På gång
22 inlägg
Är det någon som, liksom jag, står och väger på exakta 80 kilo, och inte tycks komma under det? Jag har legat där i två veckor och börjar fundera på om det finns nån inbyggd spärr!? ;-) Nu behöver jag pepp och kämpaglöd från andra i samma viktklass!!!
Åhhhhhh....nu kommer jag krypandes igen!!!! Ja det känns som jag kryper. Tillbaka över 80 strecket, usch usch usch. 3 dagar i Göteborg med familjen och ett par kilon upp. Det är bara inte klokt. Hur kan det vara så svårt at gå ner o så förbaskat lätt at gå upp????? Så fort min kropp får smak på det förbaskade sockret så är det kört. Nu har jag några superjobiga dagar framför mig för att komma på rätt väg igen. Jag vet ju hur man gör så det är inte speciellt "svårt" mend et skall göras och motivationen skall hittas igen. Förhoppningsvis är dessa kilon inget som precis syns eller känns på kläderna. Troligtvis vätska och mat som fyllts på och finns i kroppen och kan avlägsnas ganska fort om jag brukar allvar. Jag ger det MAX 3 dagar sen skall jag vara under strecket igen. Hatar verkligen att vara här. Är inte vän med vågen på morgonen. Jag som tyckte jag var på betryggande avstånd från 8:an för ett par dagar sen:-( Förstår av många andra inlägg att många har svårt att hålla vikten under sommar och semester när de vanliga rutinerna bryts och det finns så mycket gott som bjuds i alla möjliga sammanhang. Det sociala ätandet är helt klart värst. Att äta när jag är hungrig gör mig absolut inte tjock...... Pepp till Er alla!!
Snart, mycket snart så är jag under 85 och då kommer jag till eran tråd permanent några veckor. Idag stod vågen på 85,2 härligt!!
Hahaha... Ireneq: Vad jag känner igen mig och håller med om det du skriver. Det sociala ätandet är värst!!! Känns dötråkigt att avstå allt gott som sommaren erbjuder... Vet inte om ni läst i min blogg att jag dessutom köpte ny våg straxt efter att jag kommit under 80. Kanske inte det smartaste jag gjort, för på den nya vågen vägde jag plötsligt 81,3! Det tog musten ur mig och även om jag visste att det förmodligen skulle bli så när jag köpte vågen så blev jag ÄNDÅ sååå opeppad! Idag (när jag smygvägde mig, vägde jag 80,1.) Så på fredag, när jag har min vägdag (och nu ska jag inte smygväga mig igen!!!) hoppas jag på under 80 igen! Så här står jag och stampar!!!! Pepp, pepp till er alla!
Super pepp till dig Soldis!!!! Jag har oxå vägdag på fredag och då SKA jag vara ner under strecket igen! Jag verkligen ahtar att vara här IGEN......Käns som värsta misslyckandet att krypa tillbaka. Fatar inte hur man är funtad???? Jag har gått ner typ 20 Kg och kan inte vara nöjd, glad och stolt över detta. I stället stör jag mig på och ser mig själv som en looser när jag går upp några ynka kilon, usch, vilket dåligt "tänk" man är utrustad med..... Jag har ju verkligen tagit tag i detta igen direkt när jag kom hem och kilona smyger sig ner igen precis som de ska. Borde vara mega-stolt att jag kan göra sådana här små snesteg och sedan bestämma över mig och min kropp och göra helt rätt igen!!!! Pepp pepp pepp till mig själv och till alla andra som precis som jag verkligen behöver det.
ireneq-här är en till som halkat över 80kg på semestern... 4kg upp på 3 veckor,inte så bra jobbat precis. Fick knappt igen de nytvättade jeansen igår,så nu måste jag ta nya tag. BMI 31,6 idag är ju inte vad jag önskade. Men,nu kommer vi igen!!
ireneq: Jag har också gått ner 20 kilo och lite mer, jag också! Och det är kanske inte så konstigt hur man tänker när man gått från fetma till övervikt till att börja få nomalt bmi. Den mentala biten, eller kanske min identitet, hinner inte med. Och det är som om jag fortfarande ser på mig själv som fet, fast jag känner och ser att jag börjar få normal kroppsbyggnad. Min son (16 år) satt bredvid mig i soffan häromkvällen och sa att: -"Du har blivit så smal, mamma!" Jag frågade: -"Menar du att jag är smal i jämförelse med förut, eller tycker du att jag är smal-smal?" -"Men du är ju smalare än många kvinnor i din ålder", svarade han då! Jag blev glad och förvånad och förklarade för honom att jag har svårigheter med att se mig själv som normalviktig eftersom jag inte varit det på 25 år. Kontentan av det jag skrivit är att 80 kilo låter övervikt för mig. Det är den magiska och viktigaste gränsen för mig. Under 80 och jag kan se mig själv som mer normalviktig!!! Sen vill jag till mitt mål, mer än någonsin nu! Fast samtidigt vet jag att jag inte ska hänga upp mig på vikten utan se mer till hur otroligt mycket bättre jag mår nu, 20 kilo lättare! Listan med hälsovinsterna skulle kunna bli lång för mig! Den kommer jag skriva en vacker dag! Lycka till på fredag Ireneq!!! :)
Ok, vi e några stycken som ska hjälpas åt tillbaka på rätt sida:-) Skönt att inte känna sig ensam. Har man gått ner så här pass mycket så vet man ju vad som gäller. Motivationen ska hämtas tillbaka in i huvudet och kämparglöden ska tändas! Kom igen, vänner, vi klarar det!!!!!