todiiloos blogg

57964

Är en föredetta tjockis som vägrar bli fet igen!

Nyårsafton 2007/2008 vägde jag 200 kg (se bilden från april 2008). Fysiskt och psykiskt var jag ett vrak, så det var redan bestämt att jag skulle genomgå en Duodenal Switch i 2 steg.

Första steget genomfördes i juni 2008, då jag genomgick en sleeve-operation. På operationsdagen vägde jag 188 kg, tack vare flytet innan op. Man flyter för att få mindre lever först och främst.

Operationen innebar att man opererade bort ca 2/3 av min magsäck, så numera ser min magsäck ut som en förlängning av tarmen. Den är som ett rör. Men till skillnad från de som genomgår Gastric Bypass så har jag både en övre och en nedre magmun. Vilket innebär att min magsäck fungerar som vanligt, den är bara mycket mindre.

Det första året så gick jag ner 44 kg. Sen var det dags för steg 2, själva switchen. Den innebär att man kopplar förbi hela tolvfingertarmen. Den mat jag äter passerar bara genom 2 meter av min tunntarm, och näring tas bara upp i den sista metern. Vilket innebär att min kropp har otroligt svårt för att ta upp fett, äter jag för fett så blir det Xenical-effekt.

I juni 2009 vägde jag ca 75 kg och hade då gått ner 125 kilo sen jag vägde som mest. Jag har som lägst varit nere på 73,6 kg, men mitt mål att väga 72 kg till min 172 cm har jag inte ännu uppnått. Å andra sidan hade jag när jag kom ner till 75 kg inte vägt så "lite" sen jag var 12 år gammal.

Det har varit en resa, och mer om den kommer säkert i perioder dyka upp i min blogg. För mig är det numera en del av livet att jag är switchad, tänker inte speciellt mycket på det i vardagen. Det är här och nu som gäller. Jag har i alla fall aldrig tidigare mått så bra vare sig psykiskt eller fysiskt som jag gör nu. Och jag tänker kämpa med näbbar och klor för att det ska fortsätta så. Jag vill aldrig någonsin bli fet igen! Så nu när jag la på mig 5 kg under semestern för att gamla vanor började smyga sig på så började varningsklockorna ringa i mitt huvud och nu är jag här för att göra något åt saken.

28 januari 2015 00:07

En dag att vara nöjd med

Av ren glädje över att se isfria trottoarer så blev det 45 minuters promenad istället för 30 som jag tänkte. Fokuserade dessutom på att sträcka på mig och slappna av i axlarna.

Matmässigt var det väl den bästa dagen hittills...

så det finns hopp även för mig! 😊

Gillar

Kommentarer

28 januari 2015 08:07

Eleganz

Det är verkigen att glädjas över de små tingen i livet som en isfri trottoar och promenad.. :-)
28 januari 2015 09:13

Eleganz

Fint skivet och det finns mycket bakom allt. Var rädd om dig och fortsätt att ta hand om dig på bästa sätt!
28 januari 2015 08:45

todiiloo

Livet har lärt mig att lyckan finns i att uppskatta även det lilla. Att ha den förmågan kan rädda en när det är som mörkast och tack vare det lever jag idag.

Sen blir jag kanske lite extra glad över att slippa isiga trottoarer. Förutom att jag är livrädd för att falla (sitter i sen tiden då jag vägde 150 - 200kg) så har jag så kraftig kalciumbrist att skelettet påverkas, vet inte om det längre håller för ett fall.

Logga in för att skriva en kommentar.