Vem äger vad? Och vad ägs av vem?

[KURSIV] Min vardag är min. Din vardag är din. Våra vardagar sammstrålar och bildar en gemensam vardag. Bara för att man befinner sig under samma tak, på samma arbetsplats innebär det inte att man äger varandras vardag. De enas stress behöver inre bli den andras. Din oro är din. Mins förutsättningar ger mig mina verktyg att hantera mina problem. Vårs problem kan hanteras olika, ändå rätt. Vem om är mest stressad? Känner sig mest stressad? Har mest att göra? Hinner med saker den andra inte hinner, hur kommer det sig? Innebär det att den som hinner med mer har mindre att göra egentligen? Vem äger sanningen om stressen, arbetsbelastningen och vad som faktiskt hinns med? Enligt mig är stress, arbetsbelastning och vad som hinns med är subjektivt. En upplevelse av sin vardag aka sin tillvaro. Är man ny, inte är insatt i alla processer då är det tungt i sig att få en känslan av sammanhang bara som det är. Lägg där på nya arbetsgrupper, ny arbetsplats och en ny arbetsroll med tillhörande, för mig nya, arbetsuppgifter. Ovan på detta är det kaos, som i oordning och oförutsedda händelser liksom långa arbetsdagar. För mig är det stress nog. Jag tänker varken inför mig själv eller andra ursäkta mig för att jag är ny, att jag inte kan se helheten då jag kommit in sent i allt det nya. Jag gör mitt bästa utifrån mina förutsättningar. Jag prioriterar som jag tror är bäst för mig. Utifrån kanske det kan se ut som att jag inte är hängiven, vilket jag är. Däremot är jag i te beredd att nöta ut mig själv. Jag varken vill, kan eller orkar att stressa. Jag prioriterar, arbetar igenom det jag kan. Gör mitt bästa. Är trött. Sover men inte den bästa sömnen jag upplevt. Inte heller den mest stressande sömnen heller. Jag lägger inte någon energi på att klaga, gnälla eller ynka mig. Mitt fokus ligger på att arbeta igenom det jag kan. På mitt kontor bor jag, jag gör mitt bästa. Jag tänker inte låta någonting ta ifrån mig lyckan i att jag fått mitt drömjobb. Tro mig när kan säger att jag njuter mitt ibland kaos, stress och dussintals övertimmar - där i den röran ligger framtid, ambitioner och möjligheter gömt. Det handlar om att leva i nuet, stanna upp och njuta. För är det något jag äger så är det nuet. Nuet är mitt. Dåtid och framtid tjänar det inte något till att älta eller oroa sig för. Nu är nu. Jag älskar att äga nuet, min vardag och tillvaro. Kram från en lycklig Linni som dessvärre har svårt att äta just när hon bor mitt i händelsernas centrum. Ni vet, livet händer här och nu :)[/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.