icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Yvonne heter jag. Född -63. Varit medlem till och från sedan 2012, alltså 9 år. Vikten har pendlat och jag väger lika mycket nu som då. Jag HAR svårt att gå ner. Och att jag ”tappat bort mig” ibland till och med förstår jag. Tog bort många kilo, slutade röka, gick upp än fler kilon. Gick ner lite, fick stroke (2017) och diabetesdiagnos på det, äter en hel del mediciner, började jobba igen 2019, kom till 50% kraschade, sjuk 100% igen, kunde jobba bort 10-12 kilo, blev av med diabetesdiagnos, började må bättre i de strokerelaterade restsymtomen, jobbar nu från Jan -21 50% med starkt anpassade arbetsuppgifter helt på distans. Vägde mig i nu i okt -21 och vågen visar 107kg, jag har gått upp allt. Igen. SUCK!!
Men… här har jag ett val!!! Är jag en förlorare eller är jag en vinnare? Jag ÄR en vinnare. Jag har förlorat massor av mina förmågor och det är så mycket jag inte kan idag mot innan min stroke men jag har valt att se det jag FAKTISKT KAN. Och NU hoppas jag att jag också kan jobba lite med vikten igen. Jag överlevde min stroke och just idag, den 18/11 -21, är det fyra år sedan dagen jag inte dog. Jag är således en Strokesurvivor. Värt enormt mycket bara det ❤️
8 januari 2022 11:38
8

Vikten av att reflektera

Att skriva är för mig ett helt suveränt verktyg. Jag måste stanna upp och tänka på vad jag vill få sagt. Allra mest för mig själv och min egen skull men att få pepp och igenkänning stärker det ytterligare. 
Jag har på min väg efter stroken också fått tips av arbetsterapeut att just skriva. Det har jag också gjort. I omgångar och mest bara för mina egna ögon. Det här med denna blogg, i just detta forum där vi alla också har en viktrelaterad resa, kommer skrivandet förhoppningsvis få dubbla belöningar 😊

Efter gårdagens inlägg om hur inaktiv jag är och hur jag skäms för det dök bilden nedan upp i mitt flöde på Facebook. En sån otroligt bra påminnelse. Jag satt i rullstol och när jag kunde börja stå kunde jag också börja använda rollatorn. Den var under ett bra tag min allra bästa vän. Jag minns min första promenad. 400 meter till brevlådan. Vilken pärs det var. Det kom en bil och jag gick ut mot kanten där vägen (grusväg med lätt sluttning för avrinning) lutar lite lite lätt. Så otäckt och jag trodde hel jag skulle välta. Hur som helst tog jag mig till brevlådan och kunde stoppa posten i en påse och ta mig hem igen. Idag använder jag inga hjälpmedel längre. Jag tar gå-stavar när jag promenerar för de underlättar att ha hyfsad balans. Blir inte lika slut då. 
 

vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, hur viktigt det är att stanna upp. Att inte bara titta framåt utan också lite bakåt och inse att man faktiskt nått framgång även om det inte läsa så alla dagar. Jag HAR gjort enorma framsteg. Jag ska behålla det i minnet och inte slå på mig själv för det jag inte klarar utan uppmuntra det jag klarar. 
 

Bilden kom när jag behövde den. Idag tog jag mig ut och skottade av snön från altanen (utanför vår huvudentré) som fallit under natten. 1 dm kanske. Tog inte mer än 15 minuter och var en alldeles lagom form av motion för mig idag. Glad och nöjd känner jag mig34452ca9-0a09-4397-be00-2f5810af7ed1.jpeg

Gillar

Kommentarer

  • 8 januari 2022 11:41
    mosel

    Du har rätt i det att det är viktigt att stanna upp och se de framsteg man har gjort och vara tacksam för det man faktiskt har. Pepp, pepp!

  • 8 januari 2022 11:47
    LUAL

    Du ska vara riktigt nöjd med vad du har åstadkommit. Att skotta snö är riktigt tufft. 💪

  • 8 januari 2022 13:19
    Bella50

    Hejar på dig 👏👏

  • 8 januari 2022 13:59
    MagganD

    Exakt! Jag tror också att det är lätt att bara se framtida mål, och glömma att ge sig själv cred för det man redan åstadkommit! Vi behöver alla klappa oss själva på axeln ibland! ❤

    Vilken resa du gjort! 🙏👏

  • 8 januari 2022 14:15
    Lovis

    Ibland kan det vara bra att titta i backspegeln, du har ju gjort en fantastisk resa hittills. Nu bär vägen framåt, kanske med några kurvor och gupp.. wink 

  • 8 januari 2022 17:06
    gittan52

    Visst är det så! yes

     

  • 8 januari 2022 18:14
    paloma

    Vad skönt att du har klarat dig så bra och tränat så du slipper både rullstol och rollator, min pappa har varit jättesjuk i blodförgiftning och har också precis sluppit sin rollator. Han är så glad när han kommit så här långt, det var inte helt självklart i somras.

    Nöjd ska du verkligen vara🙂

  • 9 januari 2022 09:48
    pralin

    men vad du kämpat bra där. Jag är tvungen ha rollator än när jag  går ute,även inne ibland när de är ostadigt.  Stavar ibland när jag ska gå korta sträckor.    En dag itaget.heart

Logga in för att skriva en kommentar.