Piffigt värre

Nu är jag hemkommen från tredje besöket på Huddinge. De har kittat upp mig. Nu har jag en benvit stenhård stödstrumpa och ett halsband som talar om att jag går på blodförtunnande medicin. Ifall jag skulle råka ut för en olycka och behöva opereras. Jag tyckte lite synd om mig igår och kände behov av comfort food, så jag lyckades tota ihop några LC-pannkakor. Fiberhusk i stället för mjöl, det funkade rätt bra. Med ekologiskt vaniljpulver i blev de riktigt söta. Idag har jag bestämt mig för att se det hela från den ljusa sidan. Jag kan bara göra det jag kan, och jag är under bra vård. Fasen om jag ska klanta till maten bara för att jag inte kan gå ordentligt! Nä, rättning i leden och inget hemfallande åt bullar i Pressbyrån...

Kommentarer

13 maj 2009 14:36

melynta

Kan bara säga att det var en himla tur att du kom iväg. Kämpa på nu, jag vet hur lätt det är att äta fel när man känner sig nedstämd. Ska du fortsätta med injektionerna länge, eller får du gå över till att äta Waran istället?
13 maj 2009 14:39

willow

Min räddning när det gäller maten är att jag fortfarande funderar på hur tusan jag ska komma till affären! Alltså finns det inget dåligt hemma, och det är tur det. ;-) Jag ska fortsätta med sprutorna, men på fredag ska jag träffa en hematologdoktor och få mer klarhet, förhoppningsvis. Eventuellt blir det Waran.
14 maj 2009 18:35

Monique

Oj oj! Stackars dig! Det är lätt att tröstäta men du blir bara ledsen själv när du gör det! Gör en riktigt smarrig LCHF middag och njut. Krya på dig!
16 maj 2009 07:14

willow

Tack Monique! Förlåt, jag missade din kommentar! Jag har klarat maten förvånansvärt bra och börjat gå ner igen. Det är bästa trösten av alla! ;-)

Logga in för att skriva en kommentar.