Välkomna in i mitt kök, eller? :P

Ofrivillig bortavaro härifrån, och från övriga internet med för den delen, då mitt bredband fick för sig att funka var överkurs för det. Har inte hänt speciellt mycket de dagar jag varit borta om jag ska vara ärlig, och för att vara ännu mer ärlig så är det faktiskt skönt att kunna skriva det. För ja det känns inte direkt vanligt för mig att faktiskt kunna skriva att jag faktiskt inte haft något att skriva om. Livet har fallit in i ett lugn som jag inte känt på länge, antar att man kan kalla det för att vardagen har återfunnit sig hos mig, en sak som väl i mångt och mycket anses som något negativt, men jag välkomnar den med öppna armar och ser det som positivt. Sjukskrivningen har gått ut och på måndag blir jag mammaledig igen, skönt. Hjärtat har inte bråkat alls den senaste tiden, jag hoppas innerligt att jag slipper med trubbel med det. Mina matlagningskunskaper är ju som de flesta vet inte riktigt som de bör vara, de är ju inte obefintliga direkt, men de lämnar en hel del över att önska om man säger så. Mina kära vänner är ju självklart inte sena med att nyttja detta mot mig, Julia och Elias är de som toppar listan över de som har roligast åt mig, med all rätt då de är kock och kock under utbildning. Idag kom Elias hit med ett otroligt stort leende på läpparna, anade ugglor i mossen, för tro mig riktigt så där glad brukar han då inte se ut för att hälsa på mig :P När jag frågade honom varför han var glad, så hade jag väl kanske tänkt något i stil med att han och hans flickvän bestämt sig för att göra en resa eller liknande, ok, jag tror snarare anledningen var att de planerade bröllop eller skaffa familj låg närmare tillhands än det som på riktigt gjorde honom så strålande glad. Han hade hittat en youtubevideo som jag bara var heeeelt tvungen att se, för enligt Elias skulle det vara som att se honom och mig i köket. Kan ju avslöja att de där ugglorna jag anade där i mossen blev helt plötsligt ännu mer synliga, det är inte direkt första gången jag fått se ett youtubeklipp där mina älskade vänner påstår sig känna igen sig i det som sker. Om ni kollar in videon [LANK]https://www.youtube.com/watch?v=90tZUltzRBc[/LANK] så kan jag föreslå att ni hoppar till 3:30 in i den. Där ser ni Misha Collins assistera sin son när denne lagar till en middag. Elias tyckte med glimten i ögat att det var som om någon varit och filmat oss när han hjälper mig i köket. Jag är alltså då Mishas son och Elias är Misha, ifall jag ens behöver förklara det för er som är något hemma i min blogg. Haha det värsta är att jag faktiskt kunde känna igen mig i klippet. Kan ju avslöja att allt som sker med en elvisp inblandad helt klart är en sak jag inte skulle utesluta att det skulle kunna vara något jag lyckas med. Dessutom kom jag av klippet att minnas en grej från när Linus var runt 5 år och hade tjatat sig till att få laga middagen till oss, resultatet han gjorde då var inte lika långt ifrån det som pojken i klippet lagar som jag skulle önskat att det var. Klippet bevisar även hur mycket man ställer upp för sina barn, i slutet av länkade videon kommer ni förstå vad jag menar. Thea

2 december 2013 10:43

kaffe247

Tack för ett gott skratt. När han vispade med halva elvispen utanför skålen så höll jag på at trill av stolen. Förstår inte hur Misha kunde hålla sig för skratt. Bra att det är lugnt för din del =)
2 december 2013 13:15

thea77

Astie: Ja jag njuter av lugnet, komiskt när alla runt mig börjar känna av julstress mer eller mindre. Kaffe: Ja visst är videon underbar, jag höll också på att ramla av stolen just där med halva elvispen utanför skålen, och Mishas kommentarer i hela videon är så roliga, förstår inte hur han kan hålla sig så allvarlig och prata med helt allvarlig röst, som om han verkligen spelade in en seriös matlagningsvideo.
1 december 2013 11:23

Astie

Vad skönt att allt är lugnt hos dig. :) Härlig video! ;)

thea77s blogg

Välkomna in i mitt kök, eller? :P

Kommentarer