katastrofalt humör

Jag har varit på riktigt uruselt humör idag. Vaknade på dåligt humör och har ingen direkt aning om varför jag var så irriterad. Jag är uppfostrad med att det är ok att vara sur och irriterad, men det är inte ok att ta ut känslorna på oskyldiga personer. Min mamma sa alltid att du får vara hur sur och tvär du vill, så länge du fortfarande beter dig som folk, att du är på dåligt humör ger dig inte rätt att vara otrevlig mot någon. Har någon gjort dig sur så ta upp det med personen lugnt och sansat. Och jag kan för det mesta tygla mig när jag är på dåligt humör, jag låter sällan mitt humör gå ut över andra, ligger de inte bakom mitt dåliga humör ska de ju självklart inte råka ut för det heller. Jag brukar för det mesta sätta mig vid flygeln eller gå ut och gå en runda, det brukar funka fint för att humöret ska bli bättre igen. Och ut och gå en runda var vad jag gjorde i morse när humöret var som sämst. Tyvärr finns det ju en del personer ute i vida världen som inte har min uppfostran utan låter sitt dåliga humör gå ut över andra. Och när en irriterad person tar ut det på en annan lika irriterad person så är det förmodligen lite bäddat för katastrof. Jag gick i lugn takt och försökte få mig själv på bättre humör när jag plötsligt blir förbipasserad av en annan person, jag var inte ivägen eller så men när hon gått förbi mig så vände hon sig om och undrade hur jävla långsamt kan man gå, du dör inte av att gå snabbare jävla idiot. Det känns ju ytterst uppenbart att kvinnan inte direkt var på solskenshumör. Och jag hade i vanliga fall ignorerat en sån kommentar. Men ja det där solskenshumöret sken med sin frånvaro även hos mig och jag var förbannad och nyfiken i en salig blandning eftersom jag inte riktigt kan förstå att man säger otrevligheter till främmande personer , och jag har råkat ut för det förr och jag ökade min takt och kom ikapp kvinnan och undrade när det kom en lag på tempot man måste gå i och hur kan du veta att jag faktiskt inte dör av att gå snabbt, du känner ju inte mig och har således ingen aning om anledningen till att jag gick så långsamt. För sakens skull ska jag avslöja att jag faktiskt går långsamt av en anledning, så nu vill jag att du gissar min anledning och jag kan avslöja att det inte beror på att jag är en idiot. Jag har konfronterat personer förr på detta vis och roas lite grann av hur chockade de blir när man ifrågasätter deras beteende. Denna kvinnan var inget undantag. Hon bad om ursäkt för sin kommentar och sa att hon var på lite dåligt humör. Jag sa att jag beklagade att hon var på dåligt humör men varför låta det gå ut över mig, du har aldrig mött mig förr och kommer förmodligen aldrig råka på mig igen och ändå ansåg du att jag var rätt person att ta ut din irritation på. Hur går det med att komma på anledningar till att jag gick så sakta? Hon skruvade på sig och såg lite ut att överväga om hon skulle springa där ifrån. Men hon blev kvar där vi stod och mummlade fram att jag förmodligen hade ont i rygg eller ben. Jag svarade med att säga att vi leker med tanken att du gissade rätt att jag har svårt att gå pga ryggont eller för att jag skadat benet. Anser du att jag var värdig ditt utbrott? Är jag en idiot för att jag råkar ha ont och måste röra mig försiktigt för att bli smärtfri lättare? Hon tittade ner i marken och mummlade ett nej och man är igen idiot för det. Och hon bad lite mer helhjärtat om ursäkt för sitt utbrott. Jag godtog ursäkten och bad henne att tänka till lite innan hon nästa gång gör onödiga kommentarer till främlingar. Jag tänkte gå där ifrån efter det men hon stoppade mig och frågade försiktigt om min riktiga anledning till att jag gick så långsamt. Jag tror inte riktigt hon var beredd på att jag skulle förklara att det berodde på att jag för ca en månad sen genomgick en akut öppen hjärtoperation, en operation som räddade mitt liv. Och pga det itusågade bröstbenet har jag ont när jag går fort, men att promenera är bra för att mitt hjärta ska läka och funka som det ska, men jag måste ta det lugnt för att inte överanstränga mig Hehe känner väl lite nu att jag gick lite förlångt, hon mötte mig helt klart på fel dag. Men ja hon kunde ju mött någon som reagerade sämre än mig, hon kunde ju gjort en person som inte drar sig från att använda knytnävarna när de blir förbannade arg. Thea

11 februari 2014 12:30

Astie

Du har lärt en främmande människa en läxa för livet iallafall. :)
11 februari 2014 12:50

SandyC

Ojojoj, vilket humör! :) Men hon fick nåt att tänka på i alla fall.
11 februari 2014 13:03

mosel

Det var rätt åt henne och det var ju sant det du sa. Vad vet vi om alla människor vi möter, deras livshistoria och öden. Varför låta sitt dåliga humör gå ut över vilt främmande och oskyldiga människor. Du gav henne svar på tal och det var bra tycker jag. Hon gör nog inte om det. Jag hoppas du mår bättre och sänder en massa pepp till dig! Kram
11 februari 2014 13:32

sundasara

bra gjort!
11 februari 2014 14:54

Flamenco

Mycket bra gjort! Heja dig, Thea!
11 februari 2014 15:01

lenaek

Bra gjort!
11 februari 2014 15:09

svalu

Fantastiskt bra agerat. Utan att läxa upp den främmande kvinnan gav du henne nåt att tänka på. Egentligen kanske det är synd om sådana människor som du nu mötte och som den Eamilia nyligen berättade om. Vad jag inte kan förstå är vad som triggar någon att ge sådana kommentarer till helt främmande människor, som dessa två visat exempel på. Bra gjort Thea.
11 februari 2014 18:15

schnork

Jag tycker att hon mötte helt rätt person, på helt rätt dag!!! Du har visat, inte bara att du var bättre än henne som inte blev jättearg och sa något tyket tillbaka, utan också att man inte ska döma folk så snabbt om man inte vet något om deras historia och deras långa och ofta krokiga väg till just den platsen där man träffar varandra! Underbart! Och som jag skrivit innan... Du är underbar människa Thea!! Tydligen även om du är på dåligt humör. =)
18 februari 2014 11:25

Jane50

Bra gjort - och så ovanligt. Jag hade nog krupit ihop och mått ännu sämre.

thea77s blogg

katastrofalt humör

Gillar

Kommentarer