icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta tjockis som vägrar bli fet igen!

Nyårsafton 2007/2008 vägde jag 200 kg (se bilden från april 2008). Fysiskt och psykiskt var jag ett vrak, så det var redan bestämt att jag skulle genomgå en Duodenal Switch i 2 steg.

Första steget genomfördes i juni 2008, då jag genomgick en sleeve-operation. På operationsdagen vägde jag 188 kg, tack vare flytet innan op. Man flyter för att få mindre lever först och främst.

Operationen innebar att man opererade bort ca 2/3 av min magsäck, så numera ser min magsäck ut som en förlängning av tarmen. Den är som ett rör. Men till skillnad från de som genomgår Gastric Bypass så har jag både en övre och en nedre magmun. Vilket innebär att min magsäck fungerar som vanligt, den är bara mycket mindre.

Det första året så gick jag ner 44 kg. Sen var det dags för steg 2, själva switchen. Den innebär att man kopplar förbi hela tolvfingertarmen. Den mat jag äter passerar bara genom 2 meter av min tunntarm, och näring tas bara upp i den sista metern. Vilket innebär att min kropp har otroligt svårt för att ta upp fett, äter jag för fett så blir det Xenical-effekt.

I juni 2009 vägde jag ca 75 kg och hade då gått ner 125 kilo sen jag vägde som mest. Jag har som lägst varit nere på 73,6 kg, men mitt mål att väga 72 kg till min 172 cm har jag inte ännu uppnått. Å andra sidan hade jag när jag kom ner till 75 kg inte vägt så "lite" sen jag var 12 år gammal.

Det har varit en resa, och mer om den kommer säkert i perioder dyka upp i min blogg. För mig är det numera en del av livet att jag är switchad, tänker inte speciellt mycket på det i vardagen. Det är här och nu som gäller. Jag har i alla fall aldrig tidigare mått så bra vare sig psykiskt eller fysiskt som jag gör nu. Och jag tänker kämpa med näbbar och klor för att det ska fortsätta så. Jag vill aldrig någonsin bli fet igen! Så nu när jag la på mig 5 kg under semestern för att gamla vanor började smyga sig på så började varningsklockorna ringa i mitt huvud och nu är jag här för att göra något åt saken.
21 augusti 2011 20:27
1

Gräsänka = risk för dåliga val

Jaha så har min man åkt iväg på sin kurs. Och här sitter jag ensam. Ensamhet är för mig detsamma som att det finns mycket stora risker för att jag gör dåliga val. Ser att jag har ett mönster av att gå till skafferi, kylskåp och frys så fort jag blir ensam och uttråkad. Plus att jag har svårt att ta mig för att äta mat, och äter jag inte mat så finns risken att jag istället proppar i mig en massa skräp. Så nu är utmaningen att ta hand om mig själv fram tills dess att min man kommer hem på tisdageftermiddag. Imorgon har jag i alla fall planerat att gå 8 kilometersslingan vid Skatås med en bekant på förmiddagen, vi tar med ett litet mellanmål. Så då måste jag gå upp och äta frukost, annars kommer jag få blodsockerfall så det sjunger om det. Och lunch och middag får jag hämta ur de matlådor vi har i frysen. Lutar starkt åt att det blir vegetarisk lasagne till lunch. Har insett att oddset för att jag ska ställa mig och laga mat till mig själv är otroligt högt. Det är för stor risk att jag slarvar då... Plus att jag ska ta hand om mig själv imorgoneftermiddag genom att ge mig själv en spa-dag med skumbad, ansiktsmask, hårinpackning, pedikyr och manikyr. Rubbet... Jag ska vara snäll mot mig själv för det är jag värd... får jag försöka ha som mantra.. Och på tisdag förmiddag ska jag till arbetsförmedlingen, tror att jag ska promenera hem, ca 5,5 km mestadels uppförsbacke... Det gäller att hitta strategier för att hantera livets små utmaningar. Jag har definitivt massor med svaga sidor, men jag försöker väga upp det med att hitta mina styrkor!

Kommentarer

  • 21 augusti 2011 21:48
    Tabirimiri
    ja fy ja socker fall är inge roliga jag kan bli hur grining som helst så ingen vill vara i närheten av mig då.

Logga in för att skriva en kommentar.