Äntligen hemma

Efter mycket om och men är jag äntligen på hemmaplan. Skönt men samtidigt nervöst, sjukhuset gör att man känner en helt annan trygghet mot när man är hemma, man hamnar liksom i en bubbla inne på sjukhuset. Denna bubbla spricker lika lätt som en såpbubbla när man kommer utanför sjukhusets trygga väggar. Jag hade igårkväll storslagna planer på vad jag skulle hitta på så fort jag kom hem, förutom det mest självklara att gosa med Gustav och Charlie så skulle jag spela piano, trodde inte det var möjligt att sakna ett musikinstrument så pass mycket som det tydligen var. Jag skulle kolla på den där filmen jag skrev om i senaste inlägget, för de nyfikna så heter filmen Girl most likely. En [LANK]http://www.youtube.com/watch?v=qADHVt5v54Y[/LANK] till trailern, om ni kollar länken eller allmänt känner till filmen så kanske ni förstår mitt sug och tjat om att se den :P Men jag hann knappt innanför ytterdörren här hemma innan verkligheten på ett helt nytt sätt brakade ner i skallen på mig och tårarna bara började rinna. Jag trodde mig ha ganska bra koll på mina känslor, och jag har hela tiden känt mig fullt medveten om allvaret i mina hjärtstopp, för ja man behöver ju knappast vara raketforskare för att förstå hur allvarligt det är när ens hjärta plötsligt slutar slå. Jag är helt och fullt medveten om turen jag har att samtliga av mina hjärtstopp skett när jag varit på sjukhuset, nära till hjärtstartare, man ska väl inte egentligen tänka tanken tänk om, men hur kan man låta bli att göra det, för tänk om jag varit ensam hemma med Charlie medan det hände. Och det har varit jobbigt, eller snarare är jobbigt att se mina nära och kära i ögonen och inse allvaret för dem, jag har gråtit många tårar när jag träffat Gustav, för jag vill inte att han ska genomgå det hela han fått göra, han har redan mist sin första livs kärlek, och det är oerhört tungt att inse att historian varit så nära att upprepa sig för honom. Hjärtstartaren jag fått inopererad ger mig en trygghet jag helt klart inte hade haft utan den, för jag litar inte ett spår på mitt hjärta, och jag har varit och är fortfarande livrädd för att det ska sluta slå igen, jag hoppas bara alla undersökningar osv ska ge mig svar på varför jag drabbats av mina hjärtstopp. Jag var som sagt helt lugn och totalt överlycklig över att få komma hem, och i bilen på väg hem så kände jag mig helt överlycklig, bubblade glatt på om den där filmen jag längtat länge efter att få se, och hur skönt det skulle få vara att komma hem till Gustav och Charlie. Och hem kom vi, jag hann bara kliva in i hallen innan allt bara rasade, jag har haft panikattacker tidigare, men denna kom med en sån otrolig kraft och jag brukar liksom känna att det är på väg, men denna kom som en blixt från klar himmel, ena sekunden skrattade jag åt något Elias sa och i nästa sekund grät jag hysteriskt. Jag tror att jag varit i någon form av chock under min tid på sjukhuset och att den släppte plötsligt när jag nu kom hem. Nu har lugnet åter lagt sig över mig, njuter av att bara vara, omgiven av personerna jag älskar mest här i världen. I kväll blir det filmmys med familj och närmsta vännerna, filmen är ganska given va? Thea

Kommentarer

26 oktober 2013 17:01

Rogann

Hoppas du får mysa ORDENTLIGT NU KRAM
26 oktober 2013 17:02

gittan52

Vet inte vad dina rader triggar igång hos mig. Kanske är det modersinstinkt eller ”bara” medmänsklighet, men vad jag än kallar det så vill jag bara be dig att skippa alla planer ”what so ever”! Verkligheten kommer ifatt en när man minst anar det. Visst förstår jag om du inte vill ”utsätta” Gustav för något han redan varit med om, men du är viktigast i allt detta! Jag har ingen aning om vilken film ni ska se, men ”gubben min” tittar just nu på Falling in love, en av mina favoriter! Själv ska jag skicka iväg räkningar och sedan bänka mig i soffan  :)
26 oktober 2013 17:40

thea77

Rogann: Ja här är myspys för hela slanten, helt underbart, och det värmer i hjärtat att bli så ompysslad av nära och kära. Kram Gittan: Ja storslagna planer får helt klart vänta ett tag, om man nu ens kan kalla att spela piano och gosa med nära och kära för storslagna planer. Ja verkligheten har en förmåga att göra det, märkliga var att jag trodde den hade hunnit i kapp mig redan på sjukhuset, men tydligen inte fullt ut. Filmen vi ska se är filmen jag nämner tidigare i inlägget, alltså girl most likely, mannen på min profilbild har en roll i den, min profilbild är till och med en stillbild från en scen ur filmen, filmen din man tittar på är bra, en av mina favoriter med.
26 oktober 2013 18:13

Eleganz

Välkommen hem. Vill säga att du skriver så otroligt fint och insiktsfullt. Dina ord berör och jag önskar dig en skön och avkopplande kväll.
26 oktober 2013 18:20

lejonell

Skönt att du är hemma. Nu hoppas jag det blir lugnt för er ett tag. Det räcker nu.
26 oktober 2013 19:50

mita0822

Jag håller med Gittan, du har verkligen gjort ett avtryck i våra modershjärtan. Jag har ibland gråtit mig igenom dina sorger, lika ofta har jag skrattat. Min dotter har till och med frågat hur det går för dig, hon är inte ens medlem här inne. Men hon har ju undrat varför jag har suttit med tårar i ögonen, så jag har fått förklara. Du har fått en plats i mångas hjärtan, så för guds skull ta det lugnt, även om det rycker i hela dig .-)) Att du fick en panik attack är inte alls konstigt, se till att ha folk omkring dig den första tiden. Jag bor inte långt ifrån och ibland tänker jag på dig när ja är i stan, det är jag ca en gång i veckan. Det är bara att hojta till. Ha en fin kväll med film och dina kära :-))
26 oktober 2013 20:12

paloma

Välkommen hem igen, håller med mita att jag suttit med tårar i ögonen när jag läst om dig. Hoppas att du får en skön och lugn helg med familjen och dina vänner.
27 oktober 2013 12:54

thea77

Eleganz: Tack så mycket. Lejonell: Det är oerhört skönt, ja nu vill jag ha lite stiltje i mitt liv så att säga. Mita: Det är ju alltid trevligt att göra avtryck, även om jag önskat att det berodde på roligare saker än vad mina avtryck här beror på. Ja känns väl inte helt långsökt att jag fick ett litet breakdown, och folk finns det omkring mig dygnet runt, förutom självklart Gustav så även ett gäng vänner ser till att pyssla om mig och avlasta Gustav lite. Paloma: Tackar så mycket.
27 oktober 2013 13:18

mita0822

Nåja, du har väl gjort roliga avtryck också, vem minns inte dina färdigheter i köket :-)) Du har tur som har alla omkring dig, det behövs när man är orolig. Heder åt dom :-)
27 oktober 2013 13:21

thea77

Ja det är tur jag har mina köksfärdigheter att skriva om också mellan varven. De är guld värda, jag önskar det vore alla förunnat att ha sådana vänner.
27 oktober 2013 15:49

AnnCatrine

Välkommen hem. kramiz

Logga in för att skriva en kommentar.