Som ett korthus faller samman

I går var det en månad sen Linus dog, det känns som det var i går samtidigt som det känns som en evighet sen. Månaden har varit den tuffaste i mitt liv, ilskan på livet är inte längre lika stark, men den finns där, tvivlar på att den nånsinn kommer gå över helt. Saknaden är lika stark som för en månad sen, vaknar fortfarande varje morron och önskar att det hela ska vara en mardröm som jag nu vaknat från, så är aldrig fallet. Jag känner att mitt liv är byggt som en korthus, och jag gör mitt bästa för att det inte ska falla samman, skyddar det med allt jag är värd, men lik förbannat kan det komma en vindpust och rasera det jag byggt upp, när Linus dog rasade de understa korten, och då fanns det inget som kan hålla upp de övre korten, hela mitt korthus rasade i ett enda andetag, jag håller sakta på att återuppbygga det, men det är tidskrävande, minsta lilla skakning på handen och jag kan rassera det jag hittills har hunnit bygga upp. Men jag är envis, jag har klarat av att bygga upp mitt korthus tidigare och jag tvivlar inte på att jag kommer göra det igen. Men jag tar en bit i taget, försöker bygga så det står så säkert som möjligt, för att slippa att det rasar samman igen. Jag och Gustav då, vi har beslutat att fortsätta tillsammans, han tackade nej till jobbet i Japan, han kände tack och lov att jag var viktigare, om inte jag följde med honom till Japan så var livet där inte lika lockande. Han kommer söka annat jobb här på hemmaplan då han börjar tröttna på allt resande och ingen är gladare än jag för det. Jag slipper gärna vårt långdistansförhållande, och ska det någongång planeras barn så kan det ju vara en fördel om han inte är borta ca 9 månader om året ;P Thea

Kommentarer

3 oktober 2012 14:09

Clintsan

Jag vill ge dig och din familj en stor styrkekram. <3
3 oktober 2012 14:13

aregnisw

Det kommer att ta tid att läka och gå vidare det är något som du nog måste räkna med även om tankarna alltid kommer att finnas kvar, men se det så här att man går stärkt genom många saker här i livet, du har drabbats så hårt just nu. Jag känner med dig för den sorgen den är svår att komma igenom. Men det var en mycket fin nyhet att höra att Gustav kommer att stanna hos dig, strongt gjort av honom. Det var väl något väldigt positivt i allt det svåra. Kramar till dig!!!! och en massa pepp med
3 oktober 2012 14:35

kaffe247

Visste väl att han inte kunde ge upp dig ;) Vem skulle kunna leva utan en klumpduns i köket med ett hjärta av guld =D Låt det ta sin tid och som du säger försök få det så stabilt som möjligt. Kram!
3 oktober 2012 15:12

mita0822

Vilken lättnad, då kommer det i alla fall ett kort som förhoppningsvis står stadigt. Bygg du så gott du kan, så stöttar vi dig härinne:) Kramisar!
3 oktober 2012 20:47

thea77

Clintsan: Tack så mycket.Det värmer. Aregnisw: Ja Sorg tar tid att lära sig hantera, och sorg är förmodligen en sak som man aldrig kan vänja sig vid, hur många gånger det drabbar en så drabbar det en hårt, finns folk i min närhet som tycker att jag är väl van att sörja och tycker att sorgen efter Linus faller inom ramen med sorgen efter min man. Men det är totalt olika sorg, båda har gjort att jag tappat fokus på livet lite, men största skillnaden nu mot då är att jag känner mig starkare och inte är rädd för att visa att jag mår dåligt och sörjer och saknar Linus. När min man dog stängde jag inne sorgen och såg till slut bara en utväg, sorgen denna gången är lika tung, annorlunda men lika tung, men jag har inte för en sekund funderat på den utväg jag valde när jag miste J. Ja att Gustav tackade nej till jobbet känns bra, det hade varit tungt att låta honom gå helt klart. Kaffe: Haha klumpedunsen i köket tror jag nog han klarat sig bra utan. Ja jag bygger på, sakta men säkert och nu slipper jag orosmomentet med Gustav. Mita: Mycket skönt, ja det är helt klart ett kort som nu står stadigt som jag dessutom skyddar väl. Anne: Tack så mycket. kram på er alla.
3 oktober 2012 20:47

indiana2

tusen starka kramar till dej
3 oktober 2012 20:48

thea77

Indian2; tack så mycket, kram
4 oktober 2012 12:16

AnnCatrine

Styrkekramar! Så skönt att Gustav stannade...nu kan du bygga ditt nya korthus....och låta de ljusa minnena av Linus följa med.. Lycka till....... Kramiz
9 oktober 2012 23:18

lejonell

Åh vad saknaden måste vara tung många gånger!! Men jag tänker att du har alla korten kvar och nu gäller det att pussla ihop dem på ett nytt sätt, med Linus på en ny plats i ditt liv. Fortfarande kvar i ditt liv fast på ett annat sätt. Du glömmer honom aldrig, och du älskar honom lika mycket som alltid, fast kärleken irrar och behöver hitta en ny väg när den gamla har klippts av.

Logga in för att skriva en kommentar.