icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta tjockis som vägrar bli fet igen!

Nyårsafton 2007/2008 vägde jag 200 kg (se bilden från april 2008). Fysiskt och psykiskt var jag ett vrak, så det var redan bestämt att jag skulle genomgå en Duodenal Switch i 2 steg.

Första steget genomfördes i juni 2008, då jag genomgick en sleeve-operation. På operationsdagen vägde jag 188 kg, tack vare flytet innan op. Man flyter för att få mindre lever först och främst.

Operationen innebar att man opererade bort ca 2/3 av min magsäck, så numera ser min magsäck ut som en förlängning av tarmen. Den är som ett rör. Men till skillnad från de som genomgår Gastric Bypass så har jag både en övre och en nedre magmun. Vilket innebär att min magsäck fungerar som vanligt, den är bara mycket mindre.

Det första året så gick jag ner 44 kg. Sen var det dags för steg 2, själva switchen. Den innebär att man kopplar förbi hela tolvfingertarmen. Den mat jag äter passerar bara genom 2 meter av min tunntarm, och näring tas bara upp i den sista metern. Vilket innebär att min kropp har otroligt svårt för att ta upp fett, äter jag för fett så blir det Xenical-effekt.

I juni 2009 vägde jag ca 75 kg och hade då gått ner 125 kilo sen jag vägde som mest. Jag har som lägst varit nere på 73,6 kg, men mitt mål att väga 72 kg till min 172 cm har jag inte ännu uppnått. Å andra sidan hade jag när jag kom ner till 75 kg inte vägt så "lite" sen jag var 12 år gammal.

Det har varit en resa, och mer om den kommer säkert i perioder dyka upp i min blogg. För mig är det numera en del av livet att jag är switchad, tänker inte speciellt mycket på det i vardagen. Det är här och nu som gäller. Jag har i alla fall aldrig tidigare mått så bra vare sig psykiskt eller fysiskt som jag gör nu. Och jag tänker kämpa med näbbar och klor för att det ska fortsätta så. Jag vill aldrig någonsin bli fet igen! Så nu när jag la på mig 5 kg under semestern för att gamla vanor började smyga sig på så började varningsklockorna ringa i mitt huvud och nu är jag här för att göra något åt saken.
16 augusti 2011 11:24
3

Bara 2 timmar kvar...

då jag behöver tassa omkring, sen ska min man gå upp. Idag blir det nudel-korv-soppa till lunch. Men innan dess tänkte jag ta mig en kopp kaffe och kanske läsa lite i mina böcker. Förstår inte varför jag är så trött, men det kanske är för lite kaffe. Blev en riktig kaffemoster på mitt senaste jobb, vilket för mig inneburit att jag gått från 1 kopp kaffe om dagen i snitt till minst 4 koppar. Så mitt kaffedrickande är väl inte onormalt stort... Eller så beror min trötthet på att mitt Hb är på väg ner igen. Fick en ferinject-infusion för ca 3 veckor sedan... Det kan också vara att mitt blodsocker är lågt. Mitt långtidssocker låg senast på 3,6 och det är ungefär där det brukar ligga. Så ibland får jag ruskiga blodsockerfall, hoppas det blir bättre om jag äter mer GI-inriktat. Börjar i alla fall med att sätta på en kopp kaffe, det är om inte annat gott! Ser fram emot dagens promenad med maken. Det är så gott att vara tillsammans bara han och jag. Han är fantastisk, har aldrig träffat en så underbar människa tidigare. En som aldrig dömer mig, som under våra 7½ år tillsammans aldrig har sagt ett ont ord om mig. Inte ens när jag gick upp 50 sambokilon och ramlade igenom alla hål i det sociala skyddsnätet så att han var tvungen att försörja mig. Detta bara 2 månader efter att vi flyttat ihop. Hans attityd är så underbar, jag var bara tvungen att gifta mig med honom, förstår inte att jag lyckades leva i 31 år utan honom...

Kommentarer

  • 16 augusti 2011 12:45
    misscece
    Åh vad härligt att hitta en sådan man! Det hoppas jag också att jag en dag gör. Kram och pepp!
  • 16 augusti 2011 13:49
    todiiloo
    Tack! Jag önskar att alla kunde hitta en sån partner i livet (en som alltid stöttar, stödjer och behandlar en väl)
  • 16 augusti 2011 14:25
    Therese7
    Vilken fantastisk man du verkar ha! Förstår att du var tvungen att gifta dig med honom ;)

Logga in för att skriva en kommentar.