Sparkade undan benen på mig själv.
Kommentarer
-
Just ordet aldrig mer är så avslutande på ett hårt sätt. Jag tänker aldrig på ordet aldrig (jo ivardagligt tal ) i samband med de döda. Du pratar ju med honom just nu, och kanske du så småningom får för dig att laga något ur hans receptsamling och känna att det var "inte" aldrig mer. Efter ett tag tror jag inte att du känner det som om benen sparkas undan, utan tvärtom. Du kan le igenkännande och kanske minnas en rolig situation när ni lagade det. Skaffar minne tillsammans trots allt. Hoppas du förstår vad jag menar med alla dessa vinklingarna.
-
Man upplever alltid att jobbiga känslor är "fel" men egentligen är det där räddningen ligger eftersom om man går igenom smärtan så blir man till slut fri och kan förlåta o gå vidare med mest bara dom positiva minnena till den person som lämnat en för tidigt. Det är fullt naturligt att det kommer såna tankar som psyket o kroppen behöver för att kunna fortsätta sörja klart. Även fast det kanske känns hopplöst o tungt så det "bra" att du får såna här påminnelser om saknad ibland. Det kommer i den takt du mäktar med, vi får inte mer än vi orkar. Jag jobbar själv med läkning konstant sedan 2007. Har gått igenom en sjukt dysfunktionell barndom med våld och vanvård vilket har bidragit till att mitt vuxenliv blivit hemskt lidande. Jag fick diagnosen post traumatiskt stressyndrom förra året. Det gör att jag måste gå igenom åratal av sorg för att läka min förlorade barndom så jag förstår verkligen vilken tuff utmaning du har framför dig. Det är tufft att sörja eftersom samhället oftast inte vill känna av det här tunga känslorna. Tänkte ang det du skrev nyligen om din släkting som va så osmidig o uttryckte sig plumt. Tror att dom hade lättare att sörja förr i tiden när döden var mer naturlig inom familjen t ex de gamla bodde med familjen ända tills den gamla gick bort i sällskap av sin familj. Idag lämnar vi över den sjuka eller den gamla till sjukvården. Du har däremot verkligen gett dig in i hela processen genom att du va med din bror på sjukhuset och verkligen fanns där för honom. Jag skickar dig all styrka o omtanke jag kan. Kram Sandra
-
Styrkekramar! Sorgen tar sin tid....och minnen kan kännas svåra idag men blir till fina minnen senare..... Kramiz
-
Skickar en stor varm kram! Du är en enastående person som kan och vill vara ett stöd för min brors flickvän mitt i din egen sorg!
-
Mita och AnneCatrine: Ni visar just prov på varför matdagboken betyder så väldigt mycket för mig just nu, jag har otroligt stöd på hemmaplan så att säga, familj och vänner stöttar, men alla de som stöttar mig i hemmalivet sörjer även de Linus, just eftersom han var så stor del av mitt liv så gör det alla alla mina vänner också hade honom i sitt liv, vissa mer andra mindre. Men här kan jag få perspektiv på saker, som min hjärna just nu inte klarar ut att forma i tankar på egenhand. Även om jag vet att allt inte kommer vara nattsvart för alltid så är det just nu mörkt. Snuttan: det gör mig ont att höra att du haft en barndom som inga barn borde få uppleva. Och ja samhället är lite tufft mot sörjande ibland, denna gången behöver jag inte ta kampen om att få proffshjälp, den hade jag sen innan tack och lov. för jag inser min begränsning, jag må vara stark, men jag är bara människa och vissa saker kan jag inte ta mig igenom utan hjälp, det har jag försökt tidigare med inte allt för bra resultat. Och det leder också in mig på svaret till Asja: Jag vet hur tung sorgen efter dem man älskade och trodde man skulle dela hela sitt liv med plötsligt inte finns brevid längre, och jag vet att omgivningen ibland inte förstår sorgen när man är ung och mist den man älskade, jag vet att hans flickvän redan i måndags inte ens 24 timmar efter han gått bort fick kommentaren att hon skulle upp på hästryggen igen och ut och dejta. Jag försökte ta mig igenom den sorgen hon nu bär på för några år sen på egen hand, och jag vill verkligen inte att hon ska behöva göra det. Jag vet att de planerade för framtiden, jag är en av få som vet att de tänkt förlova sig på julafton i år.
-
Åh va tufft för hans flickvän, hon är ju i en tuff ålder oxå om även hon är tonåring, jag vet hur min dotter har det med oförstående vänner o dyl i lbland. Det är som att vuxna inte heller tar tonåringars sorg på allvar typ " du har ju hela livet på dig att hitta någon ny" usch det gör mig så arg. Sänder tankar till henne med. Va skönt att du har proffs-stöd även om vänner o familj är ovärderligt. Som du säger så har alla inblandade sin egen sorg att hantera. Tack för din omtanke, även jag har proffshjälp som jag fick via min möt-dig-själv kurs på mullingstorp där jag äntligen fick förståelse för mitt eget inre rädda barn. Min terapeut är underbar o stöttar mig regelbundet. Kram Sandra
-
Kan inte förstå bara föreställa mig din smärta & saknad då jag aldrig mist någon som stått mig så nära... Inga ord som någon av oss säger kommer någonsin kunna ta bort din smärta...Kanske bara för en kort sekund få dig o känna en lite lättare känsla i hjärtat.... Jag önskar så du hjärtliga själ att jag hade kunnat ta bort din smärta.... Att jag hade kunnat ändra på ditt öde & Linus öde ... Men det går ju inte Jag kan bara säga att jag beklagar din sorg otroligt mycket !!! Massa styrkekramar!!!!
-
Att du kan sträcka ut en hand till Ls flickvän och få henne att känna att hon har en fast punkt dit hon kan vända sig med sorgen samtidigt som du själv kämpar med känslan av att du sparkar undan benen på dig själv, visar väldigt tydligt vilken fantastisk människa du är Thessie. Jag sänder drösvis med styrkekramar till er alla. Din familj finns i min tanke hela tiden.
-
Mitt i allt det vardagliga att ta fram en matlåda ur frysen kan sorgen slå till med full kraft, som ett knytnävsslag. Det slutgiltiga är så stort, så skrämmande och smärtsamt att man inte orkar ta in det hela tiden. Man tar in det bit för bit. Det är för att skydda psyket från kollaps. Du är så fin thea, försöker stötta andra när du har så ont själv. Och det kan vara ett sätt för just dig att ta dig igenom - du kommer att komma igenom till slut, på ditt eget sätt. Men just nu finns inga snabba fixar, du vet det och försöker hantera nuet så gott du kan. Ingen kan göra mer, du gör ditt bästa hela tiden. Linus skulle vara så stolt. En jättestor kram till dig. Vi hörs snart igen.
-
Kan bara säga att alla andra här har skrivit precis vad jag med skulle kunna skriva så mycket varma fina människor det finn här med så mycket fina kommentarer. Massor med kramar till dig!!
-
Bara tittar in för att säga kram. Tänker på dig.
-
Lejonell: tack för kramen, den var precis vad jag behövde just nu. kramar
Logga in för att skriva en kommentar.