dålig, sämre och sämst

Jag befinner mig i vanlig ordning hos Linus på sjukhuset, han är inne på femte dagen med andra omgången cellgifter och i morron är sista dagen för denna gången. Han mår inte alls bra, mår mycket sämre denna omgång än förra omgången. Kanske är det vanligt att det är så när man får andra omgången cellgifter, han får en ganska tuff cellgiftsbehandling. De flesta värden som går att köras i botten är på väg dit just nu. Dessutom har jag lyckats bjuda på lite underhållning här också, kan ju inte låta mamma vara den enda som gör det ;P Igår kom en läkare och två sköterskor in och skulle kolla till Linus, jag reste mig upp från hans säng för att inte vara i vägen, men jag lyckades trassla in mig filten jag hade om benen, så när jag skulle resa mig upp så fick jag inte benen med mig eller hur jag ska förklara så i stället för att sätta ner fötterna på golvet som brukligt när man ska resa sig upp så fanns där inga fötter utan jag åkte i golvet med svanskotan som stötdämpare, shit vad ont det gjorde. Och när man gör sånna tabbar vill man ju helst vara ensam inte ha 3 tämligen okända personer närvarande, läkaren lutade sig över sängen och tittade ner på mig, där jag nästan låg på golvet för att känna efter så alla kroppsdelar satt på plats ungefär och undrade hur det gick med mig, pep fram ett litet, det gick bra, och läkaren svarade med, du är iallafall på rätt ställe ifall det inte gick bra. Dock har smärtan i svanskotan gått över i stort sett idag, skönt. Thea

Kommentarer

31 augusti 2012 11:01

gittan52

Kan inte annat att småle ;) Ska man ramla och göra illa sig så var du väl i alla fall på rätt ställe, precis som läkaren sa. Tur att gick bra för dig och jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer att gå bra för din bror också!
31 augusti 2012 11:37

CamillaQ

Peppisar till dig & din stackars bror! Lycka till!
31 augusti 2012 21:31

thea77

Gittan: hehe ja jag skäms sällan för mina tabbar, men det där på gränsen faktiskt. CamillaQ. Tusen tack
1 september 2012 11:36

Asja

Förlåt att jag skrattar, men det påminner mig om min egen tabbe för ett tag sedan. Vi renoverade sovrummet och när vi sedan skulle ställa in sängarna så ställde vi madrassbotten direkt på golvet. Alltså blev sängen typ 30 cm hög. Ny sängstomme skulle införskaffas men i vanlig ordning drog det ut på tiden och sängen förblev 30 cm hög i ett halvår eller så. Slutligen tröttnade jag och köpte ben till sängen på ikea. Sängen vart nu ca 60 cm hög. Detta glömde jag såklart bort när jag skulle upp ur den på morgonen. Jag kröp ihop som en groda och sköt ifrån med benen i en enda rörelse. det var bara det att golvet inte fanns där och jag stöp rätt fram på golvet. Liksom rullade över sängkanten och pang! Sedan låg jag där och skrattade och grät om vartann för det gjorde så ont men kändes så dumt! Hoppas att behandlingen "tar" så han slipper må så dåligt för ingenting! Kram till er båda!

Logga in för att skriva en kommentar.