Beundrare

Klart att jag beundrar de som lyckas med sina mål, men jag tycker tyvärr det alltför ofta fokuseras på stort antal kg och hur kort tid man lyckas gå ner dem på, istället för att se det långsiktigt. Jag har inte drabbats av några motgångar i form av viktuppgång under min viktresa och jag har lyckats hålla vikten sedan i våras. Det tycker jag är prestation. Jag tror ibland det kan vara lättare att se viktnedgången som ett snabbt projekt och inte tänka så mycket på fortsättningen. Det kan vara en utmaning så väl som någon. Pepp på er alla!

Thyndra, vet du vad jag hade gjort i dina kläder? Sprungit med hundarna, alltså i lekform. Dels antar jag att det är svårt att springa en hund trött (innan man själv kroknar dvs) och dels tror jag hundar tycker om sånt, rätta mig om jag har fel :-) Det ska finnas koppel som man fäster runt midjan, så man slipper rycka hunden i nacken med armsvingen. Jag har mött såna, det ser jättekul ut :-) När det börjar bli ledsamt att jogga kanske det av en slump finns en park i närheten som går att använda för lite apportlekar, lite tafatt eller vad man nu tycker är kul att leka med hunden och sen kanske man fortsätter, eller så vänder man hem. Huvudsaken är att det är kul, lustfullt och att det inte känns som ett `jäklar, måste jag` för då kommer det inte att bli något med det i slutänden. Det blir antingen ett stressmoment att må dåligt av eller så blir det ett dåligt samvete för det aldrig blir av, och så ska inte träning vara. Och sen när det känns som att det där med löpning kanske lockar på riktigt, ja då har du förberett hunden för löpning också med rundorna, för de måste ju också vänja sig precis som vi. De kan också få träningsvärk, vad jag vet (jag vet väldigt lite om hundar dock) ;)

LadyG, springa slut på hundarna är helt omöjligt ;) Ja, det ska vara gammeln på 13 ½ år i så fall. Jag expanderlina jag har runt midjan och hundarna i sele, hoppas på att det blir skidåkning i vinter och i så fall använder jag den. Annars så är mina hundar nästan alltid lösa. Jag bor ju på landet :)

Så kanske det heter, en klyftig anordning för kopplet som jag borde anat att du redan kände till :-) Fast det är ju perfekt att hundarna är så pigga, då har du ju alltid sällskap och en anledning att ge dig ut :-) Jag tror hundarna kulle älska det, det verkar ligga i deras natur att ge sig ut på löprundor nästan. Ibland när jag springer möter jag en cyklist med en rottwieler, som verkar tänka `där springer du och här springer jag. Visst har vi kul?` när vi möts. Den ser så tillfreds ut, ungefär som jag känner mig så det var därför jag tänkte att du kanske vill engagera hundarna i löpningen :-) Fast alla kanske inte kan vara med samtidigt - det låter som att du har ganska många :-)

6 stycken hemma nu förutom valparna som är 10 stycken ;) Gammeln var hemma men 5 hade jag med mig när jag gick min runda på 6 km idag. Det tog över 80 min för bitvis var det bara att pulsa i snö, sen var det i skogen och så 1 km kanske på väg, då får jag ha en i koppel men dom andra går bra med ändå. Bungypump stavarna var ju med förstås, ska så sakta prova på att springa lite när våren kommer. Hoppas det blir skidåkning först nu, bara lite mer snö och så snöskotrar som ska köra upp spåren åt mig.

Oj, valparna kanske inte vill (eller ens borde) springa med annars vore det en mäktig syn med 16 hundar som kommer springande i flock :-) Pulsa i snö är rena rama styrketräningen. Då har fyrfotingarna fördel, om det inte är skare. Här är det barmark, om man bortser från slask och modd som ligger kvar lite här och var. Lite snö vore trevligt :-) Tycker det låter som att du är igång mest hela tiden, är det säkert att det är löpning du behöver? Tänker att om du inte lider av att konditionen inte hänger med kanske det finns andra saker du hellre lägger tiden på, eller är det så att du skulle vilja ha bättre flås?

Bättre flås när jag springer agility, men mest kanske för att jag aldrig har kunnat springa. Gå hur långt som helst men urusel att springa. Så till våren hoppas jag ändå på att börja lite

Ta det riktigt lugnt i början i så fall, och tänk på att leder, ligament och muskler tar mycket längre tid på sig än flåset i sig. Det kommer att gå fort för dig är jag rätt säkert på, du rör dig så mycket att du har lite gratis redan (eller gratis och gratis, du har faktiskt jobbat ihop till det själv) men då är det ännu viktigare att du respekterar kroppens signaler. Konditionen kommer du att jobba upp fort, just för att du rör dig så mycket redan. Kroppen kommer inte att bli lika chockad som om du rest dig från soffan och gett dig ut och springa. I början kan nog 2 pass räcka långt, varav 1 pass bör hålla sig runt 30 minuter till att börja med. Det andra kan vara lite längre, en 45 minuter kanske uppemot en timma om du växlar mellan gång och löpning och tar det försiktigt. Det är mindre viktigt hur långt du kommer eller hur fort det går. Det är själva aktiviteten, att jogga, gå och röra sig hela tiden i lugn takt som är idén så att kroppen hinner med. Så småningom kommer du att upptäcka (kanske ganska omgående t om) att jogga i lugn takt i 30 minuter inte är så svårt, då är det dags att börja laborera med farten :-) Med din viljestyrka kommer du säkerligen att svisha fram som en dervish, jag hyser inga tvivel om att du klarar allt du föresätter dig att göra. :-)

Tack LadyG, jag ska fortsätta att gruva mig fram till våren :) Nu är det Jul så GOD JUL ALLA HÄRLIGA MD KOMPISAR !!!!!!!

Ja se där! God Jul!!!