todiiloos blogg

58010

Är en föredetta tjockis som vägrar bli fet igen!

Nyårsafton 2007/2008 vägde jag 200 kg (se bilden från april 2008). Fysiskt och psykiskt var jag ett vrak, så det var redan bestämt att jag skulle genomgå en Duodenal Switch i 2 steg.

Första steget genomfördes i juni 2008, då jag genomgick en sleeve-operation. På operationsdagen vägde jag 188 kg, tack vare flytet innan op. Man flyter för att få mindre lever först och främst.

Operationen innebar att man opererade bort ca 2/3 av min magsäck, så numera ser min magsäck ut som en förlängning av tarmen. Den är som ett rör. Men till skillnad från de som genomgår Gastric Bypass så har jag både en övre och en nedre magmun. Vilket innebär att min magsäck fungerar som vanligt, den är bara mycket mindre.

Det första året så gick jag ner 44 kg. Sen var det dags för steg 2, själva switchen. Den innebär att man kopplar förbi hela tolvfingertarmen. Den mat jag äter passerar bara genom 2 meter av min tunntarm, och näring tas bara upp i den sista metern. Vilket innebär att min kropp har otroligt svårt för att ta upp fett, äter jag för fett så blir det Xenical-effekt.

I juni 2009 vägde jag ca 75 kg och hade då gått ner 125 kilo sen jag vägde som mest. Jag har som lägst varit nere på 73,6 kg, men mitt mål att väga 72 kg till min 172 cm har jag inte ännu uppnått. Å andra sidan hade jag när jag kom ner till 75 kg inte vägt så "lite" sen jag var 12 år gammal.

Det har varit en resa, och mer om den kommer säkert i perioder dyka upp i min blogg. För mig är det numera en del av livet att jag är switchad, tänker inte speciellt mycket på det i vardagen. Det är här och nu som gäller. Jag har i alla fall aldrig tidigare mått så bra vare sig psykiskt eller fysiskt som jag gör nu. Och jag tänker kämpa med näbbar och klor för att det ska fortsätta så. Jag vill aldrig någonsin bli fet igen! Så nu när jag la på mig 5 kg under semestern för att gamla vanor började smyga sig på så började varningsklockorna ringa i mitt huvud och nu är jag här för att göra något åt saken.

13 augusti 2011 13:43

besviken

Hade förutsatt mig att cykla 45 minuter idag i ett sträck. Shit alltså vad svaga lårmuskler jag måste ha, jag pallade 15 minuter. i onsdags gick jag 5,5 km på 62 minuter i tuff terräng i torsdags gick jag 5,7 km på 52 minuter men då på asfalt och mest nedför. i går gick jag 8 km på 90 minuter och idag pallar jag alltså bara att cykla 15 minuter på en motionscykel... kan förhoppningsvis cykla en kvart till senare idag...

Kommentarer

13 augusti 2011 13:46

WX5

Jag hejar på dig. Kämpa på. :D
13 augusti 2011 13:49

misscece

Men du - försök att fokusera på vad du klarar istället för att lägga energi på det som du inte klarar. Du klarade 15 minuter - bra! Sikta då på som du skriver att ta 15 minuter till idag. Jag tänker som så att det är bättre att röra sig lite än inget alls. Det mentala påverkar en otroligt mycket och jag tror att det är viktigt att behålla en positiv känsla i kroppen. Du fixar det här! PEPP!!
13 augusti 2011 13:53

todiiloo

tack för stödet! Ja jag får väl se det som att för 2 år sen fixade jag som mest 5 minuter på motionscykeln... så det har ju gått framåt. Det var mest min första reaktion, man tror att man ska klara nåt och så kommer man inte ens nära. Men jag är inte den som ger upp. Förra året gick jag rosa steget, halva sträckan hade jag skavsår på hälen, men jag vägrade ge upp. Skorna var blodiga när jag kom i mål. Någon klok människa har sagt "Det är bara att bryta ihop och komma igen!" nu har jag brutit ihop en hel kvart så nu är det bara att resa på sig och fortsätta kämpa på!
13 augusti 2011 13:57

misscece

Precis! Helt rätt tänkt av dig. Bryt ihop och kom igen - då har du lärt dig något av situationen. En god vän till mig sade att "det handlar inte om hur hårt du faller, det handlar om att komma upp på fötterna igen". Pepp!
13 augusti 2011 14:02

Aradil

Precis, det är bara att fortsätta kämpa! Första gången jag ställde mig på crosstrainern var jag halvdöd efter 20 minuter. Senast körde jag 90 minuter och hade nog orkat ett tag till om jag velat. Det gäller bara att inte ge upp :) En hjälp för mig har varit att jag börjat använda pulsklocka och lärt mig ungefär vid vilka pulszoner jag måste ta det lugnare för att inte "gå in i väggen". Tror att jag körde lite för intensivt i början och därför orkade jag dåligt - nu tar jag det lite lugnare, men orkar desto längre. Lycka till med fortsatt cyklande!
13 augusti 2011 14:09

sajo123

Tack för peppningen! Den behövdes idag. Känner mig trött och har svårt för att komma igång med att göra nåt... :-)
13 augusti 2011 14:58

dmectiger8

Att planera t.ex en hel dag eller som du med 45 min på cykel och det inte blev som du tänkt och du blev besviken och det är det som händer att när man planerar för nåt blir det en besvikelse för inget fungerade som du tänkt Ha inga förväntningar på dagen Men du kom ett steg på vägen och det ska du vara glad över
13 augusti 2011 15:11

todiiloo

Du har nog rätt dmectiger8 men jag måste planera hela min dag både vad det gäller kost och motion. Det är när jag inte planerar i förskott som det slutar illa, med riktigt dåliga val. Men jag har lärt mig att jag ska ha testat motionsaktiviten innan jag planerar för hur länge jag ska hålla på. Som det är idag så planerar jag alla mina måltider dagen innan eller på morgonen samma dag. Och då ser jag till att hålla mig strax under mitt basbehov, och sen lägger jag till motionen för att åstadkomma viktminskningen. Så att även om jag inte skrapar ihop tillräckligt med motionskalorier ska viktkurvan inte gå uppåt.
13 augusti 2011 15:16

dmectiger8

Kost är väl en sak men övrigt som motion kanske inte ska planeras T.ex ta en promenad, du har inga regnkläder och dagen du ska ut och gå så regnar det och du blir besviken Jag kan planera mat dagen innan men tiderna funkar inte för jag kommer antagligen inte upp i tid eller så strular nåt annat till det och då funkar inte tiderna

Logga in för att skriva en kommentar.