Ett telefonstamtal

Igår fick jag uppleva det märkligaste och känslomässigaste telefonsamtal som jag förmodligen någonsin kommer ställas inför. Jag har pratat med mannen som körde ihjäl min make. Jag har under de fem år som gått sen han dog aldrig velat prata med mannen, trots att jag vet att han velat det under flera år. Jag vet inte riktigt vad som fick mig att ändra mig nu. Kanske ville jag på någotvis få ett avslut. Att få höra med egna öron från honom personligen varför han satte sig i bilen trots att han hade druckit. Jag har aldrig hatat mannen i sig, däremot har jag hatat handligen han gjorde, hatat valet han gjorde när han satte sig i bilen trots han var påverkad. Jag har på sätt och vis haft svårt att se människan bakom monstret som han är för mig. Det kändes aningen konstigt att prata med honom. Inte helt otippat var ju självklart valet han gjorde att sätta sig och köra påverkad den största ångern han hade i livet. Han förklarade att han sen den dagen aldrig rört en droppe alkohol igen, han var ingen alkoholist eller så, bara en normalt festande man som tog det sämsta beslut som finns. Idagsläget samarbetar han med skolor och höll någon form av föredrag om faran med att köra rattfull. Och det var väl där någonstans som jag började klara av att se honom som något annat än ett monster. Jag kommer aldrig förlåta honom, det finns ingenting som han kan säga eller göra som kan få J tillbaka, men ändå känns det skönt att höra att han vänt tragedin till något som kan få andra att tänka till. Att han använder det som hände för att förhoppningsvis få andra att tänka en gång till innan de sätter sig bakom ratten när de druckit. Förhoppningsvis räddar han på detta vis andra människor från att behöva gå igenom den tragedin jag tvingats genomgå. Thea

Kommentarer

21 november 2013 17:46

sundasara

starkt gjort!
21 november 2013 13:57

thea77

Svarar er alla i en liten klump. Det var ett väldigt jobbigt samtal, som var planerat in i minsta detalj för att jag överhuvudtaget skulle klara av att genomföra det. Det kändes skönt att höra att han vänt det hela för att göra något bra av sin erfarenhet, han kommer ju aldrig kunna få det hela ogjort, men känns bra att han gör något för att andra ska slippa uppleva samma sak.
21 november 2013 13:32

FrånNu

Modigt av Er båda att ha det här samtalet, och gripande för mig som står utanför och "bara" följt dig genom bloggen (ja...jag har läst bakåt hela vägen....) Extra varma kramar skickas härifrån!
21 november 2013 10:58

diver88

Starkt gjort av dig! Men han är också stark då han pratar om det för skolorna, det är inte måga som gör det efter de orsakat något så hemskt. Styrkeblommor till er!
21 november 2013 10:58

hogis73

Ok, nu rinner tårarna här när jag inser hur mycket du tvingats gå igenom - och så ung. Det finns inte ord för mig.
21 november 2013 11:05

svalu

Jag blev både chockad och tagen av det du skriver Thea. Jag vet inte hur jag skulle hantera en sådan sak, därför kan jag bara säga, stort och starkt av dig.
21 november 2013 11:26

AnnCatrine

Verkligen starkt gjort..... Ja, det måste ändå var skönt att veta att han nu ändrat sig och förstår vad han gjort.... Kramiz
21 november 2013 12:01

kaffe247

Oj vilket samtal.... Bra att höra att han gjort något "positivt" av tragedin men det "neutraliserar" ju naturligtvis inte det som skedde med din man. Strongt gjort att ta ett samtal med honom.
21 november 2013 20:02

mita0822

Du har ett stort hjärta, Thea. Kram på dig!
24 november 2013 22:56

lejonell

Starkt av er båda. Jag förstår att det ligger mycket bakom. Och nu är det gjort - hur känns det? Är något förändrat?
25 november 2013 13:54

thea77

Ja hur känns det, konstigt på sätt och vis, i mitt huvud har personen som körde ihjäl J varit ett monster av ren ondska, som jag skrev, jag har inte hatat honom, men haft svårt att se honom som något annat än ett monster, jag har haft stunder då jag haft svårt att kunna tänka honom som en människa. Men det hela skapar en del inre konflikter i mig på sätt och vis, nu när jag inser att han är en människa som inte drevs av någon ondska, han är ingen ond person, ett misstag han gjorde förändrade hela mitt liv. Jag har de senaste dagarna kämpat lite med mina tänk om tankar. Visst det är oerhört skönt att få veta att han inte fortsatt med att köra onykter, och riskera andra familjer samma tragedi, samtidigt som första gången han gjorde det blev det ett högt pris för mig att betala. Om något är förändrat? Både ja och nej skulle jag nog vilja påstå, i det stora hela förändrar det ingenting, han är fortfarande personen som rykte ifrån mig den lycka jag hade. Och i meningen ovan är även svaret på det som samtalet förändrade, nämligen att jag kan skriva just person, och inte monster. Det känns skönt att veta att han nu ägnar sig åt att få andra att förstå faran med att köra bil när man druckit, han kan inte förändra det som hänt, men han kan kanske förhindra att någon annan råkat ut för samma öde.

Logga in för att skriva en kommentar.