icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
25 december 2013 21:32
5

Fantastiska julafton

Min jul har varit helt fantastisk, så mycket mer än jag någonsin kunnat drömma om. Jag kommer helt klar aldrig kunna tacka min svägerskas morföräldrar tillräckligt för gårdagen, för det finns inga ord som beskriver tillräckligt mycket för hur fantastiskt det var. Inte enbart sett från julaftonens firande och att det mesta gick i gammaldags stil, utan pga små detaljer som min brors svärföräldrar ordnat med, för mina syskon och min skull. En av dessa små detaljer la jag märke till ganska omgående när vi anlänt dit och jag strosade runt där, och bara tog in omgivningen och julkänslan, i rummet där vi alla skulle äta stod en fantastiskt vacker gran, klädd i gammeldagsstil med levande ljus, när jag stod där och tittade på den, så la jag märke till att bland alla de vita julgransljusen var det tre röda ljus utplacerade, jag funderade en stund på hur det kunde komma sig, jag kom inte fram till något vettigt faktiskt, utan funderade lite på om det var så att de helt enkelt fått slut på vita ljus och satt dit tre röda, men tyckte väl egentligen inte det verkade helt logiskt, lät mer logiskt att bara plocka bort de tre ljushållarna från granen. Min nyfikenhet tog över så jag gick och frågade värdinnan om det hade någon speciell betydelse, och hon såg helt förtvivlad ut när jag frågade och snabbt som ögat samlade hon mina syskon och mig framför granen och sa att hon verkligen hoppades att hon inte trampade oss på tårna, men de röda ljusen i granen hade hon tänt för våra föräldrar och Linus, ett ljus till dem var. En liten gest som gick rakt in i hjärtat på både mina syskon och mig. Även under ett litet jultal som hölls senare under kvällen så nämndes våra föräldrar och Linus. Vi var ett ganska stort sällskap där på firandet, över 50 st, jag har aldrig firat en julafton med så många människor förrut, jag trivdes som fisken i vatten, och helt ärligt så tror jag att det var mycket till att saknaden inte blev så väldigt påtaglig, inte sagt att den inte fanns där, men eftersom vi var så många blev den inte så uppenbar som när det bara är jag och mina syskon, det märks väldigt tydligt vid familjestunder att tre av oss saknas. Och sättet värdinneparet inkluderade dem var så fint och så omtänksamt. Faktum är att dagarna innan julafton var tuffare, och jag inser hur otroligt lyckligt lottad jag är som har mina vänner, som dagarna innan jul i stort sett stod på standby ifall jag skulle behöva dem, fullt medvetna att det är lite tuffare än vanligt just nu. Och jag inser deras värde, och önskar innerligt att alla människor kunde få ha så fantastiska vänner som jag har, för jag vet att det tyvärr inte är alla förunnat att ha det. Jag nådde botten den 23e faktiskt, efter att ha pratat med flertalet vänner och bekanta som var på väg eller snart skulle bege sig till sina föräldrar för att fira julen, kom ensamheten och orättvisan över mig med full kraft, jag blev arg och lessen på en och samma gång och kände mig ensammast i världen och förbannad på livet som drabbat mig som det gjort. Tack vare mina fantastiska vänner var jag snart uppe ur mitt mörka hål och tack vare det kunde jag njuta av den julafton jag under flera veckor längtat så till. Och tomten hade vi på besök med, lite mer påklädd än min profilbildstomte dock :P Och snäll hade jag visst varit under året med, för många paket blev det. Flertalet av mina paket var gåvor till barncancerfonden och hjärt och lungfonden precis som jag önskat mig och en dvdbox och en bok. La ni märke till att jag inte skrev lotter? (hänger ni inte med så läs mitt inlägg innan detta så förstår ni vad jag pratar om) Och jag fick faktiskt inga lotter, och inte för att min kusin bestämde sig för att inte ge mig någon julklapp alls utan för att min syster skällt ut henne när hon fick nys om att hon dissat mig om mina klappönskningar, och ja jag har oräkniga gånger varit på den mottagande sidan av min syrras ilska, den är sådär kul ska erkännas, men nytta gjorde det för som julklapp fick jag att hon skänkt en gåva till behövande på Filippinerna. Så slutet gott allting gott. Thea

