Äntligen börjar jag snart jobba!
Det låter kanske konstigt, men jag har längtat till jobbet hela sommaren, tack vare min skiljsmässa. Tänk att det finns smekmånader inom en skiljsmässa också! Han har varit trevlig mot mig hela sommaren, men det tog slut i fredags när han inte fick ta på mina bröst. Han har försökt kladda på mig hela sommaren, och jag har värjt mig mot detta, men i fredags sa jag rakt ut att jag inte gillade det och han blev som förbytt och tog lilleman utan att han fick sin middag och drog iväg över helgen. Han kom hem med lilleman igår ochvar på uselt humör och likadant idag, när han var här för att städa och röja ut lite. Hela kroppen spände sig på mig och jag mår fortfarande jättedåligt nu....
Jag har börjat gå i terapi för "endast" 750 kr per timma, men det är ett måste, jag har levt under ett förtryck som är omänskligt i 12 år, och jag har börjat se vidden av det nu när jag läser böcker om vilken personlighet jag har levt ihop med så länge som en tredjedel av mitt liv.... ja, tänk att det finns hyllmeter skrivet om psykopater och borderline, och en sådan valde jag som far till mina barn...... Jag har gjort annat bra i mitt liv, men kanske inte just detta. Godnatt mina medmänniskor!
Kommentarer
-
vi är mer noga när vi ska para hunden än när vi själva ska reproducera oss, känns det som ibland. Det man kan göra i efterhand är att älska sina barn, och det gör man även om fadersämnet är tveksamt. Så där har jag tänkt många gånger, bit ihop gå framåt, ta hand om dig och de dina Och ja jobbet kan vara en räddningsplanka ibland tusen peppningar till dig
Logga in för att skriva en kommentar.