Engagerad
63 inlägg
Hallå! Jag har hamnat i vägvalen att använda "metod" / tankesätt för min viktminskning. de olika metoderna snurrar i mitt huvud och min bokhylla är fylld med böcker/inspiration och samtidigt finns den enkla logiken med ät mindre än vad du förbränner.... GI? LCHF? Viktväktarna? Soppor? Soppor kombinerat med mat och isf vilken metod då? Sunt förnuft? Matdagbok? ISO? Ja, som du ser är jag illa ute! Kan du hjälpa och inspirera mig - vore jag mer än tacksam! Den bästa julklappen lixom.
Godmorgon! Vad glad jag är att tråden "fick liv"! Ja visst är det så att jag att allt ska vara ok att äta bara det äts i begränsad mängd... Jag har dock haft problem med att tåla "bröd-mat" men kan tycka att just kolhydratsuteslutande dieter gör mitt liv begränsat många gånger och för att hålla sig igång måste jag få i mig fett (LCHF energi). Sen läser jag en artikel om Björn Ferry som är kolhydratsstrikt och äter GI (inte LCHF) tror jag och mår bra... Men som sagt, för mig blir det viktigt att hitta lugnet i detta - känner mig väldigt stressad och sökande och det är ingen skön känsla. Minus 0,5 kg idag och det känns perfekt. Men vad tror ni? Kan man/bör man om tiden är knapp för lunch - ersätta lunchen med måltidsdryck? Eller sätter jag kroppen på svält i onödan?
Bara för att du utesluter bröd så betyder inte det att du inte kan äta andra kolhydrater. Just när det gäller kolhydrater så tror jag att de flesta som fösöker gå ner i vikt automatiskt börjar äta bättre kolhydrater än de gjorde innan, eftersom man först och främst drar in på uppenbara, det med mkt socker i, kakor, godis osv, och sedan väljer man mat med bra mättnad. Vad kul att du har gått ner, då gör du ju rätt!
Efter den första kickstarten med nutrilette så har jag försökt att äta den mat som jag alltid kommer att vilja äta. Då vill jag inte välja bort pasta, bröd eller potatis. Så det är kalorierna som jag räknar hela tiden och försöker hålla lite koll på att jag får i mig protein också. Men det är kalorierna som räknas för mig!!!
Du kan med lätthet ta en Chake eller en bars i stället för lunch. Kroppen går inte i SVÄLT finns inget som heter det,
Jaropi: Jag menar så klart inte SVÄLT i ordets RÄTTA bemärkelse, men mer sparlåga :)
Thyndra: det låter som om du har hittat en bra strategi :)
Jag slår verkligen inte knut på mig själv för att försöka äta isokaloriskt. Jag gör mat till hela familjen men väljer bort de mest uppenbara kolhydraterna såsom potatis, pasta och ris till kvällsmaten (äter det till lunch) och ersätter det med mer grönsaker såsom wok på broccoli, lök, tomat, paprika m.m. samt tar lite mer protein (kött, fisk, fågel eller vad vi har). Jag tycker också man kan få äta allt men inte alltid. Jag brukar försöka ta hälften av det jag är sugen på. MEN det funkar ju tyvärr inte för alla eller alltid. Jag märker att kolhydrater sätter igång aptiten och f.a. mitt sötsug och det kan vara svårt att motstå det där man borde om suget blir för stort. Då är det lättare att försöka undvika för mycket kolhydrater så jag inte kommer in i en ond cirkel.
Jag har gått över så mycket som möjligt till att inte räkna kalorier alls. Oftast vet man ju själv om man ätit onyttigt en dag eller en vecka och då ser jag till att vara duktigare nästa dag/vecka. Sen talar ju vågen och måtten om om man har ätit för mycket och då vet man om man bör dra ner mer på maten eller inte.. Jag har varit medlem här ett bra tag nu och i början älskade jag kaloriräkninsmetoden, men efter ett tag blev det mer något som begränsade mitt liv. Ända fram till september i år kunde jag inte äta ett äpple eller dricka ett glas mjölk utan dåligt samvete för att jag endast såg onödiga kalorier som jag hellre la på något "bättre". Jag åt givetvis ändå, men ingen ska behöva känna sån ångest över att äta.. Så mitt tips är att göra bra och medvetna val både vad gäller livsstil och matvanor. Om du halkar in på atkins, lchf, gi eller ingenting alls spelar mindre roll tycker jag. Bara man gör sitt bästa för att göra bra val.
Fast för att nå sitt mål (viktnedgång) så behöver man kanske någon slags "metod" vad det än handlar om. Det är bra att inledningsvis skriva upp allt man äter och räkna kcal, just för att lära sig vad som innehåller mycket. Men att bli rädd för att äta (eller dricka) bara för att man skriver ner det handlar nog om något annat... Man måste ju kunna leva normalt. Jag har tvärtom upptäckt hur mycket jag får äta (dricka) när jag skrivit ner vad jag äter och har inga problem med att äta allt.
Det kan nog gå lite åt båda håll, men jag hade aldrig klarat det här så lätt ifall jag inte skrivit upp allt. och jag hade nog gått med ständigt dåligt samvete så fort jag var mätt. Det har jag sluppit nu :)