icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Yvonne heter jag. Född -63. Varit medlem till och från sedan 2012, alltså 9 år. Vikten har pendlat och jag väger lika mycket nu som då. Jag HAR svårt att gå ner. Och att jag ”tappat bort mig” ibland till och med förstår jag. Tog bort många kilo, slutade röka, gick upp än fler kilon. Gick ner lite, fick stroke (2017) och diabetesdiagnos på det, äter en hel del mediciner, började jobba igen 2019, kom till 50% kraschade, sjuk 100% igen, kunde jobba bort 10-12 kilo, blev av med diabetesdiagnos, började må bättre i de strokerelaterade restsymtomen, jobbar nu från Jan -21 50% med starkt anpassade arbetsuppgifter helt på distans. Vägde mig i nu i okt -21 och vågen visar 107kg, jag har gått upp allt. Igen. SUCK!!
Men… här har jag ett val!!! Är jag en förlorare eller är jag en vinnare? Jag ÄR en vinnare. Jag har förlorat massor av mina förmågor och det är så mycket jag inte kan idag mot innan min stroke men jag har valt att se det jag FAKTISKT KAN. Och NU hoppas jag att jag också kan jobba lite med vikten igen. Jag överlevde min stroke och just idag, den 18/11 -21, är det fyra år sedan dagen jag inte dog. Jag är således en Strokesurvivor. Värt enormt mycket bara det ❤️
6 juni 2015 11:58
6

Har jag nått min botten nu?

Länge sedan jag varit här på matdagboken. Har inte orkat, har inte haft viljan.

Har idag varit rökfri 1,5 år. Underbart. Har samtidigt "stått bredvid och tittat på" - tittat på hur jag gått ner mig kost och motionsmässigt. Och så klart är det nu en viktmässigt katastrof. Väger så mycket som jag aldrig tidigare gjort. 103 kiko till mina 162 cm är inte ok. Känns absolut inte bra. Har gjort massor av tafatta försök att "bättra" mig men det har varit lönlöst. Ju mer jag ansträngt mig ju mer har jag ätit. Dålig spiral. 

Är det någon skillnad nu när jag står här, inför ytterligare ett försök att få det här att vända? Ja, jag tror det. Jag "släppte kontrollen" efter jul. Jag förlikade mig med att det måste få ta tid att skuta röka. Jag liknade det vid min skilsmässa för ett antal år sedan. Även fast jag ville skilja mig tog det TVÅ ÅR till allt kändes justerat och återställt och jag var helt fri. Klart det är samma sak att säga farväl till rökningen. Cigaretten HAR varit en vän i nöd och lust. Det är en lika stor skilsmässa som från min man. Det FÅR ta tid. Jag har också i mitt inre jobbat med acceptans. Jag ÄR lika oavsett om jag väger 63 eller 103. Skillnaden är egentligen bara min. Min hälsa, min klädstorlek, min minskade förmåga att röra mig o.s.v. Inför alla andra är jag ju samma Yvonne.

Nu då? Ja, här står jag, 103 kilo tung med en liten ny lust till förändring, en ny liten acceptans att alla kilo inte måste bort på en gång. Gör jag bara små förändringar så kommer det på siktat ge en stor förändring. Också den bara min. Jag blir mer rörlig, min hälsa förbättras och min klädstorlek blir mindre igen.

Välkommen tillbaka Yvonne, säger jag härmed till mig själv och ger mig en kram

Gillar

Kommentarer

  • 6 juni 2015 12:52
    AJL76
    Välkommen tillbaka!!!
  • 6 juni 2015 12:54
    AJL76
    Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Denna gången ska det få ta tid.
  • 6 juni 2015 12:55
    AJL76
    Massa pepp till dig!! Jag verkar ha fel på tekniken idag då alla mina inlägg skulle bli ett enda :)
  • 6 juni 2015 14:45
    Eleganz

    Lycka till och du verkar så motiverad. Att lämma sina gamla vanor är mycket av en separation. Att gå ned i vikt är att hitta sitt sanna jag och välkommen hit.

  • 7 juni 2015 11:29
    Apetina

    VÄLKOMMEN TILLBAKA, GRATTIS och LYCKA TILL! Du är på god väg! Att sluta röka är jätteprestation men även en stor livsförändring som kan ta sin tid och måste få ta sin tid. Det är lika så med viktminskning och förändrade matvanor som också måste få ta sin tid. Så ta det lugnt! Fokusera en dag i taget! Massor av PEPP från mig som slutade röka för några år sedan.

     

  • 7 juni 2015 12:21
    Johan

    Välkommen tillbaka, denna gången fixar du det! Pepp!! :-)

Logga in för att skriva en kommentar.