Vrålskik ter sig som vardagskommunikation för omvärlden

När jag tar till orda. Använder min mänskliga sida, mitt kött och blod säger sitt inifrån och likt lava väller ut. För mig är det ett vrål. Från mitt innnersta, brännhett, mullrande och förödande dånande. Ett avgrundsvrål från mig, Linni där inne i kroppen. För andra är det kommunikation som vilken annan. I skrivna ord tar bort vrålet och blir bara ord, onyanserade och snällare.

Dramat. Skriket. Känslostormen. Frustrationen. Allt är i mig, i min kropp. I det inre. Mitt kokande innersta, tar sig uttryck och det ter sig för mig som ett vrål från kroppens kärna. De har varit instängda så länge. Så bara de blir fria, tar sig ur så känns det ohyfsat. Ouppfostrat bordusa och gapiga. Uppmärksamhetskrävande och dominanta. Mina innersta känslor, tankar och behov tar sig uttryck med besked.

Det är lika ovant som när jag började sänkna mina krav, då kände jag mig lat. Lika ovant när jag började stressa ner, det kändes som att jag drog kroppen efter mig i sävligt gemak - snudd på stillastående. Vid varje livsförändring av det egna vartandret och skruvandet på de invanda mönstren. Beteenden som är jag, men inte nödvändligtvis bidrar till att jag mår väl. De är osunda mönster som medfför ohälsa. Ovanan att bryta, förändra och vänja sig vid nya känlsan. Det krävs att ständigt fokusera på den positva känslan som dessa förändringar medför.

• Stress blev mindre press och mindre stress - känslan av långsamhet fördelen +inre lugn
• Höga krav blev rimliga krav medförde -känslan av att vara lat medförde +inre lättnad 
• Utebliven kommunika blev äka kommunikation -känslan av krävande behov skriks. medför +lättad frustration

Det hade varit så mycket enklare om det inte var så att jag ändrar mig, hade sluppit konfrontationen med mig själv och min känsla kopplad till förädningar i det som varit jag och är min trygghet. Blunda istället för att se. Det hade dock varit som att fortsätta på samma sätt men ändå förvänta mig andra resultat , vilket vore snudd på idiotiskt då jag aldrig kommer att må väl.

Hoppas på att detta är sista skruven som jag behöver lossa och vida om mig själv för att hamna i rätt vinkel för livets goda liv. Hälsa. Fungerande vardag. Min sista åtgärd för att bli en tillräckligt hel människa för att leva på riktigt. *håller fringrarna korsade för detta*

God morgon från västkusten där förändringens vind blåser in i vårstädad stad, vårstädad Linni och där våren ligger i startgroparna genom kittlande pollenallergi åt alla mottagliga ;)

Ha en fin dag!

Peppkram från Linni