Vandrar mitt i livet.

[KURSIV] Livet växer i diken. Livet öser ner över varm asfalt. Livet lyser över de levande och de döende. Livet är närvarande i vardagen. I mötet lever livet ä. Livet är mig kärt. Men ack så svårt att leva. Det är inte lätt att förstå sig på livet. Glädje och sorg går i släptåg till livet. Varje gång livet blottas framför mina ögon inser jag att det alltid finns båda delar sorg och glädje. Lyckan att få vara hemma hos dig. Sitta på sängkanten. Ta din magra hand. Det är ett sorgfyllt vackert ögonblick ur livet. Mitt liv, nära ditt. Att lämna Skåne vid helgens slut är som att någon lemlästar mig. Värker, blöder och tårarna bränner. Rastlöst med bubblande blod i ådrorna slänger jag mig på tåget. Lämnar det ljusa, harmoniska vardagsrummet där du ligger i soffan bredvid och andas rosslande och tungt. Fast livet lever i samma rum. Dansar vals. Någon annan för. Jag följer bara stegen. I skir klänning dansar du i drömmar. Livet lyser. Jag trivs i denna sköra gråzon mellan liv och död. På något vis sagolikt vackert. Begrundar med smärta men samtidigt åskådar jag det vackra. Känner. Så närvarande. Så nära. Så kärt. Tillbaka till min vardag. Trots mils avstånd är jag nära dig. I tanken. Livet går bredvid mig som en skugga. Jag drar mig till ljuset och värmen. Godmorgon! [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.