Vet ni vad...

[KURSIV] jag traskar och traskar och stegen bara läggs till steg. Gnäller inte. Fast måste ändå konstatera att det är slitigt när man ökar på vardagsmotionen med i snitt 6000steg per dag. Idag var det tunga skor jag bar i den sista backen. Fast ändå så värt det. När jag ökar mina steg, då tycker jag det är lite roligt att lägga upp bilder på min stegräknare. Så framledes berömmer jag mig själv genom att lägga upp stegräknarebilder, bara för att jag annars inte noterar mina framsteg. Främst då jag verkar vara rätt trög i själva viktnedgången. Trög så tillvida att jag inte riktigt kan se framgången om den inte står på vågen mätt i kilon. Kläderna kan hänga runt anklarna så mycket jag krymp, men fröken är så korkad att det inte riktigt sjunker in. Så stegräknarebilderna fyller funktionen att överskådligt visa mig att rent logiskt är det nästintill teoretiskt omöjligt att jag skulle blir tjockare för var dag som går, trots att vågen står stilla. Så korkad är jag. Antar att ni har ett hum om hur illa det är nu :D Tänker knyta mig. Imorgon är onekligen en annan dag. KRAM Linni som hoppar att rotlöshetstankarna stillas under nattsömnen[/KURSIV].

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.