Vidare tanke om misslyckanden...

[KURSIV]Kan en människa vara vacker igenom sina misslyckanden, sina motgångar? En sårbarhet i att ha legat maktlös, tom och håglös på det kalla golvet? Kan kölvattnet av en krishantering, ett ihopsamlandet av tankar, känslor och bitar av en trasig själ vara vackert? En sönderslagen spegel i mina mått mätt. Hur kan den vara vacker när spegelbilden är nästintill oigenkännlig? Jag försöker vara stolt över min väg tillbaka, till mina framgångar. Mina misslyckanden, mina motgångar och min krishantering ska bli det vackra i mig, ett minne att bära med som kommer att erinra mig om att jag kan, att jag ridit ur ett oväder och kommit ut helskinnad, lite klokare. Framförvarande kriser kommer, de är oundvikliga men jag har en erfarenhet att luta mig mot. Kommer inte klara mig oskadd, men är rustad för att överleva. Så, visst ska mina misslyckanden vara något att vara stolt över. Krishantering är vackert. Smärtsamt vackert. Vilket således borde innebära att man blir vackrare. Kanske till och med Miss Universum i personlig och sårbar? ;) Islatte. Mitt café. Där är jag.. [/KURSIV]

Kommentarer

28 september 2011 20:45

fruragge

Om inget annat så uttrycker du dig iaf otroligt vackert och gripande i skrift <3 sen är väl alltid erfarenhet nåt att bära stolt oavsett i vilken form man har fått den.
28 september 2011 22:32

linni

niger djupt och tackar för komplimangen, den gick rakt in i hjärtat mitt <3. Kram å godnatt fruragge.

Logga in för att skriva en kommentar.