3 mars 2012 17:34

Förlossning, stöd och bruten tå

Har varit ifrån här i ett par dagar, känns faktiskt lite konstigt att inte ha bloggat på flera dagar, man vänjer sig snabbt vid saker och ting. Jag har befunnit mig på sjukhus, eller ja snarare BB, eller om det kanske heter KK, förlossningsavdelning iallafall är var jag hållt hus i nästan 48 timmar. Och nej inte jag som fött barn, men jag har varit med som moraliskt stöd åt en vän. Och förlossningen blev lite utdragen, nästa 2 dygn med värkar fick hon stå ut med, jag har ingen personlig erfarenhet av förlossningsvärkar, men vad jag såg och hörde från avdelningen är det inget jag just för stunden är jättesugen på att få uppleva själv :P i torsdags åkte vi in på BB då hon hade regelbundna värkar. sen fortsatte värkarna men inte så mycket mer hände på många timmar, mitt i allt ihop tyckte min kära vän att det gjorde så ont att hon tyckte vi skulle köra hem, för hon hade ångrat sig och ville inte alls föda barn, hon frågade också om inte jag kunde ta över en stund :) till slut fick hon lustgas för att lindra värkarna lite och då blev det andra tongångar på henne. Jag satt där och strök henne på håret, i ett ganska tafatt försök till att sända över lite styrka eller något till henne, ni som varit med vid en förlossning känner nog igen er i känslan av att inte kunna göra ett smack, så därav mitt hårklappande, min vän tittade väldigt på mig och tillslut frågade jag var hon funderade på, och hon svarade, det är synd att inte du är pappa till mitt barn, för då hade jag hoppats på att barnet fick dina ögon, haha en barnmorska som var där just när min vän yttrade orden höll på att glömma bort totalt vad hon höll på med pga skratt. den långdragna förlossningen fick efter nästan 48 timmar ett slut och en lite flicka såg dagens ljus. Och jag fick en helt fantastisk upplevelse, det var verkligen stort att få vara med om en sån sak. helt klart värda de 48 timmarna jag var vaken utan sömn. Min kropp verkar helt klart ha en förkärlek till blåmärken, först knät och sen ögat och i dag slog jag i foten så pass hårt att jag bröt en tå, den är färgglad och svullen nu och det är inte superskönt att gå. Har inte ens provat att ta på mig några skor, känns inte som tån skulle gilla upplevelsen just nu. Thea

Kommentarer

3 mars 2012 17:50

chicha

Vilken häftig upplevelse! Jag har själv aldrig varit med om en förlossning, på människa. Avstår gärna själv, men att få ha varit nära verkar fantastiskt även om man säkert kan känna sig maktlös. Däremot har jag varit med om djurfödslar, både på häst i min ungdom, och en tik jag hade fick två kullar. Det är också häftigt; men när det går fel så är det ju komplikationen att tiken inte kan tala om vad det är som är fel! Den sista blev fel, de första 3 valparna kom snabbt o lätt men sedan dröjde det 9 timmar till nästa. Jag hade veterinärkontakt o var på väg att åka in då den sista (som jag trodde) valpen kom. Han var stor men välutvecklad och levde!! Så vi åkte inte, tyvärr kan man säga efteråt. För ett dygn senare kom två välutvecklade men dödfödda valpar. De hade nog räddats om vi åkt in. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok. P.S Var försiktig med tån, det gör ont att gå på. De gör inget men vila den ska man (bröt en lilltå en gång, och försökte jobba - gick inte bra!)
3 mars 2012 18:00

tolwyn

Jag har varit med om det hela som stödjande sambo och pappa två gånger. Även min kvinna tyckte mitt i den första födseln att hon hellre ville vara på kräftskivan som egentligen var planerad för dagen. Kan också varna blivande pappor som läser detta att det INTE är en bra ide att hålla hand när det kommer en krystvärk. Det gör lite... ont. Typ. Thea, undervärdera inte din insats för din kompis. En födsel är väldigt traumatiskt. Både fysiskt och psykiskt och man är totalt utlämnad till totala främlingar som ska hjälpa en. Ännu värre blir det om förlossningen blir utdragen så det hinner bli skiftbyte så du måste byta barnmorska mitt i förlossningen. Att ha med någon som kan stödja, trösta, ta emot ovett och helt enkelt bara vara där och förmedla lugn och trygghet är så mycket mer värt än vad som kan beskrivas i ord.
3 mars 2012 18:09

