Att gå i trappor

Jag jobbar på tredje våning, och upp hit är det två ganska långa och branta trappor i spiral. Det innebär att när man har hämtat frukost (jag är jätteglad över att vi fortfarande får frukost varje morgon trots att vi är 150 pers på kontoret nu), så ser alla man möter i trappan vad man har på sin tallrik. Av den enkla anledningen går jag ner en stund innan alla brukar dyka upp i köket, för att slippa mötande trafik så att säga. Inte för att det på nåt sätt är trångt i trappan, utan för att precis alla jag möter kommenterar att jag endast har ost på min tallrik. Och vad säger man då… det är inte direkt att jag stannar till och drar hela historien utan man får liksom glatt säga nåt käckt och gå vidare.

Väl på min plats lägger jag till ett ägg och en liten klick med kaviar. Av denna frukosten blir jag faktiskt otroligt mätt, jag trodde inte det innan jag hade testat. Men under förra veckan var jag inte hungrig en enda dag fram till lunch, och det känns inte som att jag kommer bli det idag heller.

Vad jag blir trött på är att alla ska kommentera och liksom påpeka vad man äter. Vem bestämmer att macka med smör och marmelad är mer normalt att äta än bara några skivor ost? Vid lunchen så kan man ju i alla fall försöka sig på en förklaring, plus att de som verkligen vet hur jag mår förstår och det känns ju skönt. Men alla de andras kommentarer… suck alltså.

tusse81s blogg

Att gå i trappor

Kommentarer