icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Ett citat som har tagit en ny mening för mig på sistone:
“Obstacles are there to signify how bad you want something. Failure is a passageway to success. It’s how you respond to failures or obstacles or those stumbles or brick walls that will ultimately determine your results. You can let those failures hit you square in the face and knock you out for good, or you can get up and fight back. You will always pass failure on the way to success.”

36 år, pappa till två härliga barn. Dags att skärpa sig och hitta konditionen, jag vet att den gömmer sig någonstans längs med springrundorna!

Fokus denna gång är just bättre kondition, mer styrka, mer välmående. Om jag äter bättre, tränar bättre och mår bättre så kommer vikten att följa efter i sin egen takt.

Har försökt gå ner i vikt flera gånger tidigare med varierande resultat. De senaste gångerna för att jag har tränat för hårt i min ovana och allt för stora kropp men framförallt motivation som tryter i frånvaron på framsteg.
16 juni 2013 12:16
9

Benhinneinflammation!?!

Den här veckan har varit allt annat än positiv på träningsfronten! Jag är i slutänden av det nybörjarprogrammet jag har följt nu i 11 veckors tid och det har varit kämpigt men jag har ändå klarat det bra. Nu på senare tid har jag även lagt till marschträning för att förbereda mig inför krigsförbandsövningen och det var väl här min hjärna bestämde sig för att ta kompledigt i onsdags. Jag marschtränade med 13 kg i kronans kängor. Jag har inte gått en meter i kängor i år och de här kängorna var nyuthämtade(!) och det första jag gör är att spänna på mig en massa utrustning. Jävla dårskap på ren svenska. Sen bestämde sig ödet för att spä på skiten ytterligare genom att se till att kängorna jag hade fått ut var gamla upptorkade saker och när jag var ute och gick så trampade jag genom stötdämpningen och sulorna glappade åt alla håll och kanter. Fötterna vred och vinklade sig åt alla håll och kanter medan jag gick. Dagen efter det här skulle jag jogga 3 km och jag kände redan då att benen var slut. Det var motigt, stelt och gjorde lite småont i allmänhet och jag fick sänka tempot rejält för att klara sträckan. Fredags blev en runda på motionscykeln vilket var skönt, benen fick vila lita som de verkligen behövde. Lördagen då.. 5 km på programmet. Det gick men med mycket vilja och lägre tempo än jag tänkt mig och symptomen var de samma som under torsdagen, Stelt, ont, nästan lite brännande. Det lättade lite under andra hälften men jag kände hela tiden *något*. Efter avslutad träning så upptäckte jag helt plötsligt mjuka knölar en dryg decimeter ovanför fotknölarna och mer framtill på benen, de minskade i storlek efter dusch men kvar är dem. Har fått förslaget att det är symptom för benhinneinflammation och att jag precis placerad mig på sidolinjen för all träning som frestar fotleden minst en vecka framöver beroende på hur knölarna beter sig. Kan inte hjälpa att känna en förbannad frustration över det hela och tycka att livet är orättvist i allmänhet.. Samtidigt tittar jag historiskt på min träning och ser att träning brukar funka relativt bra för mig och när jag kommer till 3 månaders strecket ungefär så börjar benen säga "Tack för kaffet!". Onekligen har det väckt lite tankar inför framtiden men planen jag leker med för framtiden i talande stund är att jag helt enkelt gör om nybörjarprogrammet från vecka 1. -Ser till att göra gåjogg-intervallerna på ett bra sätt och tänka på hur jag springer och sätter i fötterna och fyller på med promenad så jag är ute minst en timme. -Mycket marschträning vill jag hinna med, inte minst för KFÖn utan även för att bygga upp muskler, stärka kroppen för framtida löpning och inte minst gå ner i vikt! När jag får kängorna utbytta ska jag hinna med att promenera i kängorna UTAN packning och gå in kängorna och se till att fötter och kängor håller innan jag börjar lasta. - Slutligen ska jag nöta motionscykel och styrketräna så att jag kan fokusera på rätt saker när jag är ute och "dunkar asfalt". Förbannelse över denna ömtåliga kropp, jag SKA framåt. Bara inte riktigt lika fort som jag tänkt mig tidigare :/

