icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Ett citat som har tagit en ny mening för mig på sistone:
“Obstacles are there to signify how bad you want something. Failure is a passageway to success. It’s how you respond to failures or obstacles or those stumbles or brick walls that will ultimately determine your results. You can let those failures hit you square in the face and knock you out for good, or you can get up and fight back. You will always pass failure on the way to success.”

36 år, pappa till två härliga barn. Dags att skärpa sig och hitta konditionen, jag vet att den gömmer sig någonstans längs med springrundorna!

Fokus denna gång är just bättre kondition, mer styrka, mer välmående. Om jag äter bättre, tränar bättre och mår bättre så kommer vikten att följa efter i sin egen takt.

Har försökt gå ner i vikt flera gånger tidigare med varierande resultat. De senaste gångerna för att jag har tränat för hårt i min ovana och allt för stora kropp men framförallt motivation som tryter i frånvaron på framsteg.
26 februari 2012 18:14
5

Ännu en kväll ensam med barnen..

...sambon jobbar återigen dygn som personlig assistent. Ser tillbaka på veckan som gått och känner mig lurad. Brutalt lurad. Sambon hade pratat om att vi skulle ägna tid åt varandra eftersom vi hade vår första barnlediga kväll på jag vet inte när och istället så satt hon vid datorn och när vi skulle titta på film så somnade hon! Vår barnlediga myskväll försvann upp i rök och nu jobbar hon andra dygnet den här helgen (fredag och söndag) och vi har inte fått någon tid alls. I lördags var ju hennes mamma och bror här med en ny soffa som sambon med mamma hade bestämt att vi skulle ha. Jag hade inget att säga till om. Jag känner mig väldigt frustrerad just nu.

Kommentarer

  • 26 februari 2012 18:32
    Tabirimiri
    hu ja alla måste få vara med något sätt tycker jag så där tänkte jag i går nästan när jag satt och klagade i bloggen i går.
  • 26 februari 2012 19:00
    gittan52
    Dags att sätta ner foten! Om ni inte kan verkligen ägna er åt varandra de stunder ni är barnfria nu, hur blir det då när barnen flyttar ut?!? Vår yngste flyttar hemifrån kommande helg och då är det "bara" gubben min och jag kvar (samt 2 hundar). I ett förhållande är det viktigt att ha viss tid tillsammans och viss tid var och en för att odla de olika intressen man har. Nästa gång ni har tid bara för varandra tycker jag att ni ska skippa datorer, TV och mobiler. Fixa lite god mat och dryck och umgås! Berätta vad ni älskar hos varandra! Planera för nästa "date"! Och [FET]aldrig[/FET] ska det vara OK att den ena parten bestämmer vad som ska in i hemmet utan att den andra är med på det! Men kanske det är dags att fundera på varför det blev så.... "Det är aldrig ens fel att två träter"...
  • 26 februari 2012 19:14
    tolwyn
    "Men kanske det är dags att fundera på varför det blev så.... "Det är aldrig ens fel att två träter".." Jag behöver inte fundera. Svärmor tyckte att vi skulle ta hennes soffa och min sambo sa inte emot. Hon säger aldrig emot när det gäller lilla mamma oavsett följdverkningarna som blir efteråt. Det som är så frustrerande är att tidigare är det hon som klagat på mig att jag har varit disträ och upptagen med allting annat. Och ja, det har jag varit. Hantera depression över arbetslöshet, missfall och dödsfall inom familjen tenderar att göra en lite disträ. Kröp in i datorn och gömde mig men jag fick hjälp och hittade ut. Väljer vad jag lägger min tid på med omsorg för att vi verkligen ska ha vår tid på kvällen sen enbart åt varandra och nu känns det inte längre som hon arbetar i samma riktning.
  • 26 februari 2012 19:27
    gittan52
    Jag kände inte till hela bakgrunden, i alla fall inte missfallet. Jag beklagar verkligen! Jag förstår att det inte handlar om soffan utan om något djupare och det behöver ni komma till rätta med nu, medan tid är! Hur fick du hjälp (om du nu vill berätta)? Var det från någon utomstående eller av din sambo? Hur mår din sambo, framför allt efter missfallet? Kanske går ni bägge och mår dåligt och orkar inte ta hand om vare sig er själv eller varandra? Kan det vara idé att söka hjälp utifrån?
  • 26 februari 2012 19:36
    tolwyn
    Missfallet var 2007 så det är utagerat i dagsläget. När det hände så skulle jag vara mannen och vara stark för min kvinna och ta hand om henne. Var redan tilltufsad av att inte få något jobb och sen när jag inte låtit mig själv sörja för missfallet och min halvbror förlorade sin nyfödda son.. ja då tappade jag fotfästet totalt och allt kom över mig på en gång. Gick till vårdcentralen och ville ha en remiss för att prata med psyk, var verkligen under skosulorna och lite till. Där mötte jag en idiot till läkare som inte förstod alls vad jag hade att va deprimerad över. Jag hade ju min familj, ju. Slutade med en egenremiss och många samtal innan jag hittade ur mörkret.

Logga in för att skriva en kommentar.