Vara hundmördare och skyffla lera.

Dagarna och veckorna rusar iväg. Jobbet kräver sitt, djuren och barnen sitt. På något vis känns det som att dygnet rimligen borde ha fler timmar men snarare blir timmarna färre. Iallafall de ljusa timmarna. Min tik löper. Jag är gränsfall till hundmördare. Men än så länge bara gränsfall. Det är inte tiken som är i mitt mördaröga utan hanen. Han låter som att han har svalt en visselpipa. Dygnet runt. Till och med när han sover. Tikskyddet är rena rama kyskhetsbältet och sitter som en smäck och det arma kärleksparet är åtskilda dygnets alla okontrollerade timmar, minuter och sekunder. Men min stora lurviga hanhund har sådana bedjande ögon att de ser ut som att de ska rulla in i skallen. Det är första gången han har upptäckt de manliga hormonernas tragiska signaler i sitt tvååriga liv. Förra löpet gick ganska så obemärkt förbi. Nu juckar han på alla lösa delar på tiken han kan komma över. Till och med på hennes uppsträckta bakben när hon låg på rygg och sov. Ja, jag tycker faktiskt synd om honom, antagligen kommer hans ballar att läggas i en rostfri skål så småningom... Det har varit ett par dagar här utan någon större energi i min kropp. Ingen överskottsenergi iallafall. Jag har uträttat dagens största måsten men samlat alla små på hög. Idag insåg jag dock att de verkligen inte är särskilt jobbiga de små måsten jag har samlat på mig. Jag var nämligen hos en väninna och grävde igen hål. Två meter djupa och oändligt långa sådana. Okay, vi grävde inte igen dem- men skyfflade jord för att täcka över nylagda vatten o avloppsrör samt isolera dessa innan traktorn gjorde det slutgiltiga arbetet. Blåsor i händerna och trött rygg- men ett bra jobb gjordes. Skorna var belamrade med en rejäl extrasula av kletig jord och det var INTE kul att kliva in i bilen... Dock kändes mitt hus super rent när jag kom hem! Med tanke på all lera som konstant drogs in i hennes... Viktminskningen går si så där. Jag går neråt men bara några hekto i veckan. Det är ändå okay tycker jag. Märker dock direkt när jag slarvar med motionen- då är minskningen betydligt mer segdragen och sockersuget större. MEN jag har som mål att jag har gått ner mina pålagda kilon till våren och att jag nått mitt delmål till jul. Vägen känns inte alltför lång. Bamsekramar till er allihop! Nu ska jag in i duschen och sen isäng. Helgen innebär vedstapling samt hundgårdsbygge så ryggen lär få göra sitt då också.... / over and out

sockerbits blogg

Vara hundmördare och skyffla lera.

Kommentarer