7 veckor blir till 5 månader

Om sju veckor var det tänkt att Gustav och jag skulle gifta oss. Men med tanke på hur min hälsa ser ut för stunden kom vi igår fram till att skjuta fram bröllopet till April 2014. Vi kan helt enkelt inte blunda för att jag inte är helt kry, min hjärthälsa är en sådan sak som inte riktigt går att stoppa upp på hyllan för en stund. Orsaken till varför mitt hjärta får för sig att sluta slå är inte funnen ännu, en ovisshet som är lite otrevlig att leva med även om min inopererade hjärtstartare är en trygghet så är det ju ändå lite otrevligt att leva med att inte veta om mitt hjärta kommer sluta slå fler gånger, och främst varför gör det på det viset. Dessutom är jag väldigt orkeslös, på vår bröllopsdag känner jag att jag vill ha återhämtat mig så pass att jag inte behöver lägga mig och vila mitt i festligheterna, hade säkerligen inte varit hela världen, men jag vill iallafall helst inte göra det. Och visst finns det inget som säger att jag inte kommer vara fullt återhämtad om 7 veckor, men här utmanas inte ödet allt för mycket i onödan. Visst vill jag att bröllopet ska gå i hjärtatstecken, men ja inte riktigt på det viset som det skulle bli om vi valde att gifta oss om 7 veckor skulle jag tro. Jag vill att mina nära och kära under vigseln ska tänka tankar i stil med hur vacker klänningen är, hur väldigt stilig Gustav är, hur vackert allt allmänt är, inte att de ska sitta och oroa sig för mig, hålla tummarna för att jag inte kollapsar mitt i allt ihop. För alla nära och kära är väldigt oroade för mig, och jag tror inte riktigt att det kommer bli tillräckligt med perspektiv på 7 veckor så att oron lagt sig fullt ut. Oron från första hjärtstoppet hade lite smått börjat lägga sig då jag plötsligt råkade ut för det igen, vilket gör att jag och de i min närhet är mer nojiga nu, trots hjärtstartaren, den förhindrar ju inte att hjärtstopp kan ske igen, däremot kickar den till hjärtat när det håller på att hända. Dessutom hoppas jag ju självklart på att jag får veta orsaken till det hela inom 5 månader, vilket självklart skulle underlätta oron. Dessutom gör det ändrade datumet att jag har mer chans att gå upp i vikt så jag kommer till min målvikt som jag trivs med. Hehe känns något udda, att jag vill gå upp i vikt för att brudklänningen ska sitta snyggt, känns väl något vanligare att det är på andra hållet, att man vill tappa några kilon för att den ska sitta snyggt. Thea

Kommentarer

4 november 2013 12:03

mita0822

Du gör helt rätt. På sin bröllopsdag ska man ha trevligt, inte gå och känna sig "halvdan". Ta du och vila upp dig ordentligt så att du kan dansa din brudvals med en klänning som sitter som en smäck :-)
4 november 2013 12:16

thea77

Ja eller hur, vill att kärleken står i fokus den dagen inte mitt hjärta. Den dagen när folk tänker på hjärtan vill jag att det ska vara symbolen för kärlek som de har i tankarna inte det faktiska organet så att säga. Och ja nu har jag ju en chans att faktiskt lära mig dansa brudvalsen, för det hade jag ju helt klart inte klarat till nu i december.
4 november 2013 12:37

sundasara

bra att du lyssnar på din kropp! kram!
4 november 2013 12:57

thea77

Sundasara: Ja helt klart, och det är väldigt svårt att inte lyssna på kroppens signaler när hjärtat är inblandat.
4 november 2013 13:43

kaffe247

Tråkigt naturligtvis att Ni "måste" skjuta upp bröllopet, men naturligtvis behöver både du dina närmaste må bra den dagen och kunna njuta av den. Det blir till att vila fram till nyår nu och sen öva brudvalsen så det ryker ur skosulorna. =D
4 november 2013 14:04

thea77

Ja visst känns det lite surt att behöva göra det, samtidigt som det är skönt att ha möjlighet att göra det. Ja jag är sjukskriven november ut, en tu delad känsla, för Gustav är ju hemma för att ta hand om Charlie, och det är ju trevligt, även om vi önskat att anledningen till det inte är den som är, men man får väl se det positiva i situationen helt enkelt. Ja något åt det hållet blir det, eller fram till jul kanske, sen börjar helt klart slitandet på dansskorna.
4 november 2013 15:56

Flamenco

Klokt! Får du nåt samtalsstöd? Oron för vad ditt hjärta kan hitta på kan du ju behöva få bearbeta i mer ocensurerad form än du kan göra i en blogg...
4 november 2013 16:51

thea77

Japp det får jag, känns väl lite som rutin att få det när man drabbats av hjärtstillestånd, om det inte är det så borde det bli, för oron hade inte gått att kontrollera om jag inte fått samtalsstödet eller chansen att prata med människor som gått i genom samma sak, jag hade inte fått hjälp med att hantera det och min sorg och saknad hade jag förmodligen inte klarat av att skriva min blogg, då hade min hjärna varit så förvirrad och jag skulle garanterat inte klara av att formulera ord på pränt.
7 november 2013 12:23

AnnCatrine

Klokt gjort, det blir ett fint bröllop. Och den som väntar på något gott......tiden går fort. Kramiz
7 november 2013 13:02

thea77

Ja det känns helrätt, tror det hade blivit på tok för mycket stress, utöver den stress som mer eller mindre tillhör bröllopsplanering om vi inte ändrat datumen.

Logga in för att skriva en kommentar.