Sömniga Sunes sovande strutssagor

Ålrajt då, fjärde dagen utan socker and still going strong! Första två dagarna var förjävliga rent ut sagt men igår och idag har inte varit så farligt. Sov bättre inatt också och hungern är inte lika påträngande pockig längre. Var tvungen att påminna mig om att det var dags för lite näring förut och då hade det ändå gått över fyra timmar sedan jag käkade sist. Är ju van vid att ha något i munnen konstant och kvällarna brukar oftast vara hemska. Då vräker jag i mig allt som går att svälja i princip och skulle det inte gå att svälja så skulle jag förmodligen injicera skiten eller blötlägga, tvångsmixa och snorta upp det genom näsan.

Jag har ju försökt att ignorera hur jäkla dåligt min kropp egentligen mår av att väga så här mycket så nu när jag tvingar mig själv att bli medveten om det så är det ganska intressant (och tragiskt) hur mycket krämpor och skit som jag egentligen har. Jag är liksom 24 år och har ischiasproblem. WTF?! Får skitont när jag ska resa mig upp och haltar runt som en annan 87-åring. Sedan har vi ju vingarna som dykte upp i mitten av graviditeten. Ni vet de där fettvecken bak på ryggen som man skulle kunna lyfta och flyga iväg med. Inte okej säger jag bara. Och den konstanta huvudvärken ska vi inte tala om. Det är ju hemskt vad jag har utsatt min kropp för egentligen! Hyn ser ut som en påse bajs, håret är fett och äckligt, bristningarna som jag fick under graviditeten har inte börjat blekna, förmodligen pga att min mage aldrig fick chansen att bli liten igen eftersom jag fick jordens sämsta matvanor när ungen väl kom ut. Nej fy fasiken vad besviken jag är på mig själv! Men men, jag ska ju faktiskt göra något åt saken nu är det tänkt. Det ska gå, det ska gå, det ska gå...

Har idag börjat med nappavvänjing och kvällsrutiner för att få den lille nissen att sova bättre. La in honom innan han blev sådär riktigt apövertrött som han brukar bli och buffade i rumpan tills han slappnade av och somnade. Har bara behövt gå in en gång och buffa lite till än så länge så jag hoppas att han fattade galoppen. Det har blivit ohållbart den senaste tiden. Vi har varit tvugna att gå runt och vagga och söva i timtals och han har varit så kinkig och grinig att jag skulle sålt honom för första bästa bud. Så det är alltså två utmaningar här hemma som pågår. Lika bra att ta allting på en gång, eller vad!

mixmarxs blogg

Sömniga Sunes sovande strutssagor

Kommentarer