Utmattning. Arbetsgivaransvar. Kritik mot verksamhetsledning.

[UNDERSTRUKEN][/UNDERSTRUKEN][KURSIV]utmattningssyndrom. Utbränd. Snudd på uppbränd. Askhög. Jag har varit pulvriserad i minsta beståndsdelar min kropp kunnat vara. Jag har presterar på oklanderlig nivå av effektivitet och grundlighet liksom kamratskap och med fokus på det som inom min bransch är nummer ett, människans välmående. Mitt välmående blev då och där bortprioriterat. Jag har cementerat ihop mig till en fungerande människa i en relativt fungerande vardag. Efter många års slit kan säga att jag fungerar liksom min vardag. KBT, moton och självfokus byggde denna kropp; kan jag skriva på en tröja och sedan stoltsera med. Tidigare stod det; denna kropp byggdes av stress, prestation, krav och att jag själv föll i glömska. Den tröjan bar jag omedvetet varje dag utan att ens se texten. Sedan den dagen jag blev utmattad har jag skylld på verksamhetsledningen och arbetsgivaren i form av orimlig arbetssituation och bristande ledarskap. Att de tillät mig som 23-åring blir utmattad. Slutkörd. Utbränd. Uppbrunnen. Omvandlas till aska. I egenskap av arbetsgivare har de ett stort arbetsmiljöansvar. Psykosocial arbetsmiljö. För några veckor sedan insåg jag en smärtsam sanning. Jag ville blunda. Låsas som om sanningen aldrig dykt upp. Icke, sanningen är för mig nu ett faktum. Jag inser att jag inte varit ett offer för min arbetsgivare eller inför faktum att att utmattningen blev min. Jag bromsade inte i tid, då av oförmåga och omedvetenhet. Jag kunde då inte signalera till arbetsgivaren som därför inte såg katastrofen innan den var just framför dem, i vårt personalrum. Jag hade kunnat om jag hade varit medveten om vad utmattning var och kändes som. Jag kan således inte beskylla arbetsgivaren i den utsträckning som jag gjort. Självklart hade ett närvarande ledarskap kunnat uppmärksamma ohälsa hos den anställde tidigare. Det är å andra sidan något jag varken kunde eller kommer att kunna påverka. Det är smärtsamt att inse den egna skulden i den personliga förödelsen, Utmattningen. Jag stod inte oskyldig eller som ett offer. Med den obekväma insikten inser jag att jag hos framtida arbetsgivare bär ett egenansvar. För att jag inte skall återfalla i destruktivt liv i den mening att jah glömmer bort mig själv för krav och prestation med sikte mot utmattnings syndrom - ja, då MÅSTE jag själv förhålla mig klokt till arbetsuppgifter, arbetsbelastning och åtaganden på arbetet liksom privat. Jag måste således vara rädd om mig, för ingen annan lär vara det. Framöver ligger den stora utmaningen i att tänka kritiskt kring arbetssituation, arbetsbelastning och åtaganden. Jag är den som styr hur jag ska må och hur väl jag ska klara av mitt arbete utifrån de förutsättningar som råder. Good enough räcker långt. Goddag önskas er..[/KURSIV]

Kommentarer

26 juli 2012 16:07

linni

Men adhd eller typA personlighet eller inte, oavsett tror jag att utmattning är något som drabbar en då alla resurser är dränerade och kroppen måste stänga ner för att återhämta sig... Tror gemensamt för många är att de just inte känner sig trötta, eller de känner inte efter om de är trötta ej... Inte lätt det där. Fast JAG i första rummet är inte helt oklokt att tänka för att ta ha hand om sig för återhämtning och ork att orka med olika utmaningar. Har du gått med i gruppen för utmattade, stressade och slutkörda här på matdagboken? Kankse annars kan vara ngt... peppkram Linni
27 juli 2012 06:51

linni

Jo, det stämmer nog det :) Ha en toppendag idag. Kram

Logga in för att skriva en kommentar.