icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta tjockis som vägrar bli fet igen!

Nyårsafton 2007/2008 vägde jag 200 kg (se bilden från april 2008). Fysiskt och psykiskt var jag ett vrak, så det var redan bestämt att jag skulle genomgå en Duodenal Switch i 2 steg.

Första steget genomfördes i juni 2008, då jag genomgick en sleeve-operation. På operationsdagen vägde jag 188 kg, tack vare flytet innan op. Man flyter för att få mindre lever först och främst.

Operationen innebar att man opererade bort ca 2/3 av min magsäck, så numera ser min magsäck ut som en förlängning av tarmen. Den är som ett rör. Men till skillnad från de som genomgår Gastric Bypass så har jag både en övre och en nedre magmun. Vilket innebär att min magsäck fungerar som vanligt, den är bara mycket mindre.

Det första året så gick jag ner 44 kg. Sen var det dags för steg 2, själva switchen. Den innebär att man kopplar förbi hela tolvfingertarmen. Den mat jag äter passerar bara genom 2 meter av min tunntarm, och näring tas bara upp i den sista metern. Vilket innebär att min kropp har otroligt svårt för att ta upp fett, äter jag för fett så blir det Xenical-effekt.

I juni 2009 vägde jag ca 75 kg och hade då gått ner 125 kilo sen jag vägde som mest. Jag har som lägst varit nere på 73,6 kg, men mitt mål att väga 72 kg till min 172 cm har jag inte ännu uppnått. Å andra sidan hade jag när jag kom ner till 75 kg inte vägt så "lite" sen jag var 12 år gammal.

Det har varit en resa, och mer om den kommer säkert i perioder dyka upp i min blogg. För mig är det numera en del av livet att jag är switchad, tänker inte speciellt mycket på det i vardagen. Det är här och nu som gäller. Jag har i alla fall aldrig tidigare mått så bra vare sig psykiskt eller fysiskt som jag gör nu. Och jag tänker kämpa med näbbar och klor för att det ska fortsätta så. Jag vill aldrig någonsin bli fet igen! Så nu när jag la på mig 5 kg under semestern för att gamla vanor började smyga sig på så började varningsklockorna ringa i mitt huvud och nu är jag här för att göra något åt saken.
13 augusti 2011 20:44

grubblar

Idag är ingen vidare dag... är rastlös och lite ledsen. Normalt sett skulle jag köpt godis och tröstat mig själv. Men inte idag, är konstigt nog inte ens sugen. Imorgon är det vägdag för mig, nu har jag ju inte kört en vecka ännu och har redan bokfört en viktminskning på 2,2 kg, vilket troligen mest var vätska, eftersom det bara gick på någon dag. Så det blir nog inte många gram imorgon. Ska bli spännande att se om det är någon skillnad för min man, som ju inte smygvägt sig. Har bestämt mig för att tillåta mig att äta upp till det som programmet här har räknat ut som mitt basbehov vid stillasittande. Och sedan försöka motionera bort så mycket som möjligt. Kanske lite märkligt när man vill gå ner i vikt, men eftersom jag är switchad så är jag osäker på hur mycket av det jag äter som min kropp faktiskt tar upp. En normal person har ju ca 5 m tunntarm där näring kan tas upp, men på mig tas ju näringen bara upp i den sista metern. Imorgon ska min man gå på fotboll, funderar på att gå på Liseberg då men det är ju kanske en lite väl stor frestelse. Men jag tror jag behöver lite adrenalinkickar, en tur i atmosfear kanske kan pigga upp mitt humör lite. Allt handlar ju om planering, kan ju faktiskt ta med mig mitt tänkta mellanmål och bara inhandla en kopp kaffe där. Och samtidigt är det ju viktigt att göra livet njutbart. Jag vill hitta ett sätt att leva, inte en snabb väg att gå ner i vikt. Nu ska jag ägna mig åt en av mina kvarvarande laster.. jag ska gå ut på balkongen och ta mig ett bloss.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.