Det blev ingen sockerfri vecka…
Trots höga föresatser och positiv inställning så körde jag i diket rejält i helgen. Mina fyra dagar med barn och barnbarn började bra de första två dagarna men slutade i ett sockerfrosseri och alldeles för mycket av det goda. Avslutade med att köpa två påsar Ahlgrens bilar som jag snabbt tryckte i mig på väg ut till flygplatsen på söndagkväll....
Vågen var inte nådig på måndagmorgon - plus 2 kg. Inte roligt men ingen överraskning. Måndag blev en fastedag som jag förlängde till tisdag lunch så kvar är nu ett plus på 8 hg. Det här är, som ni förstår, inte första gången det händer och jag lämnar inga garantier att det aldrig ska hända igen.
Det är absolut ingen katastrof och det var det värt. Så funkar jag, jag har varken lust eller förmåga att vara någon asket eller avstå från guldkant för att jag är inne i en "period". Jag ser att vi är olika med hur vi hanterar det här men det finns ju inget rätt eller fel tycker jag. Huvudsaken att man (= jag) kravlar mig upp ur diket igen och det har jag redan gjort.
Jag hade jättetrevliga dagar med mina kära, bl a en restaurangkväll med mina tre döttrar utan respektive och barn, en riktig "mammakväll" - ljuvligt. Vi brukar försöka få till såna "egna" tillfällen när det är möjligt och dom gångerna är guld värda för oss alla fyra. Rekommenderar det varmt men vet mycket väl att det kan vara svårt att få till.
Nåväl, nu är jag hemma igen och har gjort en omstart på mitt sockerfria liv.
Gillar
Kommentarer
-
Åh, jag älskar att göra saker med bara döttrarna (jag har två söner också)! Vi hade "tjejaktiviteter" även när de var små.
Och nej, att "köra i diket" behöver alls inte vara någon katastrof! Helst om man är ganska förberedd på att det kan hända, samt låter det stanna vid någon eller ett par dagar. Stora risken för min del är att de där dagarna kan bli veckor och då pratar vi många kilon upp!
Men det där "Det var värt det!" är så skönt att känna - och det där plusset är ju snart borta igen!
-
Kloka ord. Vi är inte stöpta i samma form. Vi hittar en egen väg. Men kör i diket emellanåt gör vi alla - mer eller mindre. Hur vi tar oss upp igen på vägen och planen eller när är också individuellt. Huvudsaken är att vi försöker kapa sockermonstret så tidigt som möjligt och påminna oss om att livet är gott utan socker också och det är lugnt med ett stabilare blodsocker. Igårkväll var jag nära, nära...det började med en apelsin sen gick jag över till blåbär och vispgrädde... Hjärnan gick på högvarv i tankar på hur jag kunde få i mig choklad eller chokladsmaken... men jag distraherade mig med annat tack och lov och glömde...
-
Tack MagganD och BirtheX för kloka kommentarer. Det blev en bra dag idag utan minsta besök av sockermonstret. Förutsatt att jag inte blir sugen på "nå't gott" innan läggdags..... 😊. Jag går och borstar tänderna nu, det brukar hjälpa mot snedsteg.
-
Efter en ”dikeskörning” är det säkert viktigt att vi inte ”slår på oss” utan går vidare. Och som du säger var det ju värt det 😊 Du hade ju fantastisk tid med dina kära🧡
Med hjälp av pepp här på MD vet vi också att vi lätt kommer in på spåret igen. Och det är skönt att skriva av sig - känner igen mig hur mycket som helst!
Önskar dig en fortsatt fin vecka🌼
Logga in för att skriva en kommentar.