Vad kostar ett leende,

[KURSIV]När man kan vinna lycka för hela livet? Varje morgon står jag och där med lurar, fäst blick ut i periferin och vågar inte le. Rädslan för spricka upp, visa mig sårbar och mänsklig. Vad är egentligen det värsta som kan hända? Att han tittar ner och jag log en gång extra den dagen. Ett leende är trevligt. Det räcker så. Saken är den att jag vågar inte blotta mig i ens ett casual leende med risk för att bli bortblickad. Löjligt. Ett leende. De jag dagligdags bjuder på i tid och otid. Det är bara ett leende. Jag har hört hos frisören att killar gillar tjejer som ler. Är glada. Jag ler ofta och mycket. Fast inte på hållplatsen. Bara ibland. Till chauffören. Ibland till någon medpendlare. I frisörstolen namedroppades allehanda tips som samtalsämnen om regn, böcker och hur mitt nummer kan bli känt. I frisörstolen bredvid rekommenderade ett leende och söka att ögonkontakt. Jag satsar på det mest odramatiska. Aldrig har på pendling varit så spännande. Så lockande. Och aldrig har jag varit blygare, fegade och mer likt en niondeklassare. Är det så att jag på just detta planet aldrig vuxit ifrån Linni 13år? I samma kupé som jag färdas söderöver sitter ett äkta par. Ett äldre par. De är äkta kärlek. Så fru kämpar med att vara sin man behjälplig. Han ter sig distanserad, drömmande och upptagen med att orda sin egen tillvaro. Begynnande demens personifierad för det tränade ögat. Kvinnan försöker mana fram mannen hon en gång gift sig med. Lockar. Hennes handlingar skriker desperat efter att finna vägen tillbaka efter de som allt mer tynar bort bakom skalet av den man hon respekterar och älskar. Bönar och ber för igenkänning och bekräftelse på besvarad, äkta och evig passion och kärlek. Sorg och smärta förklätt i omsorg och kärlek. Äkta. Vacker. Tänk hur viktigt det är att verkligen inte kompromissa sig själv för att verkligen kunna finna den rätte. Den rätte så till vida att man verkligen trivs i varandras sällskap på riktigt. Okonstlat. Äkta. Förhoppningsvis, en dag måste man kunna finna vilja att locka fram den man en gång föll för och leva på minnen som får ålderdomen att blomstra trots faktum av åldrande. Jag tänker börja med att bli 31 och växa upp från 13årings emotionella rädslor och begränsningar. Le. Det kommer inte kosta ett jota och vem vet vad som lurar bakom knuten. Idag skiner mitt frikostiga leende upp en mulen semesterdag! Kram från Linni [/KURSIV]

Kommentarer

27 juni 2013 11:53

lena64

fin text du skrivit här...och av vikt jag ler också i tid och otid men som du säger det kostar inget och kan ge så mycket... kram t-baks :)
27 juni 2013 12:00

schnork

Bara ett litet tips... Även dom du inte vill stå och småle hela tiden. Öppna munnen lite så ser du lite gladare ut automatiskt istället för igenknipta läppar. Vet inte om du gör det, men jag gör det jämnt utan att tänka på det. Kniper igen läpparna när jag står i mina egna tankar. Så nu försöker jag ha öppet munnen lite grann istället så ser jag mer avslappnad ut. :P
27 juni 2013 17:56

Gr8

fina tankar... hahahaha härliga tips du fått av kompisarna här, jag ska oxå gå runt med öppen mun :P fast... jag tror inte längre på att jag kommer att hitta den rätte, alla vill bara vara kk har jag insett nu, inget engagemang, inga band, bara ses lite då och då och pippa hejvilt :(( kram
9 juli 2013 17:34

linni

Lena64: Ett leende kostar nada. Ska kosta på mig ett extra på morgonkvisten här framöver:) Schnork: Jag övar på att le i hemlighet nu.. Nej, skämt och sido tror jag nog att om jag spricker upp i ett leende så blir det nig hyfsat ok. Framför allt pga att jag ler vanligen allt som ofta :) tack för pepp!! Gr8: Ja, det är allmänt vedertaget i singeldjungeln nu :( Men du, du hittar den rätte så småningom tror jag :) Kram

Logga in för att skriva en kommentar.