Om det är så att omgivningen ofta reagerar kanske man kan fundera på hur man uttrycker sig lite. Är man verkligen angelägen om att debattera sakfrågorna uttrycker man sig så att sakfrågorna hamnar i fokus. Nu blev det nyligen en debatt om respekt för andra debattörer istället för ursprungsfrågan och då kan man ju fundera på varför det bli så, och ganska ofta till och med. Alla har rätt till sin åsikt, visst och sant. Men alla har också rätt att bli respekterade. Är den enskilda individens rätt att alltid trumpeta ut sin åsikt om allt, helst i oförskämda ordalag större än kollektivets rätt att slippa bli påhoppade? Samma debatt brukar dyka upp med jämna mellanrum, men det känns inte som att vi kommit nånstans egentligen. Alla är överens om att debatt är bra, tror jag. Att högt i taket är bra. Men vad är högt i tak då, och vad är rena påhopp? Personligen anser jag att i en debatt hör inte personangrepp hemma, inte heller anser jag att epitet som anger en personlig kvalité hos motparten (vanligtvis negativ) belyser något annat än debattörens kortakommanden. I brist på argument tar man till personangrepp, och sånt hör inte hemma i en debatt tycker jag. Här hör då även svepande generaliseringar som gränsar till det felaktiga hemma, man kan inte kalla en hel grupp människor för något och tro att det är rätt och riktigt. Jag har varit ganska debattvillig emellanåt, och jag har lärt mig att skriver man med många utropstecken, STORA BOKSTÄVER eller kursiverar så uppfattar folk det som att man skriver i affekt. Men om man anpassar sig lite, tänker sig för i sina ordval och inte dräller superlativ omkring sig uppfattas texten som mer sansad, lugn och reaktioerna blir lugnare. Debatten kan börja. Jag önskar inte någon åsiktscencur, om någon tror det. Blott en smula eftertanke. Vill jag att min ursprungsfråga ska debatteras, eller vill jag att omgivningen ska få tokspader över en formulering nånstans så att ursprungsfrågan nästan glöms bort? Nu har jag tidspress, jag måste iväg och jag har så många tankar om åsikter, rätten att uttrycka dem till varje pris, rätten att bli respekterad och balansgången dem emellan, så jag hinner inte tänka klart. Men jag skulle önska en sansad och lugn debatt utan personangrepp som så småningom kommer fram till hur vi ska kunna stötta, hjälpa, debattera och samexistera på forumet utan att råka i luven på varandra ideligen :-) Pepp! ;)
Veteran
5951 inlägg
Jag har också avstått från att svara i forumet många gånger just på grund av dem skälen som några andra här har redan uppgett liksom av det faktumet att det är ju alltid mottagaren som har tolkningsrätt i första hand och när jag har känt av att jag ev skulle kunna slanta på tangenterna och ge svar på tal med kanske inte allför smickrande ordalag i vissa frågor/ämnen etc här på forumet som har debatterats under senaste månaderna då har jag hellre avstått att svara för att inte råka såra någon i stridens hetta.
salsasyrra; det kan ju hända att vi uttrycker oss på ett sätt som vi själva inte tycker är kränkande med mottagaren känner sig kränkt. Det är ju inte hela världen för det går att reda ut :) Men jag tycker då att den "kränkte" behöver berätta hur han/hon reagerade så att vi kan tänka till lite mer nästa gång och kanske också be om ursäkt om det krävs. Jag har hittills aldrig läst något du skrivit som kränkande eller nedvärderade mot någon eller något så jag skulle bara vara glad och intresserad av inlägg i forumet från dig ;)