icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Thea heter jag, eller ja är döpt till Therese men har inte blivit kallad för det de senaste 20 åren.
25 år gammal och bosatt i sundets pärla Helsingborg.
Har fått nog av övervikten och allt vad den för med sig.
Taktiken jag kör för att nå min målvikt är en annan nyans av samma.

Ps: Det är inte personen på bilden som skriver i bloggen :P

En liten hjälpreda till min blogg.
Vissa personer i mitt liv nämner jag vid namn i min blogg och för er som inte vet hur de är relaterade till mig kommer här en snabbgenomgång :P
Gustav: Min sambo
Linus: min 17 årige lillebror, som i september 2012 förlorade sin kamp mot leukemin
Julia: min bästa vän
Annabelle: nära vän till mig och Julias fru.
Elias: Linus bästa vän och nära vän till mig.
4 maj 2012 22:18
2

Present, gamla vanor och blä

Hade en vän på besök idag, vi ses inte så ofta personligen, då vårt avlånga land sätter käppar i hjulet för det, men denna helgen var hon på vift här nere i södra sverige. Fick en tidigt födelsedagspresent, fyller inte år än på 3 månader, men hon passade på medan vi sågs personligen, och för min del gör det inget, jag tar gärna emot presenter när som helst på året, jag är inte den som är den haha, min inre femåring kan ha ett finger med i spelet här dock. Iallafall fick en kaffemaskin, en sån där man stoppar i en kapsel och trycker på en knapp och vips så har man en god kopp kaffe, och ja först häller man såklart vatten i maskinen också, annars blir det inte så mycket kaffe av det hela, bara så ni inte tror jag missat den biten ;P Fick även med kaffekapslar, haha koffeinfritt kaffe. Kan vara bra för mig kanske, jag behöver knappats sova mindre än jag gör. Vi satt och snackade och hade trevligt och lite oväntat kom samtalet in på känsliga ämnen, eller ja känsligt ämne, hon hade massa frågor om självmord, med tanke på min bakgrund så får jag sånna frågor av ren nyfikenhet ibland, gör mig inte så mycket, men denna gången var frågorna annorlunda formade mot vad folk brukar fråga, i vanliga fall frågar folk försiktigt av nyfikenhet varför jag gjorde det, hon började ställa frågor som vilka sätt jag övervägde, varför jag valde det sätt jag gjorde och frågorna blev minst sagt obehagliga. Jag började oroa mig för att hon hade en tanke bakom frågorna mer än vanlig nyfikenhet och när vi snackat massa och hon åkt härifrån kände jag mig känslomässigt helt slut. Och som ett litet brev på posten ville jag trösta mig med mat, varför gör hjärnan så? Jag lyckades dock stå emot suget och det har släppt nu, och jag är stolt över mig själv att jag stod emot. Har kämpat för mycket för att bryta gamla vanor och vill verkligen inte falla tillbaka med att trösta mig med godis och annat i matväg, jag vet ju så väl att man faktiskt inte blir lyckligare, varför kan inte hela hjärnan sammarbeta? Thea

Kommentarer

  • 4 maj 2012 22:55
    kaffe247
    Häftig present! Hoppas det inte ligger något i dina farhågor och att det var ren nyfikenhet. Visst är det jobbigt när hjärnan inte fattar att det inte löns att gå tillbaka till gamla vanor. Det är just på grund av hur jag hanterade stress och dåligt humör förut som gjort att jag stått still nu några veckor :-\ Bättre humör imogon :-)
  • 4 maj 2012 23:08
    Ja verkligen, fanns massa olika sorters kaffekapslar till den, så jag har att prova, fanns även tekapslar och drickchokladkapslar. Nä svårt att veta just nu, hon sa att det bara var ren nyfikenhet, hoppas på att hon talar sanning. Ja precis ibland känns det som halva min hjärna tänker logiskt, medan andra halvan inte tänker alls på samma sätt eller ens tänker alls, vore ju lite trevligt om hela hjärnan kunde tänka logiskt så jag slipper ha inre konversationer med mig själv.

Logga in för att skriva en kommentar.