icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2575973
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
13 november 2012 06:35
5

Vardagskvalitet.

[KURSIV]Min vardag saknar färg och form. Den saknar struktur. Jag springer runt i cirklar. Inom mig bor en känsla av totalt kaos. Jag saknar egentlig trygghet i rutiner. Det finns ingen att luta sig mot. Jag står utsatt i vinden. Överlever dag för dag. Springer i runt. Genomskinlig och transparent harvar Jag mig igenom vardagens göromål. Utmaningen ligger i att stå upprätt i dagens slut. Jag känner mig otillräcklig utan tillräcklig erfarenhet. Vardagskvalitet, status låg. Mina blanka helger kom till för att mina fulla veckor ska orkas med. Jag älskar mina veckor som är fyllda av äventyr. Jag känner dock mig otroligt vilsen. Ensam. Uppgiven. Mitt i mitt trial-and-error-ekorrhjul. Jag står grön och oförmögen i mångt och mycket. Kämpar. Försöker lär mig. Frågar. Fast ändå känner jag mig vilse. Inte kravfylld. Bara trött på att inte förstå. Inte bli förstådd. Inte förklara min frustration. Jag är i dagsläget stressad inombords. Frustrationen och vilsenheten gör mig glömsk, forcerad och frånvarande i mina åtaganden. Det går som en kall kår igenom mig. Ångest. Hungern är borta. Sömnen tröstar mig. Tankarna är suddiga. Orden luddiga. Jag missförstår. Jag uppmärksammar inte. Jag är under upplärning, dagligen! Jag är varken ensam eller utan stöd. Däremot måste jag luta mig mot det stöd som finns. Fråga. Inventera vad jag inte behärskar. Våga visa mina misstag. Visa vad jag inte hunnit. Ingen kan stötta mig i min vardag om jag inte berättar eller frågar efter stöd och hjälp. Jag är lugn utanpå ibland. Jag är närvarande i samtalet. Jag kan prioritera. Jag kan möta människor. Jag kan göra mitt bästa utifrån förutsättningarna vi har. Arbeta utifrån förutsättningarna är inte så enkelt som det är att arbeta utifrån dem i praktiken. Tro mig. M frågade hur lång tid det tar för min att bränna ut mig. Tre månader sa jag. Dessvärre tror jag att det är tre månader av stress som det tar. Jag nuddar i gränslandet. Jag känner hur jag vandrar på glödande kol. Det bränner under fötterna. Hettan från överprestion, för stark vilja att prestera så bra som möjligt. Frustrationen kring hur min kropp stänger ner funktioner i farvattnet av stress. Att bryta upp, anta en annan utmaning skulle inte göra det lättare. Samma sits kommer vara min även där. Detta är jag. Mitt till korta kommande. Jag och min otillräcklighet. Jag, som jag är. Det enda jag kan göra är att se sanningen i vitögat. Inse faktum. Arbeta utifrån mig. Hur jag måste ha mig i min värld för att leva igenom vardagen. Dagar som gårdagen och denna morgon liksom söndagskvällar, då vill jag krypa in i en stor famn. Gömma mig. Bli värmd. Matad. Omhuldad. Älskad. Igår suktade jag efter att bli omfamnad av evigheten. Famn för mig att bo i. Pappas famn. Där kan ingen nå mig. Dagarna så jag nästan kryper ur mitt eget skinn är behovet av en solid vän, en stabilitet och en vänskap bygd på tillit och verklighet. Ensammast i hela världen sitter Linni på väg till jobbet. Försöker sänka axlarna, svikta i knäna och låta tankarna dansa iväg till en trygg famn. Glittrande ögon som vittnar om värme och omtanke. En verklighet där livet ter sig tröstande och där vardagskvalitet är em vardagslyx utan dess like. Nu har gnällt lite. Frågan är vad jag handgripligen behöver och kan görs själv. Vad jag behöver be om hjälp. Det som gör mig mest i obalans är; helgjobb om än bara ett fåtal timmar. Då får jag inte min helgvila. Återhämtningen uteblir. Sömnen måste vara god och tillräcklig. Mat, även om hungern försvinner så är det viktigt att äta mat. För att orka fokusera och för att kunna prestera någonting över huvudtaget. Motion för att arbetsdagen och kunna varva mer. -inget helgjobb what so ever. -motion i anslutning till arbetslagensslut. -sömn, med fördel sju timmar per vardagarna. -mat är ett måste minst fyra mål mat per dag. -delge mina tankar och oro för att inte frustration utvecklas till en molande stress. Min handlingsplan känns inte så spektakulär utan relativt logisk. Ändå så svår. Motionen är den del jag faktiskt uppfyller. 3-5ggr/vecka. I sammanhanget börjar jag inse att den inte ensam är en räddare. Kloke M sa för några veckor sedan; "det enda som kan sätts stopp för dig är din stress, annars har du förutsättningar att lyckas och gå hur långt som helst". Jag tänker kämpa. Jag vägrar inse mig besegrad. Förutsättningarna styr inte mig. Förutsättningarna lägger ribban för vad jag har för handlingsutrymme. Jag är inte ett offer för förutsättningens. Min oduglighet eller bristande utförs de är inte enkom jag. Jag gör så gott jag kan. Godmorgon! Kram till er i etern från en Linni som vill mål väl. Men hur svårt ska det egentligen vara för att lyckas? Hitta sin plats och gilla läget? [/KURSIV]

Kommentarer

  • 14 november 2012 07:34
    FrkM
    Tack, man vet ju i grund och botten att man måste se om sig själv. Men efter ett tag är det lätt att glömma bort det och svårt att hitta vägen. Ha en bra dag. Se till att fyll den med korta återhämtningar och ha dig själv i fokus. Frk M [LANK]http://padetrettio.blogg.se[/LANK]
  • 13 november 2012 08:06
    csm
    Fantastikt vackert du hanterar ord. Må din dag bli så som du önskar.
  • 14 november 2012 00:30
    FrkM
    Det är svårt. Men det som är bra är att du är vaken i det. Sätt stopp innan det rinner över. Man kan också be om hjälp att få hjälp att bena ut vad man behöver hjälp med. Jag byter troligen jobb nu i ett led av allt som måste hanteras för att min tillvaro ska bli bättre. Det är inte påskrivet men jag har sagt ja. Sätter mitt hopp till att det är rätt väg att gå då nuvarande jobb stjäl för mycket energi och stressar mig med all frustration jag upplever. Men mer finns att göra. Frk M [LANK]http://padetrettio.blogg.se[/LANK]
  • 14 november 2012 06:34
    Klokt att du gör en förändring som ska bli till det bättre, börjar om på ny kula liksom. Pepp för att du tar hand om dig! Kram Linni
  • 13 november 2012 19:29
    Tack snälla <3

Logga in för att skriva en kommentar.