icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
19 augusti 2012 12:57
7

Lessen, varmt och ingen ork

Jag har ingen energi alls idag, en del går att skylla på vädret, det är så varmt att bara att andas gör en svettig nästan. Det är inte minsta skönt. Känner mig dessutom väldigt lessen idag. Att åka hem från Linus är alltid jobbigt, för jag vill inte göra det, det är jobbigt när våra liv står still i stort sett men världen runt omkring rullar på, vilket ju betyder att jag måste jobba. Linus mående pendlar en hel del från dag till dag, ena dagen mår han hyffsat bra och permissionen känns inom räckhåll, andra dagar mår han så dåligt att det inte känns som han kommer få någon permission innan nästa cellgiftsomgång sätter igång. I går mådde han väldigt dåligt och var lessen och vill mest bara hem, det gör så ont att se, Linus är ingen gnällig person, så när han väl mår dåligt så vet jag att han verkligen mår dåligt. Vi hade hoppats på att han skulle få komma hem i morron, men i går fick han feber och kopplades till antibiotika och komma hem får han inte så länge han har feber. Dessutom ville han inte att jag skulle åka hem, och det var så jobbigt, för jag vill inget hellre än att vara hos honom och bara krama honom hela dagen tills han känner sig bättre igen. Alla har man ju sånna där dagar man önskar att man bara kunde sova bort, en sån dag har jag just nu. En sak som gjorde mig glad, och fick mig att gråta så tårarna nästan bokstavligt talat sprutade var att när jag kom hem så hade Julia och Annabelle varit här och städat, tvättat och lagat massa mat som de satt i kyl och frys. Thea

Kommentarer

  • 19 augusti 2012 13:06
    gittan52
    Vilket helvete du går igenom! Som om du inte haft din beskärda del av sorg! Jag hoppas av hela mitt hjärta att din bror klarar sig ur detta och att ni får många år framöver att dela sorg och glädje! Vilken lycka att komma hem till ett städat hem och fylld kyl och frys. Det är vänskap det!
  • 19 augusti 2012 13:16
    Tack för dina värmande ord. Ja jag tror inte jag skulle kunna hitta bättre vänner än dem.
  • 19 augusti 2012 13:27
    FrkM
    Vilka vänner du har som stöttar i denna svåra period. Tillåt dig som jojomaja säger att andas också. För att slippa press och stress från jobb, har du möjlighet att ta ut anhörighetsdagar? Kan inte helt reglerna kring dessa längre men försäkringskassan borde ha informationen. Många kramar till dig.
  • 19 augusti 2012 13:28
    Jodå han har bra stöd från annat håll än från mig, när inte jag är där så är antingen mamma eller pappa hos honom och Emil och Linn (bror och syster) hälsar på så mycket de kan de med. Ja sova bort dagarna hade varit skönt dock kan jag inte det, eftersom min kropp totalt missat att man ska sova mer än 1-2 timmar per dygn. Kram
  • 19 augusti 2012 13:33
    Frkm: Ja de är helt underbara, jag lyckades skrämma slag på dem lite då jag ringde dem för att tacka för att de städat osv, jag var så väldigt känlsomässig just då så när Julia svarade så började jag storgråta och kunde inte få fram ett ord, och tog mig säkerligen 15 sekunder innan jag uppfattade paniken i Julias röst att de trodde något hemskt hade hänt. Jodå det gör jag, ingen aning inget jag ens har haft en tanke på, undrar om det går, kan ju vara värt att kolla upp faktiskt. Tack för tipset. Kram
  • 19 augusti 2012 15:11
    Jag blir alldeles tårögd när jag läser vad du skriver, det är verkligen ingen lätt situation ni befinner i nu. Det är lätt det blir en depression om man inte tar hand om sig då. Bra att du har fina vänner det är ovärderligt. Du verkar vara en liknande person som mig att du vill bära andras smärta o lidande. Vilken tur att din bror har en så fin familj att han slipper gå igenom det här ensam.
  • 19 augusti 2012 18:23
    Det är jobbigt mellan varven, speciellt dagarna då han mår dåligt, det är fortfarande lite svårt att ta in att någon som ska göra honom frisk gör att han mår så dåligt, hjärnan är van att det ska vara tvärtom, att får man medicin mår man efter några dagar lite bättre. Ja mina vänner är stort stöd nu, de skämmer bort mig totalt, och jag uppskattar allt de gör för mig.

Logga in för att skriva en kommentar.