bröllop och stickmönstersökning

Den senaste veckan har bestått av massa repande, En släkting till Elias flickvän skulle gifta sig och de hade satt ihop ett band av vänner och bekanta som skulle stå för lite livemusik under delar av bröllopsfesten. Tydligen hade bruden ett önskemål och att ha fiol på några låtar, och där kommer alltså undertecknad med i bilden. Första dagen jag kom till replokalen var jag först på plats och satte mig och fördrev tiden vid ett litet piano som stod där. Jag satt där i godan ro och klinkade när det blivande brudparet kom till lokalen för att gå igenom lite vad för musik de ville ha. Och det visade sig att de stått och lyssnat en liten stund utan att jag faktiskt uppmärksammat dem medan jag spelade och de frågade snällt om jag kanske skulle kunna tänka mig att utöka det hela till att inte enbart spela fiol i tre låtar som det var tänkt från början utan om jag skulle kunna tänka mig att spela lite vacker pianomusik under middagen. Vissa saker behöver man då inte be mig två gånger för att göra :P Kul notis är att för vad det kan det vara två år sen eller något som jag faktiskt råkade ut för liknande, jag skulle även då spela fiol och slutade med att jag även spelade piano. Jag fick fria händer för vad jag skulle spela, enda önskmålet var vackra och stillsamma musikstycken. Vi hoppar framåt till själva bröllopet, vigseln var över och de satte sig tillrätta för att äta middagen och bruden kom fram till mig innan jag skulle börja spela och hade ett önskmål om låt, hon hade noter och allting med sig. Jag tog en titt på namnet och såg att det var yirumas kiss the rain, alltså den låt jag spelade på Linus begravning, en låt jag sen dess inte spelat tror jag. Min första tanke var, shit, vad gör jag nu, vad säger jag, är jag redo för att spela den låten igen, den är vacker och den betyder väldigt mycket för mig, tyvärr sorgliga saker. Iallafall så valde jag att spela den, nervöst kändes det, men det kändes ändå rätt. förra gången jag spelade den utanför mina egna väggar var av kärlek till min lillebror, vad kan bli mer rätt än att nästa gång jag spelar den är för ett förälskat par som just lovat att älska varandra i nöd och lust. Ingen i lokalen förutom jag och Elias känner till betydelsen för den låten och två toner in i den förstod Elias vilken låt jag skulle spela och han insåg också hur tungt det trots allt är för mig att spela den, den rymmer så mycket känslor för mig, därför kändes det otroligt skönt när Elias sprang fram till mig, satt vid min sida under låten, ett perfekt sätt att hålla mig förankrad i nuet. Efter middagen såg jag Elias och bruden stå och prata och strax efter det kom hon fram till mig och frågade om hon fick krama mig. Hon sa ingenting, bara kramade om mig länge, och ibland säger en kram mer än vad ord kan göra. Förutom repande har det varit en lugn vecka, tror det enda jag gjort utöver repandet är att leta badkläder till mig, svårare än jag trodde, jag har ingen aning om vad jag gillar när det gäller badkläder haha, jag har inte ägt vare sig bikini eller baddräkt sen skoltiden och simningen man där hade mellan varven. Jag har inte varit på stranden på lika länge tror jag, jag har liksom ingen aning om vad som är snygg och inte. Och jag blev nästan lite förvånad över mig själv och mitt velande gällande badkläder, hur svårt kan det vara liksom, efter suttit och ägnat mig åt leta badkläder i 30 minuter och göra lite annat samtidigt så kom Gustav och undrade om jag hittat något snyggt, han hade då badkläder i åtanke, så när jag svarade att jag hittat en snygg kofta jag vill sticka så var det kanske inte riktigt vad han förväntat sig som svar. Han skrattade och undrade vad det var för kofta och skrattade ännu mer när han insåg att den stickade koftan inte ens var hittad på en postordersida i min jakt på badkläder. Han tittade på mig och sa, du har slutat leta badkläder och kollat efter stickmönster på liknanade kofta eller hur? Oh han känner mig så bra, och dessutom sitter jag här nu och har fortfarande varken hittat badkläder eller liknande stuk på kofta haha. Och ja just det, Gustavs kommentar var, jag kommer iallafall ha lätt att hitta dig en folksamling om jag skulle tappa bort dig, bara att hitta färgchocken, haha ska man tolka det som han kanske inte riktigt höll med mig om att den var snygg, får väl gläjda honom med att jag främst skulle vilja ha dem hemma i soffan när det är kallt och ruggigt. Så gott folk som läser, råkar ni snubbla över en stickbeskrivning som likanar bifogad kofta så vet ni var jag finns :) Thea

5 maj 2014 14:28

thea77

Ja det kändes bra att jag kunde spela den för dem, att liksom få ett nytt minne till låten, för det är en otroligt vacker låt. Ja hon hade förmodligen inte kunnat säga något som kunde tala högre än kramen. Ja han är helt klart ovärderlig, och han känner mig utan och innan. Hade det inte varit för att jag var inne i min egen skalle när jag började spela låten så hade jag förmodligen flinat åt hur jäkla snabbt han var framme hos mig. Det var oerhört skönt att ha honom brevid mig under låten, att känna att han höll mig på plats som ett ankare för att förhindra att jag gick för djupt in i mina egna tankar. Och det var otroligt skönt att så fort låten var slut att kunna andas ut i hans famn, att veta att han förstod vad jag gick igenom.
5 maj 2014 13:26

Flamenco

Och här sitter jag och bölar :-) Vilken present du gav till brudparet med att spela den där låten - och så fint hon visade sin uppskattning, bruden. För att inte tala om Elias som verkligen finns där för dig, såna vänner är ovärderliga!
5 maj 2014 15:42

sundasara

vilken underbar vän du har, få förunnat!
6 maj 2014 22:05

lejonell

Elias är verkligen något extra! Hälsa honom det. Och du också, som klarade att sätta ditt eget åt sidan för brudparets skull.
8 maj 2014 08:36

thea77

Sundasara: Han är den bäste, helt klart. Lejonell: både Elias och jag sänder en stor kram för dina värmande ord.

thea77s blogg

bröllop och stickmönstersökning

Gillar

Kommentarer