Jobbiga dagar

Nu har Gustav åter åkt i väg på jobbresa. Känns jobbigt, men jag förstår självklart att hans jobb behöver honom. Jag känner mig lite vilsen just nu, försöker få in en fungerande vardag, det går framåt, det är fortfarande tungt, det är fortfarande så ovant. Minnesbilder från begravningen har börjat återkomma, att hjärnan kan göra en sån sak, att blokera sånna saker för att sen pö och pö släppa in minnena igen, antar att det är ens kropp som skyddar sig själv. Jag tog ledigt från jobbet i måndags tills i dag, ska jobba i morron igen, jag kände att jag behövde det, begravningen ställde allt på sin spets känns det som, nu är en stor grej som man har behövt lägga energi på över och nu är mycket av alla praktiska saker över, iallafall för mig som var hans syster, kan tänka mig mamma och pappa har mer praktiska saker kvar att göra. Helt plötsligt har man mer tid att tänka på annat än det praktiska, det känns lite som att allt sånt tänk skyddar en lite mot allt vad sorgen innebär den första tiden. Nu står man kvar och resten av livet ska fortsätta, det stannde till för ett tag, men nu har det börjat snurra igen men ingenting är som förut, allt känns annorlunda och känslan är ganska jobbig. Jag känner mig inte lika arg på livet längre, ilskan finns där, men den är inte lika tydlig längre. Thea

Kommentarer

19 september 2012 19:38

kaffe247

<3 Livet fortsätter... Kram!
19 september 2012 20:28

thea77

Ja visst gör det, nu handlar det mest om att vänja sig vid det nya känns det som. Kram ♥
19 september 2012 21:23

mita0822

Ja, det är nu sorgen kommer in i ett annat skede, utan avbrott för allt det praktiska som finns kring begravningen mm. Håller med dig om att detta är en jobbig tid, men till sist lever man med det hand i hand. Det finns inte mycket annat att göra än att låta sorgen och tiden ha sin gång. Styrkekramar till dig!!
19 september 2012 21:55

lejonell

Ja, det fungerar så, minnena släpps in bit för bit. Därför kan det vara bra med ett minnesalbum som man kan titta i ibland och upptäcka att man minns nya saker. Om inte begravningsbyrån gör ett sådant kan man samla ihop familjens egna bilder och berättelser och göra ett själv, ifall man tror att det skulle vara hjälpande. Nej, det är förstås inte över efter begravningen - precis som du konstaterade själv för någon vecka sedan. Men det är ändå en sak som är avklarad, en viktig stund för att minnas och fira den som man älskade så mycket. Fira att den personen har levt. Kram till dig och de dina.
20 september 2012 07:10

aregnisw

Ja nu när livet gått till det vanliga igen efter allt som varit då börjar man nog sakta läka mer och mer även om sorgen fortfarande finns kvar där djupt ínne, men nu när du känner att vardagen kommer med allt vad den innebär så kan du ju nu låta den bli mera som ett fint minne från en fin begravning, kanske ibland tänka tillbaka på den som något mycket vackert och fint. För även om den blev svår så verkade det ju ha varit en mycket vacker och fin begravning. Såna små tankar gör att man kan och orkar fortsätta med tillförsikt på framtiden nu. Och han finns och kommer alltid finnas i ditt hjärta men med tiden som något du istället kan plocka fram som glädje. Det kommer att gå bra för dig det tror jag bestämt på. Och vi finns ju här i dina svåra stunder vi alla som tänker på dig och din familj, och det är så skönt att du kunnat sätta ord på alla dina känslor så vi alla här förstått. Det finns bra mycket fina människor som verkligen bryr sig om just Dig min vän. Många kramar sänder jag dig och de dina och ha det nu så fint, fortsätt skriva om du känner du behöver det för det är ett sätt att sörja och bli av med allt det svåra ibland i varje fall. Tänker på dig min vän!!!
20 september 2012 07:22

Snuttan7

Dom säger att det tar minst 1 år att sörja om man låter det ske. Vissa skjuter upp sorgen hela livet. Det är fint att du reklekterar så bra. Skickar massa styrkekramar med omtanke. Sandra ❤

Logga in för att skriva en kommentar.