kaffe247

Har inte varit med om någon annan födsel än kattungar. Katten vägrade vara ensam så jag satt med henne och hon pratade med mig hela tiden. Kunde inget annat än sitta där och klia henne bakom örat. Så jag kan tänka mig att det är 10 x "värre" Vad kul med ett litet flickebarn! Grattis till Mor och reserv "Pappa" ;-) Vet ingenting om förlossningar, men det lät tufft att kämpa på i 48h. Hoppas det går lika lätt för mig som för min syster, när den dagen infinner sig :-) Hon har ju knapp hunnit sjukhuset innan ungen ploppat ut. Sköt om dig och tån nu. Inga fler blåmärken nu :-)
3 mars 2012 20:01

Asja

Att få vara med under en förlossning måste vara både fantastiskt och jobbigt, men härligt i efterhand att ha fått vara där när ett mirakel sker! Enda gången jag har varit på förlossningen var ju när jag födde min dotter och just då kändes det inte så himla fantastiskt, det kan jag inte påstå. Men när hon väl var ute så var det som om allt det jobbiga bara försvann! Jag förstår att du inte är sugen på att föda barn just nu, men jag lovar dig, att när det är din tur och du har förberett dig i nio månader, så tycker du bara att det är skönt när det är dags. Sedan gör det ju förbaskat ont, men det är en positiv smärta, för ur den kommer det vackraste du någonsin har skapat här i livet. Ta hand om tån och försök inte gå på den om du inte måste. I en ond tå finns ingen positiv smärta ;)
3 mars 2012 20:45

Fjorren

Åh vad jag oxå skulle vilja få närvara vid en förlossning! Har länge haft en dröm om att få utbilda mig till barnmorska och arbeta på en förlossningsavdelning...men tror det kommer att enbart förbli en dröm. Orkar nog inte sätta mig i skolbänken igen...
3 mars 2012 21:55

mita0822

Undrade just vart du hade tagit vägen. Vilken upplevelse! Att föda barn är tufft, men att sitta sidan om är nog ännu tuffare. Hjälplöst får ni titta på och får höra både det ena och det andra. Själv har jag fått bli igångsatt varje gång och då går det i ett jäkla huj, man ack så smärtsamt. Men hellre det än att ligga i två dygn, min styvdotter låg också och kämpade i över ett dygn. En del föder i en kaffepaus närpå, lägger sig i stolen- fix färdigt. Har en sådan väninna, helt otroligt.
3 mars 2012 23:25

thea77

Chicha: Ja det var en enorm upplevelse, kan tänka mig det är samma känsla med djurfödslar, största skillnaden måste ju helt klart vara att ett djur inte kan meddela oss hur de mår direkt. Tragiskt med de dödfödda valparna, svårt att sia om att det skulle komma fler. Tån gör förbannat ont, att något så litet kan värka så mycket liksom. Tolwyn: Ja jag är avis att du fått uppleva det två gånger, det är verkligen en speciell upplevelse. Haha det med handen varnade en väns man om faktiskt, så där av mitt hårstrykande. Asja: Ja det var en väldigt speciell upplevelse och känslosam som jag är så rann tårarna av lycka flera gånger under de timmarna jag var där. Nä just nu är jag inte helt sugen på en förlossning får jag erkänna. Tån får vila, hoppas jag kan få på mig ett par skor på måndag när jag ska jobba hehe. Fjorren: Ja önskar alla kunde få uppleva den upplevelsen, den var verkligen något utöver det vanliga, jag har fortfarande inte sovit sen vi åkte in och just nu pumpar energin i mig så jag tror inte jag kommer kunna sova än på några timmar. Mita: Kul att höra att jag varit saknad, saknar er alla här på sidan också. Ja min vän var ganska slut när flickan väl var ute, men all rätt, herregud vad fantastisk hon var som orkade så mycket. Ja min mamma födde Linus efter 10 minuter när hon anlände till bb, hon hann knappt lägga sig till rätta innan han hade ploppat ut.

Logga in för att skriva en kommentar.