och i alla väder känna sig älskad. 

Kram, Linni