Det knarrar under klackarna...

Vintern den fortsätter, men vad gör det när solen skiner. Det var ett tag sedan jag skrev senast. Det har bara inte blivit av. Men det kanske finns någon som vill veta hur jag har det. Jag har börjat min kurs i franska och det var precis lika kul som jag hoppades. Trevliga kurskamrater och kul att känna att jag faktiskt kom ihåg en hel del franska ord och fraser. Dessutom ger det mig en lagom lång promenad hem (cirka en timme). Att promenera dit är för tidigt på morgonen för mig, sjusovaren. Sedan råkade sonens 4-åring bli sjuk igen och då fick farmor rycka in som barnvakt onsdag-fredag. Nu är i alla fall operation av mandlarna inplanerad och efter det kanske han håller sig friskt. Det gjorde i alla fall nytta på hans pappa. Vi har det riktigt trevligt ihop, men det tråkiga är att jag inte kommer ut på mina promenader. Jag åker hemifrån vid 7 tiden på morgonen och är inte hemma igen förrän efter 6 och då ar det mörkt igen. Helgen tillbringade jag ute så mycket som möjligt, solen sken och det var skönt så det blev promenader både lördag och söndag. Veckan som gått har fortsatt i samma stil som föregående. Men lite annat har också hänt. Jag har påbörjat min tandläkarbehandling. Jag vet inte om jag berättat att jag i höstas kände att ett par tänder var lösa.. Bara sådär, inga tandfickor inga symptom överhuvudtaget på tandlossning, men det var vad jag drabbats av. Vid undersökningen upptäcktes också att en av mina framtänder vad död. Det fanns ingen inflammation men all känsel var borta, så nu håller jag på med en rotfyllning av den och har fått en provisorisk bro tänderna de dragit ut. Det betyder att jag måste vara väldigt försiktig när jag biter så nu är det soppdiet som gäller. Kanske bra för vikten också, vem vet. Jag har också varit på ett föreningsmöte med ett intressant föredrag om kvinnors hälsa dvs allt vad vi kan drabbas av när vi blir äldre. Tänkvärt var det ,även om jag inte kände igen mig i de krämpor hon berättade om, men det kommer kanske. Jag ska i alla fall fortsätta att stå på ett ben när jag bortsar tänderna för att hålla balansen vid liv, samt att röra på mig så mycket jag kan. Ett födelsedagskalas har jag också hunnit med i veckan. Och nu är jag på ön och njuter av vintervädret, strålande sol nästan ingen vind och -5 grader var det igår så det blev en 2,5timmes promenad. Idag är det mera mulet men nu ska jag ge mig ut på en promenad. Så ni hör allt är precis som vanligt, inget speciellt roligt, eller tråkigt utan ett par helt vanliga veckor i mitt liv. Ha det gott alla vänner.

mwes blogg

Det knarrar under klackarna...

Kommentarer