icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2579349
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
15 december 2011 14:12

Vissa saker ter sig vackrare i vissa sällskap än andra..

[KURSIV]... lyssnar till det vackraste. Prioriterar lätt bort det som jag tycker om, som känslosam musik. Som vackra texter. Vackra tankar. Långsamma minuter. Tystnaden. Tystnaden skrämmer mig. Sällskapet, alltså stressen, där ter sig inte saker inte lika vackert. Stressar iväg till taktfast rytm som ökar mitt promenad tempo. Mina tankar rusar i takt med steg och refräng. Inatt satt jag tillsammans med stillheten. Lät mig själv njuta av tankarna. Känslorna. Långsam andning inandning. En stillsamma, djup utandning. Plats för ny luft, ny energi och det vackra sprider sig till kropp och själ. Jag ställer mig kluven till det vackra. Hur vackert kan det vackra kan vara utan att vara osant? Vem säger att det vackra är vackert? Är det den som beskådar. Eller den som själv dömer den egentliga estetiken? I ärlighetens namn kan jag fascineras av det jag inte riktigt förstår. Ni vet, en vacker tavla men färger som nästan skär sig, ett gitter av penseldrag utan riktning och mål, ändå ser man något vackert i det obegripliga. Något som tilltalar ögat. Ett konstverk som är det vackraste som skådats. Frågan är, är det den egna uppfattning av konstverket eller är det konstverket i sig som är just så vackert? Alltså subjektivt eller objektivt mätt i huruvida något upplevs eller är vackert. Inte helt okomplicerat. Idag har jag promenerat till mitt café. I lurarna bara underbart vacker musik. Toner som smeker själen. Lätta steg som följer känslan istället för bastakten. Jag ser det vackra i det vackra. Vågar idag ta långsamma steg istället för att skynda ifrån A till B. Idag lever jag, smärtsamt nog vet jag nu vad jag äventyrar när jag är levande. Efter så många år av att ha varit död, så är det dags att börja leva. Det är värt att ta risken ;) Dagens themesong är inte en specifik sång, utan en fantastisk artist, Ane Brun. Vackert spröd röst med äkthet i uttrycken [LANK]http://open.spotify.com/track/2vY3X9UkrR7aoJ65m3ePxi[/LANK]. Nu kaffe, macka och skrivande för att successivt beta av min Att-göra-lista. [/KURSIV]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.