Kommentarer

  • 25 december 2013 23:55
    SandyC
    Vad fint också av din syster att ta på sig att tillrättavisa er kusin. Jättefin idé att tända ljus i granen för de man förlorat.
  • 26 december 2013 09:56
    Jag tyckte ljusen i granen var en jättefin idé. Påminner om hur det var förr i bondesamhället när man tände ljusen och lät dem brinna under natten med julmaten framme så att familjens döda kunde ta för sig av det som hade serverats. Såg man på morgonen att det var gnagt lite här och där var man nöjd (det var säkert husets katter, hundra och möss också!) Jag har själv byggt upp en familj utanför min ordinarie familj. Det började med att jag blev besviken på vissa medlemmar så jag bytte ut dem helt sonika mot andra utomstående. Och så har jag fortsatt. Jag har idag underbar "familj" och likaledes underbara vänner. Vi är en liten klick som är väldigt nära. När det krisar med mat delar vi med oss, vi lånar ut saker som den andra pantar om inga pengar finns, vi passar varandras hem, vi delar med oss av den mat vi har i frys och kyl, blir någon av oss sjuk kommer någon av oss och kollar och köper hem till oss eller följer med till läkare. De flesta i detta gäng har dysfunktionella familjer bakom sig och vi har blivit en ny familj. Så min extra familj är toppen. Vänner kan ersätta familj mer än väl. Alla familjer har inte fungerat genom tiderna och där har nog många vänner ersatt familjerna. Desstuom är jag i en ålder att de flesta av mina vänners föräldrar och syskon är borta och då blir jag en familjemedlem för dem .Vi kan då lösa helger genom att trumma ihop alla överblivna och så är vi med varandra. Vi reser också med varandra. Och tältar med varandra. Helt enkelt mina vänner är min familj. Så ni som har bra vänner - ta vara på dem. Och har man turen att få fira en sådan fantastisk jul som du fick - ja det är bara att gratulera. Det lät som rena Fanny och Alexander julen. Har du talat om för dem att du uppskattade detta med ljusen?
  • 26 december 2013 16:10
    Sspirit; Ja det var så fint gjort, och jag är tacksam att jag kunde njuta av denna fantastiska jul, visst var det jobbigt stundvis, och då gick jag bort och tittade på de röda julljusen. SandyC: Ja haha, det är fortfarande lite ovant att återigen ha syrran på min sida så att säga, speciellt som hon och kusinen är väldigt bra vänner. Ja verkligen, de spred värme utan att vara där personligen känns det som. Mamselle: Ja gesten de gjorde med ljusen uppskattade både mina syskon och jag väldigt mycket, vilket vi självklart berättade för värdinneparet. Visst är det fantastiskt att man kan skapa sig en ny "familj" om man står utan en om man vill. Själv har jag många vänner och bekanta som fyller tomrummet efter mina föräldrar och lillebror till viss del. Men samtidigt kan inga personer i världen ersätta mina föräldrar och lillebror, för jag vill inte göra det helt enkelt. Det liv jag levde medan de levde finns inte längre, och ja det gör ont, ingen människa förväntar sig att föräldrarna ska dö innan föräldrarna hinner fylla 50 år, och inget syskon förväntar sig att ett 17 årigt syskon ska dö. Lika lite som en nygift 20 åring skulle gissa att hon skulle vara änka innan hon fyllt 21 år De sakerna existerar inte på någons världskarta skulle jag tro, men saker och ting blir ju inte alltid som man tänkt sig. Och saker man inte trodde kunde existera blir plötsligt ens verklighet mot ens vilja. Jag saknar det liv jag trodde mig ha framför mig, därmed inte sagt att jag inte är nöjd med det liv jag skapat mig efter det livet slutade existera. Men jag är så otroligt tacksam för mina vänner som ställer upp för mig till 100%, i nöden prövas vännen och jag är tacksam att de flesta av mina nära och kära blev kvar i min nöd.
  • 27 december 2013 11:44
    kaffe247
    Åh vilken härlig afton det låter som =) Fick ni någon "gammal" mat då ;)
  • 27 december 2013 11:58
    Den verkligen underbar, som hämtad från en bok av Astrid Lindgren. Det som ingick som jag aldrig förr ätit på ett julbord var dopp i grytan, hemmastoppad korv, sillsallad och lutfisk. Övriga saker brukar finnas på de julbord jag har ätit tidigare. Tillsammans med den 30-40-tals atmosfär som omgav gården så var det en väldigt speciell upplevelse.

Logga in för att skriva en kommentar.