Kommentarer

  • 16 juni 2013 12:43
    lejonell
    Men snälla vän. Det spelar ju ingen roll om du slutför ditt program på 12 veckor eller 24 eller 36. Det är resten av livet det handlar om. Du har överansträngt dig, nu backar du bums. Att genomlida en lång marsch med packning i dåliga skor är inget mandomsprov, det är bara dumt. Som civilist tycker jag förstår det verkar urkorkat att ni under krigsförsvarsövningen inte ska få använda skor och kängor som era fötter trivs med utan bli intvingade i en uniformspersedel som kanske är lika dålig för alla, men det är omilitäriska jag det. Tänk så bra det vore, om alla soldaterna helt enkelt fick använda skor av en typ som passade just de fötter det handlar om.
  • 16 juni 2013 12:32
    perjoh
    Stretcha benhinnorna: Sitt på knän med fötterna sträckta under baken och luta sedan överkroppen bakåt, det känns. Håll ut 30 s och upprepa några gånger.
  • 16 juni 2013 12:50
    Perjoh: Den kändes så där lagom skönt ;) lejonell: Kronans kängor är inte dåliga generellt. Problemet var att jag fick ut ett par tillverkade 1996 och trampade igenom stötdämpningen och sulorna sprack i ytterkanterna så de fladdrar i fartvinden ;) Det är lite olika från förband till förband om man får använda egna kängor eller inte. De måste vara svarta i så fall men framförallt så måste de hålla rätt skyddsklass, alltså är det enklare att säga att man ska använda tilldelad utrustning för då vet instruktörerna att man har godkänd utrustning..
  • 16 juni 2013 12:55
    Swesent
    Tråkig utveckling det blivit för dina förutsättningar på sistone. Jag satt framför datorn och småvred mig av obehag när jag läste om din utmanande första-färd i kängorna tidigare i veckan. Du hade nog med stor säkerhet klarat dig fint om du gjort som du nu tänker, att starta upp i lugn takt, vänja dig och sedan öka. (Sedan hjälper det såklart om kängorna är i något bättre skick än de du fick hämta ut.) Din berättelse får mig osökt att tänka på mitt absolut största käng-relaterade misstag: Jag minns att vi skulle ut på långdistansvandring i gymnasiet en blöt och regnig dag. Jag hade tagit med mig extra stövlar inför färden då terrängen var varierad med mycket vatten o pölar. Tyvärr hade jag fått på mig ett par strumpor helt utan elasticitet. Strumpor som glider ner efter två steg och korvar ihop sig under fotvalvet. Så kunde jag då inte ha det, så jag tog av mig strumporna och stack mina bara fötter i stövlarna... Den långfärden blev inte nådig kan jag säga! Omedelbar uppbyggnad av svett och fukt i stövlarna, vilket triggade skinn-nötningen från helvetet. Mina fötter var som ett paket köttfärs när vi kom tillbaka och jag blev stillasittande i någon vecka efteråt. Det är ett av de råd som min dumhet ackumulerat under åren; att alltid ha strumpor på fötterna i stövlar och kängor, oavsett hur mycket och ofta de glider ner. För övrigt tycker jag du gör helt rätt i att ej stanna upp helt (vilket många säkert hade gjort). Anpassa nivån på det du gör efter dina blessyrer och varefter du stadigt blir bättre så kommer du komma ikapp och gå om nivån du nyss var uppe i - och denna gång på ett [KURSIV]riskfritt[/KURSIV] sätt. Men visst känns det förargligt att bli tillbakahållen på det viset, helt klart. Det gäller bara att ej tappa gnistan helt och hållet. Jag hoppas att du får en kvick och stabil återhämtning under kommande dagar! Pepp för din stålsatta inställning att bara fortsätta - den guldbroderade egenskapen är långt ifrån alla förunnad!
  • 16 juni 2013 13:10
    [PUNKT] Stretcha dagligen enligt perjohs förslag, hellre flera korta sessioner över dagen om det går [PUNKT] trappa ner löp- och marschträning men sluta inte helt om du inte måste(genomblödningen behövs) [PUNKT] komplettera med t ex simning, cykel eller annan motion som inte aktiverar fotleden för att bibehålla konditionen under rehabperioden [PUNKT] kyl ner området efter passet och stretcha [PUNKT] Trappa upp försiktigt igen och akta fartökningar eftersom de tvingar underbenen att skjuta ifrån hårdare och tvingar kroppen till hårdare landningar som frestar på [PUNKT] När du kan träna smärtfritt igen bör du komplettera träningen med tåhävningar/vadhävningar (jag körde 3x15 dagligen tills jag nästan kräktes på stegen) för att stärka underbenen för framtida äventyr Det tar vanligtvis ett par veckor innan besvären lagt som, om man reagerat snabbt. Lite längre tid om man försökt "träna sig igenom problemen" (det ska man inte göra). Man måste inte helvila bara för att man fått benhinneinflammation, däremot kan det behövas lite byte av aktivitet.
  • 16 juni 2013 13:10
    Glömde: Krya på dig!
  • 16 juni 2013 13:20
    Swesent: Utan strumpor i stövlar och kängor? Det var väldigt vågat, jag brukar köra dubbla strumpor just för att slippa skav :) LadyG: Min rehabplan för stunden är att jag kör motionscykeln nu första veckan för att ge benen avlastning från stötar men ändå tränar kondition och får genomblödning. I mitt fall blev det två tränade pass. Att benen är trötta och gör ont efter trasiga kängor är en sak men när det blir knölar då är det till att avbryta och undersöka vad som hänt. Jag hittade det här träningsprogrammet online för att stärka ben och vader, skulle det vara något: http://www.hemovningar.com/program/underben-fot/benhinnebesvar/ga-till-programmen/773-traeningsprogram-1
  • 16 juni 2013 13:21
    perjoh
    Ja inte är det skönt men effektivt för mig då jag lätt får känningar på framsidan av smalbenen. Jag gör helst övningen med skorna på och på en mjuk gräsmatta, de gånger jag haft riktigt ont behöver man nästan hjälp av någon att komma upp igen.
  • 16 juni 2013 18:14
    Har gjort stretchövningen några gånger i dag och det känns. Gäller att hålla blicken på slutmålet i det här läget ;)

Logga in för att skriva en kommentar.