Början
Jag vet att det är väldigt många där ute som kämpar med sin vikt och har flera gånger svält ihjäl sig för att sedan märka att det i det långa loppet inte hjälper en att gå ner i vikt.
För några år sedan var det min metod jag åt knappast något under dagen och jag behöll min vikt så som den var, gick kanske ner 2 kilo för att sedan efter varje måltid gå upp 2 kilo igen. Det var en diet med mycket diciplin.
Men när jag kollade tillbaka på bilder från den tiden ser jag att jag var väldigt undernärd... kanske inte så undernärd men jag såg ut som om jag saknade vitaminer och var väldigt blek. Jag kom aldrig till den extrem att jag tappade all lust att äta utan bara året efteråt började jag äta normalt igen och jag började gymnasiet och hade inget ångest om min vikt längre.
Förr hade jag den känslan om att jag såg för stor ut och att mina kläder passade inte mig så som det passade mina andra tjej kompisar. Hade lite ångest över att jag hade stora revben och att jag hade breda axlar, det var en madröm och hur många kilo jag än gick ner var jag fortfarande stor. Men nu märker jag att det är saker man inte kan hjälpa och att jag bör acceptera min kroppsform som den är.
Hur som helst, jag började äta ordentligt men märkte aldrig att jag började äta för mycket eller att jag började småäta. Hälsa för mig innebar inget förr, jag brydde mig bara att jag såg bra ut och det räckte. Jag kunde äta hur många pommes tallrikar som helst under en vecka utan att tänka efter.
Jag började sträcka på mig och alla min "kvinnliga former" började också visa sig men inget som jag märkte. I mitt huvud tänkte jag "men 5 kilo vad gör det jag kommer gå ner 5 imorgon så som jag alltid har gjort, min kropp fungerar så den går upp lika snabbt som den går ner utan att jag gör något speciellt" hmm det var inte fallet jag hade ändrat mina matvanor och 4 år senare märkte jag att jag hade gått upp 20 kilo i totalt utan att inse att jag verkligen verkligen hade gått upp. Jag såg viktökningen på ett så annorlunda sätt, insåg verkligen inte skillnaden och det var heller ingen i min omgivning som sa till mig "ät inte det eller se upp".
Jag började sakta inse oj storlek L hmm jag hade haft M väldigt länge men nu hade jag L. Så för 2 år sedan vaknade jag till. Jag har under dessa två år inte riktigt gjort något speciellt för att gå ner kilona utan bara ätit hälsosammare och idag är sallad min favorit rätt. Jag har behållt min vikt i två år men känner idag att jag vill åter gå ner dessa 20 kilo eller åtminstone 15 kilo.
För ett halvt år sedan fick jag som present ett jympa kort på friskis och svettis vilket var det bästa jag fått! Jag älskade passen och det var verkligen något man ville gå på och kände inte lathet (som jag som tjockis brukade känna), något man planerade som ett möte och inte fick missa det!
På ett halvt år gick min syrra ner 10 kilo medan jag gick ner 3 ynka kilo!!!!
Jag blev väldig besviken men kom på att jag inte hade ändrat mina matvannor eftersom jag ville se hur mycket man kunde gå ner om man åt på samma vis innan man var tvungen att svälta ihjäl sig med speciella dieter.
Asch nu är jag här och måste åter börja träna har kommit tillbaka till sverige efter en semester som varade nästan två månader. Så nu är det peppning som gäller och jag har tre år på mig att gå ner lika mycket som jag gick upp.
Dags att halvera tallriken, det här är början!!!
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.