icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2576392
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
14 november 2012 16:24

Valet att välja sig själv

[KURSIV] Ibland får jag känslan av att det är svårare att prioritera sig själv när ingen annan prioritera en. Om man inte har någon som saknar, längtar eller älskar en på ett sätt som enkom återfinns i en tvåsamhet. Ensam. Stark. Viktigt för mig själv. Ensam i att välja sig själv. Välja mat. Välja rutiner. Välja sömn. Välja vardag. Välja livet före ren överlevda från dag till dag. Jag äger mig själv, jag väljer men ibland får jag känslan av att jag saknar egentlig motivation att välja för mig. Jag är viktig för mig själv, men om jag varit viktig för någon annan också, då hade jag nog känt en anledning till att prioritera mig själv som viktigast. Genom andra blir jag mig själv. En sanning med modifikation. Ibland längtar jag efter att vara någon för någon. Att vara någon av extra ordinärt värde för. Vara älskad av. Betydelsefull. Åtråvärd. Någon att luta sig mot. Någon som kan älska mig för den jag är, även när jag stundtals är ynklig och svag. Någon som får den isande kylan i bröstet att värmas upp. Jag måste finnas för att utan mig är tillvaron något mindre färgglad. Själv uppskattar jag inte mina egna färger i samma utsträckning. Stundtals känner jag mig själv både färglös, liten och föga värdefull. Min vardag är min oavsett om jag är lycklig, trygg eller vacker. Ibland känner jag mig inte ens älskvärd. Jag nedvärderar mig själv ofta som kvinna, tar motgångar personligt och stänger in mig i ett rum för att försvinna. Förskonar välden mig. Förut fet, ful och sönderstressad. Nu otrevlig personlighet, stressad och oduglig att öppna upp inför någon annan. Oförmögen att älska någon på riktigt eller blir älskad. Föredrar tiden då jag enkom var fet, ful och sönderstressad - det var i alla fall ytliga faktum. Nu har jag det egna självhatet nått nya höjder. Jag är ju per definition helt odugligt i fundamentala grunder. Jag ledsnar på mig själv. Min ohyggligt vidriga inställning till mig själv. Vågar inte intressera mig för någon, inte ge vika för svagheten att våga känna besvikelse. Tråkigt med tanke på att det är en styrka att våga känna efter, öppna upp för sårbarhet i hopp om att vinna sann älskvärdhet och sanna känslor. Avskyr smärtan besvikelsen åsamkar. Hoppets molande värk när hoppen går om intet. Sårbarhetens öppna sår. Där står man i en blodpöl. Vadar i blod. Ändå ska detta vara mödan värd. Våga vara mänsklig, sårbar och öppen - verkligheten hugger som en kniv i bröstet. Känslor av alla olika slag sipprar ut. Röda. Trögflytande. Blod. Detta KBTar jag mig själv för att vara våga. Människa. Sårbar. Detta ska göra livet värt att uppleva. Värt. Värdefullt. Pyttsan, att livet skulle vara värt att värka igenom. Älskar. Älskar inte. Älskar. Äskar inte. Vågar. Vågar inte. Vågar. Vågar inte. Värt. Ovärt. Värt. Ovärt. Godeftermiddag från Linni som tar sikte bortom horisonten. Där är alla KBT-verktygen glänsande och jag älskar mig för mig utan att behöva någon annan för att, se mig själv som älskvärd nog att prioritera. [/KURSIV]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.