En tröstad knyttet

Nej jag går inte med smeknamnet knyttet eller så, även om mina rubriker ger lite sken av det, men jag körde vidare på förra blogginläggets rubrik helt enkelt. Det är inte helt lätt alla gånger att få till en vettig rubrik. Iallafall så har jag efter min tunga helg något sånär landat, utan att få in en allt för stor kraschlandning. Eftersom jag har turen att ha underbara vänner och underbar sambo så möttes jag i går när jag kom hem från jobb av Annabelle i köket, något förvånad var jag, för hon äger ingen nyckel till huset. Så anledningen till att hon stod i mitt kök trots att Gustav var på sitt jobb var att Gustav ringt henne (Annabelle har sportlov) och undrade om hon kunde komma och hålla mig sällskap efter det jag gick igenom i helgen, vilket hon gjorde,Gustav smet några minuter från sitt jobb, med tillåtelse självklart, för att lämna sin nyckel till henne så hon kunde komma in. Nu kan jag förvisso inte påstå att jag har speciellt svårt att gråta, mycket pga graviditeten, hormonerna är inte mina vänner för fem öre, men just när jag såg henne där så brast det totalt för mig och jag är övertygad om att det inte berodde på några hormoner, utan ren kärlek. För just i den stunden kände jag mig så otroligt älskad, en känsla som blev lite överväldigande för mig. Jag har fått ordning på tankar och känslor, dörrarna som öppnades genom de tunga samtalen med mamma är åter stängda, och jag hoppas jag aldrig mer öppnar upp dem igen, för det var dörrar jag trodde mig för alltid ha låst, men uppenbarligen är det ju så att dörrar har en öppning och även om de låses så finns det en väg in genom dem. Och faktum är att tankarna jag hade i helgen skrämde mig något, då jag trodde jag lämnat dem bakom mig för flera år sen, och det var förvånande hur lätta de där dörrarna var att öppna. Och även om jag på något vis ändå visste att tankarna kom av samtalen med mamma så var det tankar jag inte vill ha. Nu var de inte på långa vägar så mörka som de en gång var, jag har inga tankar alls om att inte vilja leva, det var inte riktigt de dörrarna som öppnades, men att känna känslan av hur mycket tyngre det är att leva vidare än att låta mig själv dö tog mig på sängen lite. Nu sitter jag här, fortfarande lite tagen av mina egna tankar som kom i helgen, men nu känner jag att även om det är lite tungt att leva vidare med allt som hänt, så är det värt det till 100%. För orden jag sa till mamma, sa jag nog även till mig själv. Jag har förlorat så mycket, men jag har fortfarande så mycket kvar att leva för. Thea

Kommentarer

20 februari 2013 13:30

utter

Kram! :)
20 februari 2013 13:38

kaffe247

<3 Vilka härliga vänner/sambo du har. Jag tor det alltid kommer att finnas en postlucka eller ett nyckelhål där vi kan kika in i det förgångna även om vi trott att vi låst den dörren för evigt. Det viktiga är hur vi hanterar det vi ser genom nyckelhålet. Stor kram till dig och hoppas att din mamma får den hjälp hon behöver för börja må bättre. En dag i taget....
20 februari 2013 14:03

thea77

Utter: tack för kramen. Jojomaja: Ja sista tiden har varit turbulent, bra ord förresten, förklarar ganska bra hur livet känns. Jag axlar absolut inte allt själv, med mamma som bröt ihop i helgen så tog jag på mig det för att jag gått igenom det hon då gick igenom, att inte vilja leva längre, att inte se någon annan väg vidare än att avsluta sitt liv. Och du är varmt välkommen att lägga dig i :) Jag sover förhållandevis mycket, fortfarande mindre än mot normen skulle jag tro, men eftersom jag tidigare sovit mellan 1-3 timmar per natt så sover jag nu, bortsätt från helgen då, ungefär 5 timmar per natt, eftersom jag dessutom är ledig stor del av dagen så hinner jag sova en stund på dagen med, tvn är sövande har det visat sig. Massa kramar och kärlek till dig. Kaffe: De är verkligen guld värda, det finns helt klart inget så läkande som en lång kram. Du har så rätt så, jag använder ibland mitt förgågna för att hjälpa andra, men ändå var jag inte riktigt beredd på känslorna som kom i helgen. Och jag tror inte det riktigt var själva känslorna som skrämde mig utan att jag kände dem. Mamma verkar må ganska bra, pratade med henne idag och för första gången på länge hörde jag henne skratta.
20 februari 2013 19:46

lejonell

Skönt att höra att ditt nätverk håller om dig. Stor kram även från mig.
20 februari 2013 21:40

thea77

Ja en kram betyder väldigt mycket. Det är skönt att jag har det stöd jag har av mina nära och kära. kramar

Logga in för att skriva en kommentar.