icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag förstår inte varför man ska ha två olika presentationer för profil och blogg så jag skriver samma sak här.

Jag heter Cassandra Bergström och jag har i ca 4 år nu lidit av en ätstörning och ca 2,5 av dessa år har jag kämpat med att bli av med den. Då kanske ni undrar vad jag gör på en viktnedgångssida, det är kanske den sista platsen jag bör vara på. Men jag är nu på god väg att bli frisk, visst har jag dåliga dagar då jag får panikångest över min kropp, men jag klarar mig ur det på egen hand nu utan att svälta mig själv.

Jag har gått upp långt mer än jag hade önskat under processen att bli frisk och jag känner att jag mår fysiskt dåligt så som jag är nu. Jag behöver detta, jag behöver bevisa för mig själv att jag kan gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt.

Jag går i andra året på tyresö gymnasium (skulle ha gått 3:e men gick om ett år på grund av ätstörningen) där jag studerar musik. Jag sjunger, spelar gitarr, lite bas, lite trummor och lite piano. Jag tecknar och målar mycket på min fritid och hoppas kunna arbeta med någonting kreativt, tatuerare ligger högt på listan.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva just nu så detta får väll räcka, nu har ni fått en liten inblick i mitt förflutna, min nutid och min framtid.
15 maj 2012 18:25
6

Vilsen och stressad

Oj, jag insåg att jag inte ens kommer ihåg när jag blev medlem här och ändå har jag bara varit inloggad 3 ggr. Jag vet inte ens riktigt vad jag ska göra här, jag känner mig så vilsen. Ungefär som jag gör med allt annat i mitt liv just nu. Jag är vilsen och stressad. Det är slutet av detta skolår och nu tar mina gamla klasskamrater studenten medan jag får stanna kvar med min barnsliga nya klass i det skolliv jag vill ifrån. Visst är det skönt att få stanna i skolan ett år till så jag hinner tänka vad jag vill härnäst, men det vore också skönt att få ta studenten med mina vänner och börja jobba och starta mitt riktiga liv. Att sommaren snart är här känns inte särskilt lugnande det heller. Jag har gått upp så mycket i vikt så jag skäms. Det var kanske det bästa för stunden att jag koncentrera mig på att bli frisk från min ätstörning och jag är glad att jag mår bra nu, men jag kan inte låta bli att bli lite arg på mig själv att jag lät mig åka iväg så otroligt mycket. Förlåt att jag skriver mycket, jag behöver bara skriva av mig lite. Jag hoppas att någon ser detta och kanske lämnar en liten uppmuntrande kommentar! :)

Kommentarer

  • 15 maj 2012 22:00
    veni4
    Tack så mycket Sandra! Ja jag har fått hjälp, jag har i ca 2 år gått på Stockholms center för ätstörningar och har dessutom en underbar pojkvän och familj som stöttar mig. Jag är nu såpass frisk att vi håller på att säga upp kontakten på ätstörningscentret (en kontakt jag självklart kan ta upp igen om så behövs). Självklart har jag fortfarande dåliga dagar och jag är ännu inte helt frisk, men jag är tillräckligt frisk för att klara de där dåliga dagarna utan terapi och utan att börja svälta mig själv igen eller skada mig själv. Min mor har också haft en hetsätningsstörning så jag har erfarenhet av både svälten i min störning och överätandet i hennes och jag vet hur jobbigt det är. Men jag tycker att vi är starka som insätt att vi inte mår bra av våra ätstörningar! Det måste ha varit jobbigt att leva med det i 37 år, jag är glad att jag lyckades ta tag i det så tidigt då jag bara är 19. Jag hoppas du mår jättebra nu, för det förtjänar du verkligen!
  • 15 maj 2012 19:06
    Snuttan7
    För det första behöver o ska du inte be om ursäkt för att du behöver uttrycka dig. Det är det viktsajter är till för. Har du något stöd, någon terapeut eller vän som du kan lita på o som lyssnar på dig? Det låter som du har det tufft. Jag vill bara skicka en stor kram o säga att du är inte ensam om att ha ätstörningar. Har du någon grupp med likasinnade att prata med, det finns massor här på nätet. Man behöver stöd i din situation o massor med förståelse. Det är viktigt att ha trygghet när man är ung o förvirrad. Jag har själv haft en väldigt tufft uppväxt o ställt till det i Mitt liv men med hjälp av mullingstorp o min nuvarande terapeut har Jag fått verktyg o stöd så jag kan känna mig mer trygg trots att Jag har mkt att bearbeta fortfarande. Jag har Hetsätit sen jag kan minnas o först nu när jag är 37 år börjat förstå hur mkt jag skadat mig själv med det. Jag känner verkligen med dig. Stora varma kramar Sandra
  • 15 maj 2012 23:12
    Snuttan7
    Va fint att höra att du har stöd, det är så viktigt. Bra att du tagit tag i det här redan nu. Det fanns inget direkt stöd för mig så tidigt, jag va inte mottaglig då. Men jag är stolt att jag vänt på det sen jag va 30 iaf, det va då jag började ta hjälp. Kämpa på du verkar stark o det är en gåva när man ska bryta vanor. Många kramar ifrån mig. Sandra
  • 15 maj 2012 23:30
    veni4
    Jag förstår precis vad du menar med att inte vara mottaglig, jag insåg inte ens att jag hade en ätstörning det första året. Jag är glad att du har fått hjälp! kram Cassandra
  • 16 maj 2012 13:08
    Snuttan7
    Tack va snällt av dig. Roligt att se att du bor i Tyresö, är du uppvuxen där? Jag är född i Tyresö o flyttade därifrån för ungefär 17 år sedan men jag o min familj vill flytta tillbaka så vi letar för fullt nu :) kram Sandra
  • 17 maj 2012 14:57
    veni4
    Ja jag har levt i tyresö hela mitt liv och trivs jättebra :) Jag förstår att du vill flytta tillbaka, det är en trevlig komun, nära till stan men ändå tillräckligt långt ifrån. kram Cassandra

Logga in för att skriva en kommentar.