Självisk=Thea
Kommentarer
-
Jag har läst lite i din blogg. Jag tänker att om min kära syster dog som din bror gjort - fruktansvärt! Är det nån som är självisk är det den kompisen, som kallar dig för det när du just blivit av med din bror. Fy vad taskigt! Hon borde väl stötta dig! "jobbigt att svara på frågor om liv och död" - alltså det är ju patetiskt. Skickar massor med sympati till dig och beklagar verkligen sorgen.
-
Ja jag vet inte alls vad som tog åt henne, hon brukar inte bete sig så, hon fanns vid min sida då min man dog och då var hon ett stort stöd för mig, så hennes ord igår sårade mig extra mycket. Jag anar att det förmodligen annat bakom hennes "utbrott" och att jag blev doppen så att säga, men det kändes lite hårt sagt av henne.
-
Ja jag känner mig uppriktigt förvirrad, jag är så förvirrad mellan varven att jag ibland har svårt att skilja på vad som är rätt och fel, så känns skönt att få höra att jag handlade rätt. För när man minst anar det så börjar tankar mala.
-
Ja kommentaren om att världen inte gått under var hård tyckte jag, speciellt som hon mycket väl vet hur nära jag och Linus stod varandra. Ja att hon frågar om jag vill prata med flickan är ok men att sen komma med diverse anklagelser när jag säger nej, det kändes väldigt jobbigt.
-
Håller med Mikkan, det är nog föräldrarnas uppgift att prata med barnen och lära dem om livet. Om flickan sen frågar av dig när ni träffas är ju då en annan femma. Kanske det är som du säger att något annat trycker henne just nu, men det ger inte henne rätt att hoppa på dig iaf. Visst kunde hon ju få fråga, men ett Nej tycker man hon ju borde ha varit beredd på att få och villig att acceptera det. Du har nog att göra och tänka på redan... <3
-
Fy så hjärtlöst och plumpt sagt av din väninna. För mej låter det nästan som om hon mest av allt blev besviken för att hon blev utan barnvakt. Kanske fel av mej men jag skulle nog tackat för bekantskapen som varit om jag hade fått mej kastat i ansiktet att jag var självisk i det läget! Tröstkram till dej!
-
Kaffe: precis, jag svarar gärna på frågor hon har om Linus sen lite längre fram, när jag känner jag kan prata med ett litet barn utan att tårarna forsar och tar fokus ifrån mig. Precis att fråga är ju självklart ok, men att känna att jag ska behöva försvara mig för att jag sa nej var nytt för mig. Rutgun, Jag tror inte jag vill tacka för vänskapen, men jag kommer säkerligen begära en ordentlig förklaring från henne med tiden, jag tolererar mycket av mina vänner, men det hon gjorde kändes inte helt ok. Anne: Precis, så känner jag, min värld har gått under och blir aldrig mer den samma igen, det tar tid att bygga om livet, speciellt när man inte valt att det ska förändras. Jag får lite samma vibbar av vissa, att många tycker att nu har det gått ett par veckor snart så nu är det snart bra igen.
-
Men vilka konstiga sidor folk i din närhet har börjat visa! Det är absolut föräldrarnas ansvar att diskutera såna här saker med sina barn, det är inte okej att försöka lasta över ansvaret på dig. Sen att du är så öppen och go att du gärna pratar med henne vid ett senare tillfälle gör det så mycket värre att hon säger en så elak sak. Hoppas du vet att du inte är ett dugg självisk. Eller, du är så "självisk" som man behöver vara i en stor sorg. Jag förstår att du ger henne en chans att be om förlåtelse och förklara, men det skulle vara en väldigt bra förklaring och innerlig ursäkt om jag skulle godta den. Hoppas idag är en bättre dag. Kram
-
Konstigt beteende, antingen har hon haft en sjujäkla dag eller så är hon bara korkad. Det är ju vi föräldrar som måste informera barnen om livets olika skeenden, även de tråkiga. Det kan man inte lasta på någon annan, allra minst på någon som sörjer. Och som de andra skriver, det är inte du som är självisk, utan det är hon som inte vill ta ansvar för sin dotters vetgirighet. Du har tillräckligt att tänka på, så låt det ligga. Vill hon sen prata om det så är det väll okey, men det är absolut inte du som ska be om ursäkt. Kram på dig.
-
Mycket konstigt beteende måste jag säga, så säger väl ingen vän, herregud människan har ett barn som är 5 år och är man 5 år så förstår man inte riktigt vad du gått igenom, ska du sedan förklara för att flickan har frågor om Linus det är ju barockt vet inte mamman om hur tufft du har det. Du är väl absolut inte självisk är det någon som är det så är det ju hon, ibland undrar man hur vissa människor tänker.... Peppkram vill jag ge dig
-
Bra att du kunde stå upp för dig själv och sätta gränser. Din väninna kanske inte själv har varit med om någon svår förlust så min gissning är att hon inte har en aning om vad det handlar om. Den saken kommer ju livet att rätta till så småningom för ingen av oss går fri i längden.. men för den skull har man inte rätt att säga vad som helst till andra människor. Jag kan inte förstå hur man som förälder kan ducka det samtalet med sitt barn och vilja dumpa det på någon annan - speciellt inte påstridigt påstå att den som just drabbats av en akut livskatastrof ska ta över ansvaret. Om hennes barn kände och tyckte om din bror är det ju för sjutton hennes skyldighet att finnas där för barnet som också går igenom en sorg.
-
Sandy: Ja känner så jag med, att dessa sidor som jag råkat fått se hos mina nära och kära skulle de gärna få låta bli att visa mig, det är lite för bra för mig just för stunden. Känner helt klart att den grundläggande infon om liv och död är inte mitt ansvar, jag fick lite känslan av att hon tyckte det var mitt fel att hon nu fick börja förklara för flickan att inte bara äldre dör, jag förståelse för att det måste vara jobbigt samtal att ta, men att lägga över det på mig känns så fel. Mita: Ja tur jag inte är ensam om att tycka hennes beteende inte var helt ok. Jag som trodde det jobbigaste skulle vara vissa äldre släktingarnas tröstande ord som inte är minsta tröstande, förutom att få höra från flera att när begravningen varit så är det över har samma folk även försökt trösta mig med att jag iallafall ha en lillebror kvar. Orden är inte riktigt så tröstande som de antagligen tror. Dock var min väns beteende igår jobbigaste hittills.
-
aregnisw oh Lejonell: Ja jag vet inte alls vad hon tänkte på, de har inte råkat ut att mist någon närstående så antar att samtalet inte varit aktuellt förren nu då Linus dog, jag pratar gärna med flickan om Linus, men jag orkar inte förklara för henne om liv och död. Antar att man aldrig kommer sluta förvånas över hur folk beter sig, på gott och ont.
-
Otroligt..... Styrkekramar. Stå på dig. Du har rätt att ha din sorg och avstå från annat. De måste alla andra bara acceptera... Din vännina hade säkert en mycket dålig dag. Det ursäktar inget alls! Men kanske en förklaring...hon får väl förklara själv för sitt barn. Det är inte din sak....allra helst inte nu... Ta hand om dig vännen! Kramiz Ann-Catrine
Logga in för att skriva en kommentar.